Sedan den aftonen hafva år förflutit. Hanna Grahm har alltjemt bott i Wiväg. Hon förde ett tyst och arbetsamt lif och hade under oräkneliga försakelser lyckats vålla den yngre sonen i stadens skola. Den ldste hade äfven varit der, men för honom sörjde Björnqvist. Dottren Elna var nu aderton år. Ifrån den stund de flyttade till detta enkla hem, hade Elna fått lära sig arbetets värde och nödvändighet. Hanna Grahm var en talentfull qvinna, och hon hade äfven sökt bibringa Elna så mycket af sina kunskaper, som hennes af brödarbetet upptagna tid det medgaf. Elna visade likväl icke någon öfvervägande håg för hvarken franska eller tyska, utan fann det mera i sin smak att väfva, spinna, baka och sköta om den lilla trädgården. Tennes håg stod uteslutande åt det husliga. Elna var glad och förnöjd med sin lott. Hon höll deras lilla hem i god ordning och hade det alltid så fint och pyntadt att det var fröjd att komma dit. Under de första åren af sin enketid gret fru Grahm alltför ofta, lemnade allrig sitt