Aftonbladet – 18 mars 1868, sida 2

hon visste: hvilket, om jag skall säga sanningen, ej var stort värdt, ty mycket litet vett var deruti. Hon är för öfrigt af ganska godt hjerta; men litet mera vett kunde ej skada, ty hvar gång, som de andra voro elaka emot henne, visste hon ej att svara dem annat än: då är jag lik dig och andra termer, som då man ej vet att svara. Jag har nog målat af deras caracterer, hvilka jag alldeles ej flatterat, utan sökt gifva au naturel. Deras goda egenskaper lära lysa så, att alla hafva derutaf kunskap. Här och der träffar man i denna visitöken en och annan notis af något intresse. Så finnes för den 11:te i samma månad antecknadt. Var jag på ritar-academien, som är rätt vacker. Der voro vid pass en 20 personer, ibland andra en liten gosse, som är fransos, vid namn Masreliez. Han ritade rätt väl och med mycken qvickhet. Hans fader pousserar i vax och är modelleur vid slottet. Den lille gossen, som grefve Ekeblad här omtalar, blef den ryktbare konstnären Ludvig Masreliez (4 i Stockholm 1819). Och för den i3:de: Var jag på ritar-academien och hörde en lection uti anatomien af en fältskär. Han läste rätt väl och nästan så godt som Aurivillius i Uppsala. Några dagar, som den unge mannen får tillbringa i sällskap med den snillrike Höpken, låta vi honom sjelf redogöra för: 16. Reste jag med RiksRådet Höpken ill Fogelbo. Landshöfdingen Lilljenberg for ned till en gård, som heter Boo, hvilken är Justitie-Cantzleren Stockenström tillhörig. 3särden ser rätt affallen ut, men med tiden ärer han törhända kunna blifva vackrare. Vi åto middag på Boo. Landshöfdingen Lillenberg har lika flux de bouche nu som förr; an talade mycket med RiksRådet Höpken, ch vore jag curieux att veta hvad Hans ixcellence tänkte, när han talade så mycket ned honom; ty för några är sedan så minns ag, att Hans Excellence kallade honom för n lycklig narr. Vi anlände till Fogelbo lockan 6 om aftonen. (Forts.)