Aftonbladet – 18 mars 1868, sida 2

kändes icke de bröst, som fingo lifvas af dei gryende morgonrodnadens törstlingsstrålar oci — huru skön log icke framtiden då för de finska ynglingens blickar. Det var en skör förhoppning, den har icke svikit, der kan icke svika — men icke blef det upp: ett haf af ljus som denna nya ides kämpa trädde ut. Tvärtom deras stig har vari ganska törnströdd. Der gingo den tiden två rika andar fram de gå för allan tid, som två ljusa trådar genom det finska folkets. utvecklingsprocess Lönnroth och Castren. Med Kalevalas, der finska-national-epopåns framträdande i da ljuset inför en bildad verld, tillförsäkrade den finska nationaliteten en plats inom litte raturen; och vetenskapens intyg om de finska folkstammarnes forntida herravälde öfver större delen af gamla verldens nord, dref nationalkänslan upp ur sin dvalhka slummer. Nu kände Finland sina anor — framtiden ag i folkets egen hand. Som två väldiga strömmar, hvardera med sitt eget flodsystem, gingo Lönnroth och Castren sima banor fram. Stundens, dagens lif och frågor med sina mera praktiska tendenser rörde dem föga. Men mäktigt verkade deras ädla föredöme på ungdomens öppna sinne och ett skönt lif sprang upp i de akademiska kretsarne. Studenterna, anförda af den skarpsynte tänkaren Robert Tengström och den då ännu entusiastiske Herman Kellgren, lifvades till en patriotism, som spridde sin verksamhet åt alla båll af allmännyttig art. Karakteristiskt för detta första uppvaknande af den finska nationalkänslan är dess synnerliga sympati för Sverge. — Den tidens nationalitetsförfäktare hade höga vyer med en stark lutning åt en friare social utveckling och folkbildning. Språkfrågan, i all sin sedermera framträdande nakenhet, betraktades förnämligast såsom en häfstång för högre, allmänneligåre ideer. As. k. shögre ort väckte också dessa nationalitetssträfvanden föga sympati och de mest restriktiva åtgärder vidtogos emot deras utveckling. Man ville qväfva det uppspirande lifvet i sin brodd. Heu vatum ignare mentes!, Man kan krossa personer men icke idcer genom bullor och förordninvar. Så gick det ock här. Censuren är icke len makt, som reglerar ett folks utveckling. Sedan denna tid daterar sig egentligen universitetets sociala och nationella betydelse i