Aftonbladet – 17 mars 1868, sida 2

—MO!tfftm-:eevmm den. Tidigt förtrogen i konstens rike, der Rom, Florens och Paris voro hans själs hvilopunkter, förenade sig alla strålar af hans varma hjerta i det ädla s ndet att äfven i Suomis torftiga bygd sprida konstens idealiserande ljus, landets söner till vederqvickelse och uppmuntran i deras bistra strid emot härda öden och en karg natur. Han skapade derföre Helsingfors nya och vackra teater åt sina landsmän: en källa för vandraren i öknen, ett mänsken på nattlig färd.n — Vi tro oss icke öfverdrifva, om vi säga att det är Cygnus, som i främsta rummet i Helsingfors väckt intresset för skön konst till en lefvande verklighet. I alla fall är det han som förstått att skaffa understöd af hvarjehanda slag åt nästan alla Finlands nuvarande unga konstnä Estetices professor (numera emeritus) är han verkligen representanten at Helsingfors estetiska ståndpunkt, som med sina nägra fel dock förenar en viss förtjenst, hvilken lätt kan betecknas med de få orden: Kärlek till konsten — ehuru landet tuggar barkbröd. Det är heiskt att i en sädan situation ännu kunna svärma för idealer — men se deri dokumenterar sig just kärleken till det sköna. Det materiella har aldrig kunnat skrämma Cygnus; han är optimist — så är Helsingfors också. Paralleli med den finska konstföreningen har här derföre äfven uppstått ett konstnärsgille,, som med sina atheniensiskt glada årsfester med skämt och löje söker dölja torftigheten i stadens konstsamlingar. Men huru fattig på konstverk Helsingfors nu än är, så eger den dock i skulpturväg något som man kan glädja sig öfver. Det är en den finska nationalkänslan särdeles anslående skapelse, bildhuggaren Sjöstrands fris i universitetets vestibul. (Slutet följer.)