Aftonbladet – 14 mars 1868, sida 3

såväl gamla som nya författningar kunna var felaktiga; och att de nu ifrågavarande redan vis: sig vara det, sökte tal. derefter ådagalägga geno! att visa, att personer med lika stor rätt till uts) Jning af skog kunna erhålla den ene 100 träd, de andre 3 å 4; att stämplingskostnaden blir så olik: att den ene får betala 34 öre för hvarje träd, de andre 2 öre; iftens upphörand medfört en betydlig minskning i statens inkon ster: att aktoratsarvode åt tjenstemännen föribd slag taget virke uppmanade mindre att förekomm åverkan än att få göra stora beslag. Hr Rilsbing erinrade om den vigt vetenskape ådagalagt skogen ega med afseende på klimate ett resultat, till hvilket äfven erfarenheten kom mit. Norra Afrikas kust och Vest-Asien voro gamla tiden bland jordens fruktbaraste länder men äro nu kala sandöknar. Island, som förr va odlingsbart, kan nu, till följd af bristen på skog ej bebos annat än vid kusterna. De förändringa som sålunda inträda, komma visserligen icke ha stigt, men desto mer säkert: Frågan gäller såle des ingenting mindre, än om vi genom vår för summelse skola göra fäderneslandet obeboeligt en framtid. — Tal. förordade skrifvelsen till K M:t om en komit6s tillsättande och uttalade dei tanken, att riksdagen barde göra hvad på den samma ankom för att sätta K. M:t i tillfälle at låta uppgöra och till nästa riksdag framlemna icke blott komitens utlåtande, såsom skedde sis då skogsfrågan var å bane, utan ett detaljerad flag till förändrade bestämmelser i förevarande råga. Hr Henrik Hansson förordade äfvenledes till sättandet af en komitt, men ansåg kostnaden der för uppgå till åtminstone 20,000 rdr, hvilka tal derföre ville bevilja. Hr Hedlund ansåg denna fråga ega sin sår skilda vigt för närvarande, emedan aktade indu striidkare i de norra orterna blifvit utsatta för låga och sanningslösa beskyllningar. För sin de fordrade tal. en grundlig undersökning för att frår statsmakternas sida förekomma falska åsigter och åtgärder, hvilka vore så mycket förklarligare, son hvarken landshöfdingeembetena eller skogsstyrelsen visat sig ega sakkännedom. Tal. ville förorde en komit, ehuru ban trodde, dels att det skull bli svårt för K. M:t att få den väl sammansatt och dels att dess göromål ingalunda skulle kunnsz slutas på ett år, såsom motionären antagit. Hvad beträffade Afrikas, Vestra Asiens och Islands öde läggelse, så ansåg tal. att densamma berodde på helt andra orsaker än i Norrland, der det ju vore sågverken, som finge uppbära skulden för den mycket omtalade skogsförödelsen; åtminstone hade tal. sig icke bekant att sågverk funnos hvarken i Afrika, Vestra Asien eller på Island. Men hvad tal. hade sig bekant vore, att Grönland ifrån att hafva varit ett grönt, beboeligt land, efter några år var uppfylldt af is och snö, — och på samma sätt torde det hafva tillgått på Island. — För öfrigt ansåg tal. att när man talar om skogsförödelsen i Norrland, egnar man icke nog mycken uppmärksamhet åt den ofantliga tillgången, som enligt beräkningar öfver Vesterbottens län tillät afverkning af 1 million träd årligen. Anslaget ville tal. med glädje bifalla, och skulle gerna hafva medifvit ett ännu större, men ville nu instämma i första kammarens beslut i denna del. Hr Witt omtalade den genom egen erfarenhet vunna insigten i södra Sverges skogstillgång, hvilken vat så knapp, att svältorna i Vestergötland ej vore de enda svältor i vårt land. Hvad beträffade Norrland, så uppläste tal. utlåtelser af flere behörige embetsmyndigheter, hvilka ådagalade att man redan för 10 år sedan i en snar framtid fruktade skogsbrist inom denna landsdel. Förordade komitå och ett anslag af 10,000 rdr. Hr Londström vitsordade den förödelsens styggelse som råder i de norrländska skogarne oc ulle för frågans fullständiga utredning hafva önskat flere mindre komitter; men då deremot torde uppresa sig för stora svårigheter, ville tal. instämma i motionärens förslag, likväl med förbehåll att den komitt, som möjligen blefve tillsatt, skulle runda sitt förslag på verklig sakkännedom. Man borde göra något för Norrland, som är ett framtidsland och bringa det i den ställning, att det snart kunde upphöra att vara ett fattigdomens land. — Ville bevilja 5000 rdr för detta år, emekomitens arbete ej gerna på ett år kunde bli ärdigt. Hre Olof Nilsson och Östman yttrade sig i samma syfte. Ir Åvrand utvecklade de olägenheter de nya författningarna medfört, och anförde dervid hufvudsakligen detsamma, som hr Lithner, framhållande isynnerhet, att de olika förmåner, som komme olika åboer till godo, måste förekomma folket, som ej närmare kände sammanhanget, såsom orättvisa. Tal. ville dock icke dermed hafva klandrat dem, som redigerat dessa författningar, emedan de måst skrida till detta arbete utan att ega kännedom om förhållandena på stället. En föregående talare hade påstått, att i Vesterbottens län ensamt. skulle finnas 3,500,000 tunnland jord med duglig skog. Ville man endåst taga i beräkning kronans skog, hvarom nu väl egentligen vore fråga, så atsjorde den likväl endast 700,000 tunnland. Förordade bifall till första kammarens beslut; i hvilcet yrkande hr ileggström instämde, med vilkor utt komiten finge sig ålagdt att på stället taga reda på förhållandena. Frib. Gripenstedt bemötte åtskilliga anmärkvingar, som blifvit gjorda dels vid de nya skogsrfattningarna, dels om tiden för deras utfärdane, och kom under sin utredning af frågan, hvilken vi icke tilltro oss att ens i korthet återgifva, uppfylld som den var af faktiska uppgifter, till len slutsats, att de nya författningarna vore ett nekligt steg framåt, och att deras syfte vore att söra skogarne tillgängliga till begagnande för åkeryrukets uppbjelpande. Om detta och åtskilliga undra ändamål icke vunnos, så var detta visserlisen ett fel, men detta fel berodde icke ensamt af srundsatsen eller författningen utan äfven af de illämpande. Så mycket måste man ändå allid medgifva, att de nya författningarne haft det soda med sig, att skogsfrågan blifvit mera uppnärksammad och nu syntes kräfva en närmare utedning, till hvilken det skulie vara tal. synnerlien kärt att medverka. Tal, som var chef för inansdepartementet vid tiden för de nya författingarnes utfärdande, och som följaktligen ansåg ig ega en moralisk ansvarighet för dem, ville emot t klander, som nu i kammaren drabbat dessa fattningar, till sin tröst anföra det obetingade allv, hvarmed rikets ständer godkänt dem; sluande tal. dermed, att han icke kunde anse sig afva åsidosatt landets sannskyldiga nytta i denna ngelägenhet. N Hr Menterkromna instämde i yrkandet om tilltande af en komitå. Hr Hörefefdt ville, då diskussionen fortgått tre immar utan att någon talare höjt sin röst till utttets försvar, tillkännagifva att utskottet afkt motionen af det skäl, att de nu gällande örfattningarne vore så nya att någon erfarenhet m dem ännu icke kunnat vinnas. Hr flosepberg kunde icke anse möjligt, att 0,000 rår skulle förslå till kostnadernas bestrilande; och då det i framtiden kommer att heta, tt detta vore bortkastade penningar, ville tal. nu afva till protokollet antecknadt, att han med sin öst icke bidragit till denna utgift. Yrkade biall till utskottets förslag; i hvilket yrkande hr an Andersson instämde, hvaremot hr Gunmelias rkade bifall till motionen. Hr Björek utvecklade de skäl, på grund af vilka han ville bifalla utskottets förslag, och kom ll det resultat, att man borde låta saken utveckla ig sjelf, tilldess man vunne åtminstone så stor arenhet, att man visste hvad man ville sätta i let för det befintliga, hvilket man nu icke isste. Efter slutad diskussion bifölls utskottets förslag red 78 röster mot 54, hvilka röstade för tillsätande af en komitt och beviljande af ett förslagsnslag af 5000 rdr till bestridande af kostnaderna ör denna komite. Gårdagens aftonplenum. Å ma sme Mr on BRA oh BAR TER