Aftonbladet – 13 mars 1868, sida 3

vända. j M, RIKSDAGEN. Gårdagens plenum. Andra kammaren. Öfverläggningen om nedsättning i anslaget till handelsoch sjöfartsfonden. Om den 24 punkten, under 6:te hufvudtiteln, af statsutskottets utl., angående dels af hrr Nils Larsson och Jöns Pährsson väckta motioner om att anslaget till handelsoch sjöfartsfonden 750,000 rår, såsom för den närmaste tiden icke behöfligt, ej måtte för år 1869 beviljas, dels ock K. M:ts proosition derom, att den under diverse lag örekommande rubriken Konvoj-kommissariatet må förändras till Handelsoch sjöfartsfonden, förslagsanslag att utgå direkt af tullmedlen, uppstod i gårdagens plenum en 6 timmars diskussion, hvilken, ju längre den närmade sig sitt slut, blef af allt mera intresse, och torde kunna inregistreras såsom den lifligaste, och — mest bullersamma debatt under det nya statsskicket. Mot slutet åtföljdes de flesta anföranden af högljudda bravorop eller hyssningar, skallande rop på proposition och mångstämmiga uppmaningar till de sista talarne attafstå från ordet. Förhandlingen öppnades af statsrådet bagerstråle, som afgaf en ganska detaljerad utredning af ifrågavarande fonds uppkomst; och fortgående utveckling från dess stiftande år 1724 intill närvarande tid. Intill 1856—58 års riksdag hade anslaget utgått med 5 proc. af tullmedlen, men bestämdes vid denna riksdag att derefter skulle af tullmedlen utgå ett belopp af minst 750,000 rdr, hvilken summa skulle till konvojkommissariatet inbetalas och, i händelse tullinkomsterna öfverstego 15,000,000, ökas med 5 proc. på hvad som öfversteg nämnda 15 mill. Sedan vid flera riksdagar fråga förevarit om indragning af konvoj-kommissariatet väcktes fråga derom ånyo vid 1860 års riksdag, hvarvid tal. ypplyste att i den af dåvarande riksens ständer till K. M:t iämnet afgifna skrifvelse uttryckligen förklarades att denna indragning icke åsyftade någon förändring i den af riksdagen K. M:t tilförsäkrade dispositionsrätt öfver denna fond. Vidare ytträde tal. att dem af utskottet föreslagna nedsättningen ej kunde få ega rum emedan fondens tillgångar från 1868 voro medtagna och 1869 års beräknade fondmedel äfven dels redan disponerade, dels nödvändigt måste finnas att tillgå för oumbärliga behof, hvaribland tal. särskildt nämnde underhafskabeln mellan Sverge och Finland, som var besluten och hvarom endast väntades underrättelse från ryska regeringen, hvilken hvar dag kunde anlända. Tal, som ej kunde inse att, genom konvoj-kommissariatets, af K. M:t beslutna, indragning, någon fi dring i afseende på K. M:ts fortfarande dispositionsrätt öfver dessa medel inträffat, ansåg utskottets förslag böra afslås och K. M:ts dispositionsrätt fortfarande vara oförkränkt. Hr v. Troil yttrade att det föreföll honom min-dre underligt att motioner i detta ämne blifvit: väckta, men desto mer att den ena motionen komr mit från en man som inom och utom riksdagen åtnjutit så mycket förtroende och af hvilken man med mera skäl kunnat vänta en begäran om utredning af denna fråga eller möjligen en skrifvelse ill K. M:t. Men om ock enskilda motionärer kunna cka motioner i hvad syfte som helst, kunde likväl tal. ej förstå huru statsutskottets majoritet kunhat lemna hufvudsakligt biträde till motionen genom att föreslå nedsättning med en half million i anslaget. Indragningar äro visserligen högst önsk. värda, men i detta fall måste en nedsättning ianslaget betraktas såsom mycket vådlig, emedan den leder derhän att den ena statsmakten skulle kom-ma att bryta ett med den andra träffadt aftal, neml. öfverenskommelsen vid 1856—58 års riksdag att K. M:t fortfarande skulle bd dispositionsrätten öfver handelsoch sjöfartsfondens medel Ville nu riksdagen fråntaga K. M:t denna rätt, vore detta att betrakta såsom ett kontraktsbrott. Det föreföll tal. besynnerligt att utskottet på samma gång har yttrat att ingen räbbning bör ifrågasättas i den af riksdagen K. M:t tillförsäkrade dispositionsrätt, som utskottet föreslår att fråntäga konungen de medel, hvaröfver han skulle ega nämnda rätt. Vidare fäste tal. uppmärksamheten å att utskottet, hvars rastlösa arbete man eljest har att tacka att riksdagsgöromålen kunna på den korta tiden afslutas, affärdat denna vigtiga fråga. på 7 rader. Bifall till utskottets förslag skulle inneära en kränkning af den allmänna moralen och föranleda ett enhälligt ogillande, ej allenast inom landet utan äfven af alla Europas länder, hvarföre tal. fann sig föranlåten instämma med den teservant inom utskottet (ref? L. af Ugglas), som påpekat det advokatoriska uti utskottets argumentation, och från den allmänna rättens synpunkt yrka afslag å utskottets utlåtande. Hr Ribbing förmälde att i utskottets motivering läses att meningen icke är att K. M:ts dispositionsrätt kränkes, men tal. menade att här vore icke fråga om huruvida K. M:ts dispositionsrätt står qvar, utan frågan är: skall denna fond i K. M:ts vård stå qvar eller icke? Då största delen af fondens tillgångar borttages står den blott till namnet qvar och en fond utan tillgångar är ju inen fond. Frågan utgör en direkt transaktion melan statsmåkterna, hvars upphäfvande skulle blifva ett frångående af den enas förbindelse till den andra. Utskottets och motionärernas kalkyler hafva blifvit vederlagda af statsrådet Lagerstråle, som visat att de, så att säga, gjort upp räkningen utan värden. Härjemte, fortfor tal., är det tydligt att ingen besparing genom ifrågavarande nedsättning kan beredas statsverket, emedan särskilda anslag då måste göras för bestridande af de utgifter till hvilka fondens medel hittills användts. Hvad som kunnat åstadkommas vore endast att riksdagen velat vidtaga åtgärder, som förhindra K. M:t att betäcka de utgifter, som med påräknande af dessa medel redan voro anvisade. Då anslaget i alla händelser, om ock under annat namn, skulle komma att utbetalas, fann talaren den ekonomiska vinsten ytterst obetydlig om ens någon, och under sådana omständigheter. som de för handen varande, hvilka endast tyckas afse att taga makten från konungen för att lägga den i riksdagens händer och att taga ett första steg tillbaka, hvilket erinrar om den olyckliga frihetstiden, ville talaren helt och hållet fritaga sig från ett dylikt ansvar och yrkade derför afslag på utskottets utlåtande. Hr Hierta förklarade sig såsom ledamot af statsutskottet vilja uppstiga för att försvara utskottets betänkande om ock kammaren skulle trott att utskottsledamöterna dignat under tyngden af de anklaselser söm redan blifvit utslungade mot utskottet. Visserligen är det en sanning, menade tal., att ett kontrakt blifvit uppgjordt mellan de båda statsmakterna, men också endast ett, och detta, det enda som är för mig kändt, är grundlagen som bibehåller svenska folkets urgamla rätt att sig sjelf beskatta. Att binda svenska folket, i en fråga som denna mellan de båda statsmakterna, vore den största rättskränkning och en öfverlåtelse af ifrågavarande slag kan ej sträcka sig längre än grundlagen bestämmer, ty en föregående riksdag eger ej rätt att binda händerna på en kommande. Grundlagen gifver riksdagen ovilkorlig rätt att öka eller minska statsutgifterna och tal. kunde ej finna att K. M:ts rätt vore på något sätt kränkt, hvarjemte han ansåg utskottets motivering tillräcklig, då den stödde sig på att statsverkets betryckta ställning gjorde nödvändigt att inskränka utgif