Aftonbladet – 13 mars 1868, sida 2

rtikel angående de å Paris-expositionen bentliga kanoner, om hvilka ett fördelaktigt mdöme uttalas, och särskildt yttras om vär iltpjes följande ord: Den sista af de svenska kanonerna, hvilen var utställd i expositionsparken, var en iten fältpjes af gjutjern med tillhörande laett, förställare och öfrig utrustning. I många lelar egde den förtjenster af enkelhet ikonruktion och vackra proportioner. Kanonen ar af omkring 2,6 in:s kaliber och något ortare än vår gamla slätborrade 4-pundare; less yttre, undantagandes tapparne samt ammaroch mynningsbanden, utgjorde en tympad kon. Kanalen var försedd med 4 eiflor; refflornas spiral tycktes hafva jemn stigning; kanonens vigt var 593 svenska alpund. Kammarstyckets botten var fullmligt plan. Vid densamma var fästadt ett eget sätt formadt bygelhandtag, som tjeade i stället för delfin vid kanonens lyfande, och medgaf att densammas bakre inda stadigt kunde fästas vid riktskrufven, fordonet skulle öfverfara oländig mark. Uppsättningsinstramentet utgjord för ändamälet lämpligen graderad skifva eler skena af stål, genom hvars öfre ända var orradt ett okular eller mindre sigthål; skifvan kunde glida upp och ned emellan kammarstyckets plana ända och två dervid astskrufvade slider eller hylsor. Den nedre af dessa hylsor var försedd med en klämskruf, medelst hvilken den uppskjutna sigtskitvan kunde qvarhållas i hvilken ställning som helst. Skifv midtelinie befann sig ej fullkomligt i det genom anonens axel gående vertikalplan, utan utade något deremot, så att sigtet vid dess uppoch nedflyttande äfven erhöll en efter den normala derivationen noga afpassad sidoÖ , enligt samma princip, som omnämndes vid redogörelsen för den nederländska Kanonen. Kanonfordonet var beundransvärdt. Hjulen bestodo till större delen af ek, med hel hjulring, lavetten var af björk (7), förställaren af ek och björk, dess kista af furu;allt omåladt och endast fernissadt. Riktskrufven är af en enkel men ändamålsenlig konstruktion och, utan att vara fästad vid kanonen, omedelbart stöder sig mot kammarbandet. Skrufven har alltid sin axel i samma ställning och vrider sig uti en lång och orörlig skrufmoder. I den mån kanonen genomgår hela elevationsbågen glider skrufvens öfre nda på kammarbandet ett stycke, hvars ängd är lika med sinus vers! r elevation: vinkeln, hvilket dock ej medför någon olä genhet. Lavetten består af två plankor. Genom tappöfverfallets bakre ända är ett hål uthugget i afsigt att, när öfverfallet befinner vå sin plats, denna ända skall fasthållas medelst ett genom hålet gående och vid den underlit fasta skenan fä-stadt utskjut. Öfverfallets främre ända, genom hvilken likaledes ett hål är uthugget, ckså fästad vid den an; en simpel saxucken genom öglan, sammanhäller det . liaktligen om öfverfallet blir bort-skjutet eller skadadt kan ett nytt anbri eller, om kanonen mäste öfverg kan densamma genom öfverfallens bortförande göras för fienden onyttig. Alla beslag voro af smidt jern och proportionerna hos hvarje del af denna lilla an kanon behagade tillfullo ett mekaniskt öga. IHvarje detalj var klokt uttänkt, med ett sällsporit förut seende af de tillfälligheter, för hvi artilleri under verksam tjenst med en no an hänsyn till besparing vigt och-kostnad. Spetskulegranatern granatkartescherna stodo upprätta uti tormigt utskurna fördjupningar i förställarekista Projektilerna fö lo utmärkt väl ade och buro vittne om samma sträfvan efter enkelhet som sjelfva kanonen. De voro försedda med tidsoch perkussionsbrandrör. De förras stomme (ampoulade) är af en härd, hvit metallblandning, och är antingen gjuten uti metallform eller omedelbart pressad till sin slutliga form, utan nå gon afputsning för hand, ej ens af skrufgängorna. — Perkussionsröre stomme, af metall, var svarfvad samt föröfrigt väl tillverkad. Förställarekistans lock och deruppå befintliga säten voro försedda med flera anordningar för utestängande af väta m. m.; allt sinnrikt och ändamålsenligt. Slutligen tillägger tidskriften: Denna lilla fältkanon, som ådrog sig hvarje kompetent militärs och ingeniörs upp— märksamhet, stod utan någon upplysning, nummer eller namn på konstruktör, eller nägon person eller skrift, som gaf den ringaste underrättelse om densamma, hvaraf kanslutas, att den icke var utställd af svenska styrelsen. . För vär del måste vi tillägga, att om denna senare anmärkning af den engelska tid skriften är sann, så förvånar det oss, atticke någon af de många svenska militärer, som besökte expositionen, gjorde vederbörande kommissarie uppmärksam på denna uraktlätenhet. 2