Aftonbladet – 13 mars 1868, sida 2

tande egna ett flyktigt ögonkast åt styr clsens eller, såsom man i Ryssland uttrycker sig, de lokala myndigheternas, omedelbar: betydelse i Helsingfors. Den är icke rin Helsingfors är i många afse en by kratisk stad; men denna byråkrati är Ellsvidare ännu så nationel, att den nära det bästa Finland eger i praktiskt-pol tisk väg. Den älskar att stödja sig, på de gamla svenska grundlagarne. Univers sungdomen, ur hvars leder alla Finlands embetsmän, utom dess guvernörer och generalguvernörer, i tiden utgått, utöfvar dessutom ett egendomligt inflytande på allt offentligt Kf i Helsingfors. Ehuru man väl i högre kretsar ler ät upgdomens omdömen, så — skämmes man dock för dess tadel. Men låtom oss kasta en blick på stadens yttre företeelse. Från hvilken sida man än nalkas densamma framställer sig alltid en vacker vy. Bäst presenterar sig dock staden från sjösidan sedan iman passerat det ryktbara Sveaborg, denna förförda jungfrufästning, som 1208, utan något slags bombardement, gaf tillon 30 timmars häranga och 1853, oaktadt jande eld ur nutidens fi liga kanoner, ej ens blef stort skadad hv vallar vidkommer, öppnar sig för det tjusta ögat panoramat at det vackra Helsingfors. Här ha vi till venster Ulrikasborgs på klippor anlagda, med talrika och smakfulla villor ut sirade park, äfvensom astronomiska observatoriet samt katolska och tyska kyrkorna; ti!l höger äter, å den s. k. Skatudden, f. d. finska flottans kasernbyggnader, det finska markka-mynthuset och den nya i färgoch metallglans skimrande ryska kyrkan. Och framför oss — hvilken tåfla: åtminstone för ett finskt hjerta. Jag ser dina torn, dina stolta facader Sig ordna i hvita och glänsande rader, sjunger Topelius om Helsingfors. O, ja man kan dikta en sång om denna vackra, lättfardiga mö, som på klipporna skalkas. Det första ögat fäster sig vid är den på ett