Aftonbladet – 12 mars 1868, sida 3

hyllade icke en föregående talares åsigter om at! teatern hufvudsakligen bör kultivera det foster ländska dramat. Vår publik tycker icke om det och teaterstyrelsen kan icke tvinga smaken ati vända om. Det vore att fullständigt ruinera sig Talaren ansåg att Stockholms stad borde bidräga till teaterns underhåll. Hr Bergstedt yttrade att denna fråga icke hör till en statsreglering, utan är en hofsåk. Talaren ville för sin del icke tro att saken är af så stor estetisk vigt som de föregående talarne påstått. och att det vore alltför stora anspråk om man ville att teatern skall uppfostra folket. Bäst vore om teatern öfverlemnades åt den enskildta verksamheten. Hvad den fosterländska dramatiken beträffar, ansåg talaren, att den börjat komma ur vanan och är svår att uppehålla. Hr Hazelii liknelse, om det ståtliga linteskeppet och monitoren, ville talaren också tillämpa 4 den stora och den mindre teatern, men med den skilnad, att han trodde det är just monitoren som gör allt för att skjuta linieskeppet i sank, genom att med sina boulevardpjeser, hemtade från de sämre teatrarne i Paris, demoralisera publikens smak. Talaren önskade att man icke genom något yttrande i skrifvelsen till K. M:t skulle ställa sig i ett slags ansvar för teaterns affärer, ty riksdagen ville säkert icke skydda en anstalt som så illa motsvarar de anspråk man hyser på den. Hr Nordström yttrade att en teater måste följa med sin tid och då man nu gör anspråk på präktiga dekorationer, så måste också teatern fstad. komma sådana. Är icke dessutom en vacker dekoration prof på en konst som man icke hittär på gatan; är icke ett skönt perspektiv bildande för åskådaren? Någon stor förseelse trodde talaren icke att teatern begått genom att upptaga några s. k. lätta stycken, men någon finare smak och högre lyftning hade dock varit önsklig. Talaren ansåg hr Hazelii förslag till ändring i skrifvelsen vara alltför kategoriskt, och att man dermed syntes vilja gifva teatern, och på samma rd en högre auktoritet, en reglementarisk föreskrift. Hr Hazelius och grefve Hamilton upptogo någrå af de andra talarnes yttranden till besvarande. Den förstnämnde yttrade att denna sak icke är blott hofvets, den är också folkets sak. Det stora anslaget erkåller teatern för att icke behöfva ockra på den dåliga smaken, och om man vill minnas rätt, så gafs anslaget just med detta vilkor. Grefve Hamilton slutade debatten med att förklara sitt yttrande om den dekorativa lyxen icke åsyfta konstnärligt målade dekorationer, utan den slö aktiga prakt, som i allaandra afseenden gjort sig gällande. Hvad det lätta beträffar trodde tålaren att det aldrig kan vara nyttigt att man på teatern skådar scener, som föra tanken till laster, om hvilka man ej kan tala, men som man här nästan framställt för ögat. Som vi förut nämnt biföll kammaren utskottets förslag, med den af hr Hazelius äskade förändringen, som skärpte uttrycken i skrifvelsen. Andra kammaren. Sedan kammaren utan diskussion godkännt utskottets samtlige under fjerde bufvudtiteln återstående punkter och hela den femte hufvudtiteln, antogos, likaledes utan diskussion, de 4 första punkterna af sjette hufvudtiteln. Derefter föredrogs 5:te punkten, om anslag till rikets ekonomiska kartverk, i sammanhang hvarmed äfven behandlades 16:de punkten under 4:de hufvudtiteln, hvari utskottet, enligt K. M:ts proposition, föreslagit 75,000 rdr till topografiska kårens arbeten. I förevarande 5:te punkt har utskottet hemställt, att riksdagen må K. M:ts nådiga förslag på det sätt bifalla, att utöfver det för ekonomiska kartverket uppförda belopp, 6000 rdr, nvisas för år 1869 ett extra anslag af 20,000 rdr ör arbetena i Norrbottens län och 10,000 för arvetena i öfriga delar af riket, eller tillsammans vå extra stat 30,000 rdr; under det K. M:t i sin oroposition begärt för arbetena i öfriga delar af riket 40,000 rdr eller tillsammans 60,000 rdr. Disussionen öfver denna fråga upptog kammarens id hela förmiddagen, hvarvid dock bör anmärkas, ut frågan egentligen rörde det ekonomiska kartverket. Emot utskottets nedprutningsförslag upprädde en stor mängd talare såsom statsrådet IL rerstråle, hrr Harald Eriksson, Lönnberg, Busck, Kolmodin, Svensen, Hedlund, Leffler, Hessle, v. Iroil, John Ericson, frih. Schultzenheim, hrr Sven Vilsson, Åstrand, Liss Olof Larsson, Gripenstedt, löns Pährsson, anförande såsom skäl för denna in åsigt det ekonomiska kartverkets stora vigt en riktig kännedom om vårt lands svaghet och tyrka, en kännedom, hvars oful!ständighet uppens arar sig i den osäkerhet, med hvilken man hos ss behandlar flera ekonomiska frågor. Utskotets åsigt försvarades af hrr Per Nilsson i Espö, Björck, Johannes Andersson, Key och Hierta ac äl, att kartorna, som icke kunna bli färdiga på n längre tid, när de ändtligen blifva färdiga, cke gifva en riktig föreställning om landets uteende, hvilket med hvarje år förändras; att, om nan också icke ville förneka det ekonomiska karterket ett kulturhistoriskt intresse, man på det estämdaste bestred att det skulle medföra någon konomisk fördel för jordbruket, hvadan och då parsamhet för närvarande så väl behöfver iaktagas, det ifrågasattes, om vi ha råd att bekosta .575,000 rdr för nöjet att efter 25 år (den tid, id hvilken detta kartverk skulle vara färdigt) få eta huru Sverge en gång sett ut. Deremot anördes af motsatta sidans talare, att den omstänigheten, att kartorna snart blifva litet föråldrade, tom det att det vore något för allt menskligt emensamt, icke utöfvade något inflytande i det tora hela; att det ekonomiska kartverket vore af ka stor nytta för landets ekonomi som det för en enskilde är att ega tillförlitlig kännedom om ina tillgångar; samt att det skulle vara den störta misshushållning att låta detta arbete afstanna, vartill utskottets förslag egentligen syftade. Hr . A. Larsson yrkade att det föreslagna anslaget 1 topografiska kårens arbeten skulle minskag red 15,000 rdr och att dessa skulle läggas till det f utskottet för ekonomiska kartverket tillstyrkta elopp, som derigenom skulle blifva 45,000 rdr. detta yrkande förenade sig hr Medin m. fl., af vilka några uttalade klander dels öfver det sätt, å hvilket det topografiska kartarbetet bedrifves ch dels öfver sjelfva kartorna; anförande hr ims Pährsson i det förra afseendet att några af pografiska kårens ledamöter varit inackorderade og tal. en längre tid, och var det hans åsigt, att ed mycket mindre anslag skulle lika mycket unna uträttas, om arbetet bedrefves med mera rdning och kraft; hvarjemte tal. hade tyckt sig nna, att det gick temligen mycket på måfås, fver kartornas beskaffenhet Hade hr Harald riksson svåra anmärkningar att göra i fråga om 1 ort, den han särdeles väl kände, och der en ö lifvit på kartan tecknad, der ingen ö fanns, men eremot en verkligen befintlig blifvit utelemnad sv. Hr C. A. Larsson anmärkte, att de toografiska kartorna i sjelfva verket mest skulle omma att vara till fiendens gagn, i händelse af t krig, hvaremot statsrådet Thulstrup anförde, t dessa kartor blifvit offentliggjorda föratt unna. vara äfven allmänheten till gagn. Efter slutad diskussion, anställdes omröstning rst angående anslaget till den topografiska kåns arbeten, hvilket anslag, enligt hr C. A. Larsns förslag, nedsattes från 75 till 60,000 rdr med 1 majoritet af 128 röster mot 37, som röstade r det högre beloppet. I fråga om det ekonoiska kartverket anställdes först omröstning om ontraproposition, hvarvid 78 röster afgåfvos-för C. A. Larssons förslag och 80 för K. M:ts prosition, hvilken senare i hufvudvoteringen segde med 83 röster mot 75, hvilka afgåfvos för skottets förslag. Gårdagens aftonplena. Första kammaren. I detta plenum fortsattes behandlingen af sjunde afvudtiteln, som i återstående delar godkändes, ed undantag af punkterna 17 och 20. Den föra om ett anslaos hevilianda af 24 700 rdr får