Aftonbladet – 12 mars 1868, sida 2

Fem år senare se vi att hofvet i Rom, ehuru red större försigtighet, tillgriper samma taktik ch samma handlingssätt mot England med anedning af fenier-rörelsen, framställande en nedslånde likhet med polska myteriet af är 1863. Det ryska bladet citerar derpå ett långt ndragande ur Roms officiella organ Osserratore Romano, som i hufvudsak säger att England nu får skörda hvad det sått samt allmänhet i profetiskt stränga kardinalraser tadlar Englands baksluga och revotionära politik etc. Med knappt några örändringar, fortfar hr Kattkoff, och i enaanda uttryck yttrade sig samma officiella organ om Ryssland och dess styrelse vid sjelfva begynnelsen af det polska upproret. Det rättrogna ryska sinnet fasar för lågheten i den pafiiga politikens handlingssätt och beklagar England för dess fenierrörelses skull, skjutande skulden för 1865 uppresning och 1868 års fenier påtven allena och hans intriger. I hela det vestliga Europa torde man vara ense derom att det är en fräckhet utan like att så hana ett förtryckt folk. Kan någon ryss föreställa sig att det är möjligt att inbilla den europeiska allmänheten det alla de blodiga striderna för Polens befrielse endast äro resultater af några prestintriger? Det gammalryska partiet hånler åt dska kulturformerna såsom varande i dess tycke antiqverade. Dess program är att österifrån ett nytt ljus skall randas för Europa och eti nytt lif bringas i de förstelnade samhällena. Detta förhindrar dock icke alls att ibland, och det saväl i insom utrikes politik, taga n tillflykt till jesuitiska smygvägar. Så äfven i föreliggande fall. För att minska det liberala Eurdpas sympatier för Polen, sammanställer det ryska bladet de polska insurrektionerna och päfvens verldsliga makt med hvarandra. Ja, det ömmar till och med för. Rysslands arffiende, England, och paralleliserar ett stort folks, sådant som det polskas, hjeltemodiga. ansträngningar att befria sig från det i allo förnedrande ryska oket med det, hittills åtminstone, i något dubiösa former frambrytande missnöjet i Irland. Men r det första äro Polens och Irlands histoska förhållanden väsentligt skilda; det förstnämnda landet var en gammal kulturstat då det sönderstyckades och underlades sina fienders spira; Irland deremot hemföll under den engelska kronan redan för sjuhundra år sedan (år 1171) och befann s då i ett halfvildt tillstånd. Det torde derfi vara en stor orättvisa att jemföra den i historien häfdvunna polska frihetskampen med de spasmodiska ryckningarne af den ännu knappt sjeltmedvetna fenierrörelsen. Men det mest listiga ligger deruti att medan irländarne, som förenats med en högre kulturnation, i verldens ögon lätt kunna stämplas såsom otacksamme, hr Kattkoff räknar på att för Ryssland lyckas vindicera samma rätt gentemot Pplen. Hvad betyder historien för en sådan rysk publicist? För honom börjar historien med Rysslands omedelbara ingr pande i Europas öden — med OCarl XII: ödesdigra fall och Polens ej långt derefter företagna delning.