Aftonbladet – 11 mars 1868, sida 3

Riksdagsdebatterna om dödsstraffet. Första kammaren. Hr ven Koch. Jag ämnar nu icke försöka till vederläggning upptaga de skäl, i afseende på rättMmätigheten al dödsstraffets verkställande, hvilka här blifvit framställda. Mycket är och blifver väl ännu i afseende härå ordadt och tvistadt, men man har ändtligen kommit derhän, att äfven bland dem, hvilka icke hysa betänklighet mot afklippandet af en afväpnad, fången medmenniskas lifstråd, finnes numera knappast någon som försvarar dödsstraffet annat än från nödvändighetens, från nödvärnets ståndpunkt. Hvad mera är, äfven dödsstraffets försvarare anse i allmänhet, att detta strafis afskaffande är en tidsfråga, medgifva det vara ohyggligt, förfärligt, och endast böra bibehållas så länge, intilldess statens säkerhet och fredliga medborgares lif, genom tillämpningen af andra straff, likaväl kunna skyddas. Saken har derigenom kommit i ett så dant skede, att den kan betraktas ur rent praktisk synpunkt. För frågans lösning behöfves endast att göra klart för sig sjelf och andra att tiden verkligen nu, åtminstone i vårt land, bör anses vara kommen, då den förutsatta nödvändigheten upphört att finnas och der intet berättigande gifves att här vidare använda dödsstraffet såsom straffart. För att ådagalägga detta tror jag någon, annan eller tillförlitligare utväg icke finnes, än att först tillse, om på de ställen dödsstraffets afskaffande försökes, mån verkligen misslyckas med försöket, såsom åtskilliga föreburit, eller om ej snarare och såsom jag älskar att tro man lyckats öfver förmodan väl, med afseende på förhandenvarande förhållanden. Kan man ådagalägga detta, och kan man dertill visa, att inom dessa samhällen som icke stå framför vårt i bildning och kultur, dödsstraffets afskaffande icke medfört ett ökadt antal brott, då har man i och med detsamma fällt det starkaste stödet för dödsstraffets bibehållande, och kan anse tiden vara inne att afskaffa detta straff äfven hos oss. Vill man deremot vänta, tilldess mördare upphört att mörda, tilldess inga grofva brott mera förekomma att i domstolsannalerna införa, eller tilldess allmänna opinionen, ej blott bland landets representanter utan ock bland hela befolkningen,