Aftonbladet – 11 mars 1868, sida 3

skall behöfva ens-mot drinkare här värna sig ge nom utgjutande af blod Utom fördelen af ett stillsammare folk, tror ja; 05S ega andra egenskaper, som nu kunna gör oss mera mogna än de flesta andra nationer föl en blodlös lag. Jag kan naturligtvis endast största korthet antyda dessa. Vi äro ett af de äldsta folk med fria lagbundna institutioner; våra förfäder hade redan för sin jemförelsevis mil da lagar. TLagarne, hos oss tidigt kodifierade, hafva intill senaste tider, då våra norska bröder, 20 å! före oss, antogo en ny strafflag — hufvudsakligen författad af svenska rättslärde — varit erkändt bättre och mildare än till och med det öfriga Skandinaviens. Intet land torde heller under loppet af ett sekel kunnat räkna så milda regen: ter som vi. Vi hafva under den historiska tiden aldrig blifvit underkufvade och bestå nästan ute slutande af en folkstam, som under denna tid varit fri, utan slafvar och utan herrar, med galjar vid portarne till sina borgar. Vi hafva under lång Jtid varit förskonade från att inom vårt land se krigets fasor, långt mera än någon annat folk på Europas eller Amerikas fastland. Det inbördes krigets fackla har ej heller hos oss warit tänd på långliga tider. Här hafva inom 60 år de största statshvälfningar, en dynastiförändring, en representationsreform skett, utan att en enda blodsdroppa blifvit spilld. Vi hade icke, såsom i England upproriska provinser, der gällande allmän lag år efter år måste suspenderas, icke ett inflytelserikt, för orättadt och missnöjdt, från Rom styrdt presterskap. Ej heller hafva vi såsom Frankrike revolutionens Damoclessvärd hängande öfver våra hufvuden. Här förekommer icke såsom i Italien, der dock herrskaren öfver 22 millioner menniskor residerar i en landsdel, hvarest dödss straffet ej vidare finnes, något gammalt bandit välde att bekämpa i särskilda landsändar, och ej heller existerar det inom våra gränser ett fiendtligt, sjelfständigt område, der ränkmakare och revolutionärer, der kanske till och med sbanditer finna tillflykt; och skydd. I teoretiskt afseende -alltid långt efter våra stamförvandter i Tyskland, hafva vi dock ej alltid i praktiken gifvit oss tid att afbida deras föredöme. För öfver 1000 år sedan afskedade vi våra Fylkes-konungar; och vi hafva nu ej heller från kronpretendenter, apanagerade furstar eller deras anhängare några oroligheter att frukta. Vi ligga icke såsom Schweitz, Belgien och Holland å verldens stora stråkväg, samt inklämda mellan stora folkrika stater, framom hvilka det kunde anses betänkligt att ila på brottmålslagstiftningens område. Norge blef en konstitutionel stat först 1814, Danmark år 1848. Sedan dess har detta senare land haft att kämpa mot upproriskå undersåter och utfört två stora krig, under det vi i lugn fått sysselsätta oss med utvecklingen af våra institutioner. 2 Mon, säger man slutligen, tiden är icke inne äfven derföre; att också här i Sverge de ohyggliga ste brott ännu begås. Jag medgifver att detta sorgliga förhållande eger rum. I sjelfva hufvudstaden föröfvas midt på ljusa dagen vid de mest trafikerade gator de gräsligaste mord, af hvilka flera i åratal blifva oupptäckta. illståndet på -landsbyggden är icke bättre. Inom kretsen af en mil från min bostad, i en af rikets landsorter, ha inom ett år ej mindre: än tre mord blifvit föröfvade, och till två af dessa har man ej kunnat upptäcka gerningsmannen, hvaremot man har skälig anledning. att antaga, att det tredje blifvit begånget af en person, hvilken, om någon, dödsstra et bort kunna afskräcka, nerhligen skarprättarens son. Vi hafva nyss hört, finna alla dagar i tal och tryck, beskrifningar öfver på andra ställen begångna grymma mord. Stor osäkerhet råder, och allt är sålunda visserligen icke väl bestäldt, just i afseende å en af de förnämsta pligterna för staten, att skydda medborgares lif. Men hvad är orsaken? Hvilka äro botemedlen? Sådana frågor påtruga sig när ett stort samhällsondt förefinnes: i; s Dödsstraffet är ju ännu icke afskaffadt. Detta kan ej vara orsaken. Dennas utfinnande försvåras genom det egendomliga förhållande, att nästan alla andra brott; deribland äfven de som förr varit belagda med dödsstraff, betydligen minskats under samma tid som de med dödsstraff ännu hotade morden snarare till ännu aftaga. r Jag tillmäter mig visserligen icke att kunna gifva tillfredsställande svar på de två framställda frågorna: men jag anser hvar och en som tänkt i imnet pligtig lemna sitt bidrag till dylika problemers lösning. Jag föreställer mig; och detta är ett. pHterigare skäl hvarför jag nu yrkar dödsstraffets afskaffande, att. de som makten hafva, regering och representation, i förlitande på detta straffs afskräckande egenskap invagga sig i säkerhet och derför försumma att vidtaga alla de åtgärder de kunna utfinna, för att i möjlgaste måtto förekomma och minska morden. NN d Dylika åtgärder, många och af olika art, komma ultid att erfordras. Men nu tarfvas här hos oss ;mellertid bland annat några åtgärder, dem jag ifven redan förut vid andra tillfällen antydt, emelan jag ansett och: anser dem vara af behofvet påkallade. Den första är säkerhetspolisens ändamålsenligare rdnande. Dertill hör, jemte åtskilligt annat, ett ullständigt åtskiljande af polis-. och uppbördsvefattning. En stadig, stillasittande kassör, som etar:väl efter fel i räkenskaperna, letar sällan ipp någon. brottsling. Den. rörlige, väksamme polismannen, som utspanar mördaren eller tjufven, ir sällan en tålmodig: och noggrann räkenskapsörare eller pålitlig uppbördsman. Säkerhetspolis innes i våra landsorter nästan endast till namnet. ;Den andra enligt min tanka nödiga åtgärden är itvecklingen af vårt fängdlap och straffsystem. Vårt fängelsesystem är det bästa af mig kända eh bygdt på den enda riktiga grund att från vörjan äfven under ransakningen isolera fångarne. Men det har icke blifvit genomfördt så som jag ror att man redan nu bör och kan göra det. De nindre brotten bestraffas. lämpligt och strängt ned cellfängelse. De gröfre otillräckligt oc lappt i gemensamhetsfängelse. Detta är ett ralikaltfel, och kanske hafva vi just här en afde rnämsta orsakerna till de gröfsta brottens tillägande. Brottslingen fruktar föga ett fängelse, ler han numera är väl hyst, klädd och född och år sällskapa med likar. — Utan afsevärd ökad costnad, ty strafftiden kunde då förkortas, skulle nan, tror jag, kunna låta äfven straffarbete, dömdt för mer än två år, börja i cell, för tid ninst lika lång som nu ålägges den till två år lömda. Derjemte borde alla straff-fångar, innan ei frigifvas, viss tid sitta i cell, äfven derför att aga gemensamma planer till nya brott så lätt unde uppgöras, men deremot pålitliga husbönder annolikt Nitva mer villige mottaga de från cell rigifna. När dödsstraffet afskaffas, bör, enligt et af lagkomiten uppgjorda förslag, straffarbete fven kunna ådömas på viss tid längre än 10 år. uifstids fängelse borde i allmänhet sparas såsom rsättning för dödsstraff och äfven altid börjas ned två års cellfängelse. Förrymda lifstidsfångar orde dessutom kunna ådömas instängande i cell idtals med vissa u pen efter domarens omröfning och under få AA a Jag bör nu sluta och vill blott tillägga några d. rd. Ehuru det icke varit med de angenämaste kän lor jag i dag uppträdt, med afseende å det ovänade motstånd saken mött från ett håll, der det resta kunnat göras till dess ffomma, har jag dock annit mig just deraf, . då kanske andra tystna, ch då jag efter afhörande af förmodligen det ästa som på bästa sätt kan sägas icke ändrat fvertygelse, föranlåten att afgifva mitt yttrande, medan jag ansett det vara en pligt för en repreentant, som eger någon erfarenhet i ämnet, att I Ila manna htatan Af danGgarR ria. NE. Såna KRA