leder tanken hemåt, Man älskar det för det som det har och det som det saknar. När man ser hvad större rikedom Kan göra, älskar man det emedan det är så fattigt och måste sakna och vänta. När man ser hvad det det oaktadt har renare och ädlare i sin ensamhet, så älskar man det emedan man kan vara stolt öfver det. Och man älskar det som man älskar sin egen uppgift, man svär inom sig: det skall fram, det skall fram!