Aftonbladet – 11 mars 1868, sida 2

Ett besök på Grundtvigs Folkhögskola. : Å Ar Björnstjerne Björnson. (Slut från n:r 55.) En af Grundtvigs älskligaste lärjungar, pastor Fenger från Kristianshavn, fick nu ordet. Han ville till text taga ett gammalt ord som han trodde de skulle tycka vara ett godt ord, ty icke allt det gamla är godt, (Nej, inföll här Grundtvig, men allt det goda är gammalt) och ordet hette: den gamle lefver så länge Gud vill. Då Grundtvig märkte att det gällde honom teg han; jag observerade honom under hela talet, som var fallt af värma och takt, men det var ej möjligt att se hvad han kände dervid. I det hela befattar han sig ej med sentimentalitet; det var ej många ögon utom hans som voro torra, men han är gjord af sten, såsom ett fruntimmer, som star honom nära, yttrade då jag berättade henne det. Så mycken styrka är mig rent emot, tillade hon, och jag kan fatta det. I sina handlingar blir han. derigenom också ofta oförklarlig. Då talet var slut, reste sig Grundtvig åter för att utföra den tanke som Fenger väckt hos honom, att intet går längre än Gud vill Han tillämpade det på Danmark, talade om Danmarks lycka och menade att det ej