Aftonbladet – 10 mars 1868, sida 3

äfvensom att riksdagen måtte medgifvs framtid illämpning af de vilkor, som för anslageps an ändatide nu äro bestämda. Utrikesministern grefve Manderström anhöl hos kammaren om bifall till NH M:ts proposition hvilken kammaren så mycket köllre hörde kunn: bifalla, som beloppet vore detsamma. Iphet der vid sista riksdagen gjorda hemställan om 1845: ning i anslagen under tredje hufvudtiteln, had tal. för denna riksdag framlagt ett förslag, som Jinnehölle en något större nedsättning än den vic förra riksdagen begärda, och hvilken dessuton komme att ökas; uttryckande tal. det hopp att man måtte erkänna, det han sålunda visat sig vil lig att gå riksdagens uttalade önskan till mötes — Ehuru tal. ingalunda ville eller kunde bestrida riksdagen rätt att bestämma anslagen, ansåg har Tlikväl icke att riksdagen egde rätt att ingå i de taljer, hvaraf för öfrigt stora olägenheter skulle kunna uppkomma. De af utskottet ytterligare föreslagna nedsättningar hade blifvit möjliga ge nom minskning i lönen för några diplomatiska lagenter och tjenstemän. Tal. sökte nu visa, att en dylik nedsättning ej borde medgifvas, ej heller att den föreslagna indragningen af militär-attacheposten i Paris måtte medgifvas, visande dervid de stora tjenster den nuvarande, för öfrigt äfven så som litteratör, särdeles utmärkte attachen gjort staten, hvilket bland annat ådagalades deraf, att genom hans nit en besparing bereddes statsverket af 70,000 rdr vid uppköp af skyddstält, samt att de medel, som under loppet af år 1864 för svenska och norska statsverkets räkning varit denne tjensteman anförtrodda, uppgingo till icke mindre än 780,000 frs, för hvilka vanligt arvode åt en i gptarsman skulle gått till mångdubbelt lönens beopp. Tal. sökte för öfrigt visa, att det af utskottet föreslagna nedsättandet från 100,000 till 80,000 rdr af anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ej vore berättigadt, äfvensom att de öfvergående utgifterna, hvilka utskottet för år 1869 upptagit till 45,750 rdr, skulle, enligt utskottets förslag, kunna upphöra efter denna tid, hvilket icke gerna kunde vara meningen och förkrade att han framdeles med nöje skulle föreslå nya besparingar, så snart sådant blefve möjligt. Men då tal. trott sig hafva i statsrådsprotokollet visat, att Sverge vore det land som både positivt och relativt utbetalte det minsta belopp för sina diplomatiska angelägenheter, kunde tal. icke finna ytterligare nedsättning lämplig, isynnerhet som den politiska ställningen vore sådan, att tal. skulle mycket misstaga sig, om optimisternas antal vore öfvervägande. Frih. Liljenerantz uttalade till hr utrikesministern sin tacksamhet för det tillmötesgående som blifvit visadt och hvilket vore af så mycket större värde som ingen nedsättning blifvit ifrågasatt på någon af de andra hufvudtitlarne. — Tal. höll fast vid utskottets förslag och ansåg det icke vara alldeles omöjligt för kammaren att bedöma vigten af de politiska intressen, vi hafva att i olika länder bevaka, samt visade derefter genom siffror, att våra diplomatiska agenter på flere platser hade större löner än vissa stormakters, äfven efter utskottets nedprutning. Militär-attach6er ansåg tal. icke nödvändiga, utan vore det då bättre att genom utsändande af officerare erhålla nödig kännedom om krigsförhållandena i främmande länder. Ehuru den af utskottet föreslagna nedprutningen af 20,000 rdr på expensanslaget icke kunde rättfärdigas af utskottets motivering, kunde man dock komma till samma resultat, om man ville inskränka åtskilliga utgifter, som brukat på utrikesdepartementet anvisas, och sökte tal. genom beräkningar styrka detta påstående. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Key uttalade sin tacksamhet för den, statsrådsprotokollet bifogade, komparativa tablå, genom hvilken man sattes i tillfälle att se, det våra utgifter för beskickningarne på flera ställen äro större än andra makters. Tal. instämde i hr Wecerns reservation om yrkande af nödigt anslag till en särskild generalkonsul i Nordamerika, hvilket, med vår lifliga handel derstädes, vore vida vigtigare än att hafva konsuler i åtskilliga Medelhafshamnar, der vi idka föga handel. Hr Lönnberg ansåg konsuln i Algier alltför väl kunna indragas och de derigenom uppkomna besparingar användas till aflöning af den ifrågasatta generalkonsuln i Amerika. Frih. Manderström hade icke ansett det tillständigt att möta riksdagen med anhållan om nya anslag, men K. M:t skulle naturligtvis icke hafva något emot anställandet af en generalkonsul i Nordamerika. Hr Lithner yrkade bifall till K. M:ts proposition och hr C. ÅA. Larsson till utskottets förslag. Sedan frih. Liljenerantz ytterligare försvarat sin uppfattning af frågan och hr Hierta sökt visa, att det icke vore någon trollkonst för vanlig omdömsförmåga att veta, huru mycket Sverges utländska sändebud kunde behöfva i lön i jemförelse med andra länders och erinrat att det vore svårt för regeringen, tryckt som hon är af löntagarintresset, att föreslå besparingar, hvilket deremot tillhörde riksdagen och dess utskott, bifölls utskottets förslag. I mom. b) har utskottet föreslagit, att riksdagen må i skrifvelse anhålla, det K. M:t täcktes låta tillse, huruvida icke någon inskränkning i de förmåner, som vid tjenstledighet äro de diplomatiske embetsmännen förunnade, må vara af omständigheterna påkallad. Sedan utrikesministern grefve Manderström sökt påpeka svårigheterna i den föreslagna inskränkningen äfvensom den mindre lysande sidan af den diplomatiska banan, bestående hufvudsakligen deri, att diplomaterna måste lefva skilda från anförvandter och fädernesland, uppföda sina barn i mande land och öfverlemna sina affärer att af andra, och grefve Posse till försvar för utskottets förslag, hufvudsakligen anfört de nu för tiden mycket underlä ättade kommunikationerna, bifölls utskottets förslag. 4:de punkten af fjerde hufvudtitelm, deri utskottet tillstyrker, att ett anslag af 100,000 rdr fortfarande måtte utgå till förbättringar af lönerna åt subalternofficerare och underofficerare vid indelta armåön, blef föremål för en temligen långvarig och liflig öfverläggning, i det hrr fosenberg, Jöns Pährsson, O. B. Olsson, Bjerkander, Ola Månsson och Medin yrkade afslag, hufvudsakligen för att tvinga regeringen att skyndsamt framkomma med förslag till den länge omtvistade löneregleringen vid armen. Deremot anförde hrr John Ericson, Mannerskantz, A. v. Proschwitz statsråden Thulstrup och Abelin samt hrr Björ Kjellson och C. A. Larsson, att det begärda anslåget endast komme de svagast aflönade och boställen saknande öfficerarne och underofficerarne till godo; att det skulle vara en orättvisa att indraga detta anslag, sedan det i åtskilliga år utgått och att K. M:t lofvat, att redan vid denna riksdag fråmlägga förslag till lönereglering, hvilken ock enligt nämnde statsråds upplysningar snart vore att förvänta. Utskottets förslag bifölls med 108 röster mot 33. Öfriga, icke särskildt nämnda, punkter biföllos Dagens plenum.