Aftonbladet – 7 mars 1868, sida 3

lande stadgandet för städer, skulle enligt talaren tanke verka derhän, att man öfver hela riket skulle framdeles se sig nödgad antaga bouppteckningsmän, och intilldess detta öfverallt komme till stånd skulle det komma att medföra många beklagliga följder. H. exc. frih. De Geer. Tal. kunde ej se att vå dan för landet skulle blifva större än den för städerna, helst, huru många gånger denna fråga än förevarit, någon förändring i afseende på förhållandet å landet ej någonsin förekommit. Yrkade bifall till betänkandet. Sedan derefter hrr Hasselrot, Gegerfelt och Faxe talat för bifall, hrr Nordström, Säve och Caspersson yrkat återremiss samt grefve C. G. Mörner talat för afslag afgjordes frågan, på det sätt utskottet tillstyrkt, genom votering med 61 röster mot 12, . Föredrogs lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af k. brefvet den 22 Mars 1803, som stadgar rätt att till bekännelse hålla i fängelse en för groft brott tilltalad men ej dertill fullt förvunnen person, och sista momentet i 37 8 af 17 kapitlet rättegångsbalken, hvarvid utskottet tillstyrkt att den förstnämnda frågan måtte lemnas utan afseende, men deremot i afseende å den andra attriksdagen måtte besluta en författning, hvarigenom ifrågavarande paragraf upphör att vara gällande. I den härom uppkomna, ganska lifliga diskussionen yrkades rörande första punkten bifall af hrr grefve E. Sparre och Caspersson, samt afslag å utskottets hemställan af hrr Gegerfelt, Fröman, Holmberg och von Koch, hvarefter utskottets hemställan godkändes zenom votering med 42 röster mot 25. Den anra punkten bifölls utan diskussion, hvarigenom från ifrågavarande punkt sista momentet kommer att utgå, så lydande: I grofva brottmål må domaren försöka med svårare fängelse att få sanningen i ljuset, der bine lande liknelser och omständigheter finnas emot len, som anklagad är; förfare dock dermed varsamligen. Lagutskottets utlåtande i anledning af väckt motion om upphäfvande af frälsemäns forum pririlegiatum godkändes utan diskussion, sedan grefarne Henning Hamilton och E. Sparre likväl uppyst att frågan ej kunde slutligen afgöras förr än id det nästkommande år sammanträdande adelsnötet. Motioner väcktes af grefve E. Sparre om anvållan hos K. M:t att fattigvårdsstadgan och förrdningen om försvarslösa personer måtte undercastas revision samt af hr E. V. Almqvist derom, tt vederbörandes bevis för erhållande af skottvenningar för rofdjurs dödande må lemnas utan ösen,