Aftonbladet – 7 mars 1868, sida 3

RIKSDAGEN. Gårdagens aftonplenum. Första kammaren. Efter verkställd protokollsjustering upplästes och godkändes utan diskussion hvad statsutskottet i sitt memorial, i fråga om extra statsregleringens öfverflyttande från riksgäldskontoret till statskontoret, hemställt, nemligen 1:0 att alla såväl ordinarie som extra statsbidrag, hvilka under innevarande riksdag varda beviljade att utgå under år 1869, med undantag af dem, som i nästa punkt omförmälas, skola anvisas att utgå från k. statskontoret; och 2:o att alla såsom lån utgående statsbidrag äfvensom alla anslag till väganläggningar och vägförbättringar, brooch hamnbyggnader, kanaler och andra vattenkommunikationer samt sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag fortfarande skola anvisas att utbetalas från riksgäldskontoret; dels ock, för att statsutskottet måtte, i händelse af behof, hos riksgäldskontoret kunna erhålla ersättning för den del af sina uti riksstaten beräknade inkomster, som tilläfventyrs icke under årets lopp ingått, hade utskottet hemställt, enär stadgandena i riksgäldskontorets reglemente icke torde vara tillfyllestgörande, att i stället för 23 8 i nämnde reglemente må införas en så lydande S: I händelse statsverkets inkomster icke under året till k. statskontoret influtit till det belopp, hvartill dessa inkomster i riksstaten blifvit af riksdagen beräknade, bör den brist, som härigenom uppkommer i tillgångarne för statsutgifternas bestridande, uppå reqvisition, statskontoret af riksgäldskontoret ersättas, under förbehåll att, så snart genom afslutad rikshufvudbok sig visar, det sagda inkomster uppgått till det i riksstaten upptagna belopp, statskontoret godtgör riksgäldskontoret för hvad det sistnämnda verket sålunda förskottsvis utgifvit, äfvensom att uppkommande öfverskott å inkomsterna af statskontoret till riksgäldskontoret aflemnas. Föredrogs lagutskottets utlåtande i anledning af dels K. M:ts proposition om antagande af en författning angående förändrade föreskrifter i fråga om bysättning, dels ock enskild motion i samma ämne, dertill utskottet hemställt det riksdagen måtte, med afslag å hr Bovins motion i hvad den cke öfverensstämmer med K. M:ts proposition, bifalla denna. K. M:ts förslag till förordning angående förändrade föreskrifter i fråga om bysättning, afseende upphäfvande af de angående borgenärers rätt att erhålla bysättning å gäldenär i särskilda författningar meddelade föreskrifter, såvidt de stå i strid med nämnda förslag, är af följande lydelse: . Finnes vid utmätning gäldenär sakna full tillgång till gäldande af skuld, för hvilken betalningsskyldighet är honom ålagd eller finnes uppgifven tillgång tvistig eller kan den för annan orsak ej strax till betalning i laga ordning användas, då skall bysättning gäldenären åläggas, der borgenären det äskar och gäldenären ej gitter hos k. befallningshafvande eller vid domstol å tid, som honom dertill föresättes, med ed styrka, att han j eger annan tillgång, än den som uppgifven är. Har gäldenär, som ej gittat gå nämnde ed, blifvit bysatt och fullgör han derefter edgången, varde han ur häktet lösgifven. Ej må, utom i de fall, hvilka i 22 och 29 SS konkurslagen nämnda äro, gäldenär bysättas i annan ordning än nu sagd är, eller hållas längre tid än sex veckor i bysättningshäkte. Denna förordning skall ej blifva gällande i de fall, der bysättning blifvit före förordningens kunörande gäldenär ålagd; dock må ej gäldenär, sedan förordningen trädt i kraft, qvarhållas i bysättningshäkte längre än sex veckor, der ej bysättningen skett enligt ofvannämnda föreskrifter i konkurslagen. I den diskussion, som härom uppstod, begärdes ordet först af hr Nordström, som ansåg förslaget ej innebära den konseqvens man af detsamma kunde fordra. Att det stadgande, som nu finnes rörande bysättningstvånget, behöfver en reform vore efter talarens åsigt uppenbart, men han trodde ej det nu föreliggande, af flera uppgifna skäl, såsom att stadgandet om bysättning för vexlar skulle komma att utgå, att strafflagen, som stadgar ansvar för bedräglig gäldenär i konkurs, ej innehåller ett ord om en: sådan utom konkurs m. m., vara förenligt med rättvisa. Ansåg för frågan i sin helhet en ytterligare revision vara af nöden och förklarade sin öfvertygelse vara, att om bysättningstvånget afskaffas bör ansvar stadgas såväl i konkurssom utsökningslagen. Talaren yrkade återremiss till utskottet, hufvudsakligen derföre, att andra kammaren återremitterat frågan, och skulle i annat fall helst sett frågan falla för denna gång : och ett nytt förslag i ämnet till nästa riksdag inkomma. Hr Wallenberg tyckte sig ha funnit att i dessa ) lagrum endast namnet står qvar, ty i tillämpningen kan knappt häktning ifrågakomma. Talaren : hade visserligen önskat att dessa lagrum innehål-. lit ett straff för ifrågavarande förseelse, men då l: emellertid ett kungligt tillstyrkt förslag vore in-: kommet, ansåg talaren mera praktiskt att taga j: hvad som bjudes, då detta likväl är ett ganska : stort steg framåt, än att återremittera frågan för att möjligen få ett förslag som ej faller vederbörande i smaken och till följd deraf ej erhåller! sanktion. Hvad sjelfva saken beträffar, fortfor ta-: laren, måste jag betrakta sättet, att beröfva en ! person friheten för att aftvinga honom penningar, ; 1 såsom orimligt. I egenskap af verkställande direktör för en penninginrättning härstädes ville talaren meddela det faktum att nämnda bank under 12 års verksamhet inkasserat 420 millioner rdr utan att hvarken bysättning eller utmätning en ! enda gång ifrågakommit. Misstänker man att en gäldenär ej ville göra rätt för sig oaktadt han ej l saknar tillgångar, så har man konkurslagen att tillgå, med hvars tillhjelp man kan bringa så-l: dan gäldenär i konkurs. Yrkade bifall till k. pro-! positionen. 1 H. exc. frih. De Geer bemötte åtskilliga af hr Nordströms yttranden och sade att han sjelf haft samma betänkligheter rörande upphäfvande af bysättningslagen i fråga om vexlar, men att dessa betänkligheter föllo, ehuru först då en af de största handlande nationerna afskaffade detta straff i fråga om vexelskulder. Hufvudsakliga hindret för pysättningstvångets borttagande helt och hållet insåg tälaren vara att i lagen ej finnes något stadvande för gäldenär utom konkurs att uppgifva ina tillgångar och att ingen påföljd är stadgad för en sålunda tredskande gäldenär, men just i letta afseende är det nödvändigt, att rätt till byättning, såsom förslaget uppgifver, qvarstår. Medsifvandet att få aflägga ed utan konkurs ansåg ta1 aren vara en vinst både för gäldenären och forIringsegaren, och kunde ej fatta det påståendet, tt genom förslaget en ny ed skulle vära stadgad, medan det är samma ed som man i händelse afk conkurs ändå måste aflägga. Talaren kunde så-a a 1 Mr unda ej medgifva att någon tillökning skett till le tillräckligt många eder, som redan förut finnas i vår lag bestämda. Då man ej hört att edgång!s örnekats i konkurs eller bouppteckningar, kunde 1 alaren ej finna hvarför edgång skulle i detta af-g eende nekas. Anhöll om bifall till utskottets be-n änkande. t Hr v. Gegerfelt ansåg nu ifrågavarande förslag d om ett öfvergångsstadgande, visserligen mindre lc illfredsställande för de strängaste anspråken, men d nsåg att hufvudsaken nu vore mindre : att tillse V m detsamma stod i fullkomlig öfverensstämmelse o ned gällande lagstadganden, än att det är prak-t iskt lämpligt att gälla intill den tid då dithöranfi le lagar i allmänhet komma att förändras. Åter-t: emiss tjenade till intet, då återremissen i andran kammaren, efter hvad man hade sig bekant, afsåge g rysättningstvångets fullkomliga afskaffande och )h len talares mening, som här yrkat återremiss, af-U åge nära motsatsen. Yrkade bifall. a Grefve E. Sparre ansåg att man numera komr: nit ifrån den åsigten att för gäld beröfva någon a: riheten, utan man tager de tillgångar han har. g edan för 8 år sedan hade talaren väckt motion a m bysättningstvångets afskaffande och då nu K.v a T.4t ialf fnarmlagt ott förelag I datta avtta TI...