Aftonbladet – 7 mars 1868, sida 2

; Trettiondefemte och sista kapitlet. Efter några veckors fruktlös strid uppgaf Butler all förhoppning att kunna bibehålla den husbonderätt han så stolt antagit, och reste oförväntadt tillbaka till Amerika. Hans hustru var qvar vid Ashton, till en början okunnig om hans afresa; men då hon fått veta att han verkligen var borta, sörjde och längtade hon oupphörligt, vägrade att mottaga någon föda, och satte sig ned med ansigtet doldt i sin kappa, såsom det var hennes folks sed, och ville icke låta trösta sig. Fåfängt försökte både Mary och Varnham. öfvertala den olyckliga inga qvinnan att stanna hos dem och dela den rikedom, som Catharine Montours våldsamma och hastiga dödssätt hindrat henne att sjelf dela mellan sina döttrar. Skogarnes dotter Kunde ej lära sig förstå penningens värde. Guld förstod hon ej ens att bruka och hon trodde att de många vackra och dyrbara saker, som funnos i hennes moders boning, af sig sjelft kommo till dem som den store anden älskade, lika naturligt som vårens grönska på trädens grenar. Hon längtade blott efter sin makes närhet och smålog föraktligt då man sökte trösta henne med vuld som hon ej behöfde, eller med vida slätter, som hellre buro korn och blommor än mäktiga, stolta träd, lika dem, mellan hvilkas stammar hennes fa ders krigare i hela sitt lif jagade. —