husliga kretsen hos sin syster — ty så kallade hon ännu grefvinnan. af Granby — vandrade denna älskliga unga flicka omkring i sitt slott, i sin enkla drägt af svart siden e ler sammet, mera lik en barmhertighetens engel än herrskarinnan öfver denna statliga boning och dess vidsträckta omgifningar. Hennes smak öch vanor! voro lika enkla och barnsliga som förr; och så snart hon visade sig ute i verlden, mottogs hon med den kärlek och aktning, som en skön själ — den vare höljd i hvilken form som helst — alltid kan med visshet paräkna af alla goda menniskor.