Aftonbladet – 5 mars 1868, sida 3

ser som detta medförde, eller att de regala pasto raterna borde försvinna och alla församlingar er hålla lika stor rätt att kalla sina själasörjare: et!) Hr Wigardt yrkade afslag på mom. d), på de ga icke en sekterisk prest, som kanske ganska kor m tid varit i en församling och lyckats skaffa si; är majoritet, måtte blifva vald, äfvensom för att före kkomma tvister och slitningar inom församlingarna n-) Hr Jonas Andersson ansåg detta förslag såson le det mest frisinnade vid denna riksdag och vindi at I cerade församlingens rätt till större ingripande gt I prestvalen än hittills, då man genom beroendet a 1I auktoriteterna nödgats mottaga en gammal och för ke sin vidgade verksamhet orkeslös prest. Förordade et ) förslaget med hr Hedengrens tillägg. dl Hr Komodin ansåg hr Wigardts fruktan för en it ung sekterisk prest ogrundad och erinrade att prineI cipen om församlingens valrätt ingalunda vore ny, e I hvarken i den kristna kyrkan i allmänhet eller i fden svenska, der denna rätt från ålder tillkommit t I församlingen och först under frihetstiden började tt I inskränkas genom patronatsrätten, samt sedan blifIs ) vit allt mer inskränkt, så att en församling nuI mera vore tvungen att välja mellan tre personer, v(af hvilka hon kanske icke ville hanågon. Då tal. icke kunde bedömg lir Hedengrens tillägg så på rak ärr, önskade tal. återremiss: . . Hr Rosenberg ansåg omöjligt att i en förordning förbjuda en församling att välja en läsaren I prest, och hade icke heller någon myndighet att tillse hvem som väljes, endast att församlingen kan få den prest hon vill ha. Önskade, att mom. d) måtte återremitteras, med uttalande af kammarens gillande af principen, och skulle tal. bögligen beklaga, om, kammaren afsloge detta betänkande. Hi Lithner godkände den i förslöget uttalade princip, men ansåg sjelfva förslaget mindre välbetänkt, emedan det utginge från den optimistiska tanken, att församlingarne vore mer måna om och kompetenta att tillse själavården än stiftsstyrelserna, då det enligt tal:s förmenande vore en känd sak att partier. och agitationer Yid prestval spelade största rollen; hvådan det icke skole b I sällsynt, i fall förslaget antoges, att de försätnlingar, som mest vore i behof af själavård, skulle välja de dertill minst skickliga prestmän. . I Derefter framställde tal. åtskilliga erinringar vid I förslaget, satiföratide imot m m: a) att talaren hellre skulle sett personlighetsprincipen fullständigt tilllämpad; vid mom. b) att den olika rösträtten, då mad ej vill tillärnpa personlighetsprincipen, ej vore så orimlig som mai påstått, enär en husbonde röstade äfven för sina underhafvande; Hemställande tal. om en graderad röstskala i likhet med den för Stockholm gällande; vid mom. c) att den slutna och öppna omröstningen borde medgifvas alternativt, oh vid mom. d) att det måtte medi de på förslaget uppförda presterna att der, så snarl fjördö profpredikant blifvit ad 2 å kallad; i hvilket afseende tal. upplägte et längre förslag och yrkade återremiss. Hr Hedlund ansåg den nu föreslagna reformen vara den största inom svenska kyrkan sedan reformationens dagar. Den församling talaren tillhörde hade genom kongl. nåd länge haft rättighet att kalla till sin kyrkoherde hvem helst dess medlömmäar ville, och de hade icke janledging att ångra denna sin rättighet. Man hade fruktat att församlingen kunde välja en läsareprest. För sin del kunde talaren deruti icke se någon fara, då församlingens behof ofta kräfde en allvarlig religiös vård och då det alltid måste anses vara församlingens ovilkorliga rätt att välja den hon anser sig bäst behöfva. Hvad beträffade stiftsstyrelsernas påstådda större förmåga och månhet i verksamheten för församlingarnes andliga bästa, örinrade talaren att de vore bundna af befordringslagarne, enligt hvilka de äldsta och mest meriterade prestmännen måste uppföras på förslaget, utan afseende på deras större eller mindre duglighet och utan afseende på, om församlingen ville taga emot dem eller ej. Yrkade bifall till det af hr Hedengren formulerade tillägg. Hr Ljuslin förordade förslaget, men med återremiss af mom. d). Hr Björck ansåg att det vore tid att frångå det fordna systemet, då man tänkte mest på staten och litet eller intet på församlingarne, och införa ett mer rättvist, att till församlingarne återlemna rätten att välja den lärare, som bland dem skall verka. Med afseende på mom. d) ansåg talaren behofvet att få välja fjerde profpredikant vara störst för de konsistoriella pastoraten, och framställde ett förslag till redaktion af denna punkt, hvilket han hoppades skulle kunna genast antagas. Detta förslag lydde: Hvarje församling må vid val till prestsysslor ega-begära fjerde profpredikant. i Hr Henrik Hansson upplyste om sin erfarenhet, att godsegare, i stället att, såsom man påstått, tillgodose sina underhafvandes religiösa behof vid prestval, ganska ofta motverkat dessa behof, förordade förslaget med återremis af mom. d). Hr Ko modin höll före, att om församlingen ej kunde tillgodose sitt religiösa behof vid utseendet af fjerde profpredikant, så kunde de lika litet göra det vid valet mellan de tre på förslaget uppförde. Yrkade återremiss af mom. d) med godkännande af den deri uttalade princip. Hr Uhr talade emot hr Lithners förslag, att fjerde profpredikanten skulle kallas, innan de på förslaget uppförde ännu profvat, emedan om de ville söka, så kunde de gerna resa för att profva; isynnerhet som det ju kunde hända att församlingen komme att välja någon af dem. Yrkade återremiss af mom. d). Hr Grape framställde några anmärkningar mot förslaget och yrkade återremiss. Hr Hedengren instämde i hr Björcks förslag och motsatte sig yrkandet om återremiss, på det fråsan måtte hinna att vid denna riksdag afgöras, hvilket kanske annars icke vore möjligt. Hr Magnell framställde vid mom. a) det förslag, utt hvarje husfader eller, der han ej finns, husmoder måtte tillerkännas rösträtt och vid mom. c) utt den som ville, skulle få afgifva sin röst muntigen. Hr Åstrand ansåg utskottet både ha gått för ångt och gjort för litet. Helst borde man ha lämpat personlighetsprincipen, emedan det vore ika vigtigt för den fattige som för den rike hvem som blefve prest, ja det vore ännu vigtigare för len fattige, som t. ex. icke kunde skicka sina varn vid nattvardsberedningen till den prest, för vilken de egde största förtroendet. Men å en unnnan sida vore det den största orättvisa, att en gare af 10 hemman med kanhända hundratals unlerhafvande icke skulle ega större rösträtt än en ryresgäst, som blott hade så stor inkomst att han gde rösträtt i kyrkostämman. -Om personlighetsrincipen skall frånträdas ansåg derföre tal. fyrkalsgrunden vara den enda riktiga och yrkade i letta syfte återremiss. Hvad beträffar mom. c), så skulle tal. ha bifalit det, om skrifkonsten vore mera utbredd, men ör närvarande vore den slutna omröstningen odugg. Yrkade afslag å detta mom. Det i mom. imställda förslag ansåg tålaren ingalunda vara kligt, då det vore bekant, att-vid prestval parrna sökte höja hvar sin kandidat iskyarne, men änka motpartiets i smutsen. Dessutom ansåg tal. etsamma innebära en orättvisa mot det presterkap, som erhållit anställning i kyrkans tjenst uner förutsättning af de nuvarande befordringsigarnes bibehållande i orubbligt skick äfvensom not de äldre prestmännen, som ganska lätt skulle unna bli förbigångna af de yngre, icke genom örtjenster, utan genom den folkynnest, som tal. rodde skulle bli förnämsta målet för deras sträfan. Yrkade afslag. Hr Lithner förordade en graderad röstskala, på et förslaget måtte bli antaget af första kammaen och vidhöll sitt förslag, emedan talaren trodde ra nödvändigt att angifva i hvad syftning ndring bör åstadkommas, då förslaget till . M:t skall ingå. Hr C. Ifvarsson afstyrkte återremiss på det att ågan icke skulle uppskjutas för denna riksdag ch ansåg de framstailda anmärkningarne ha visat tt förslaget, med den af hr Björck angifna förndringen, vore godt och antagligt. I samma syfte ttrade sig äfven hrr And. Jonsson och Kosenerg. Sodan diskussionen derefter förklarats slutad, htogos mom. a), b) och c) utan omröstning, hvarmot öfver mom. d) anställdes omröstning mellan tskottets förslag och hr Björcks, hvarvid detseare segrade med den betydande majoriteten af 3 röster mot 11. Hr Åstr nd reserverade sio mot kammarens! a