Aftonbladet – 5 mars 1868, sida 3

— aa AV OM lig I flera europeiska länder der presterna äro sjel skrifna ordförande i skolstyrelserna och hvilke gagn man alltid funnit deraf. Varnade för al från folkskolan bortstöta de krafter rom hittil visat sig så verksamma i att verka för dess fran gång, Met hr Faxes förslag hade talaren ej nå got synnerligt att invända, men yrkade afslag p utskottets betänkande. Hr Beckmans åsigter I frågan voro desamma som föregående talares; hvar emot hr Hasselrot yrkade bifall till betänkandet. Efter votering entogs hr Faxes förslag med e pluralitet at 33 röster mot 23, som röstade fö bifall till utskottets betänkande. Lagutskottets utlåtande nr 10, afstyrkandi bifall till hr v. Kochs motion, angående kyldig het för dem inom kommunen som ich i het, att deltaga i kostnaderna för ippfö underhåll af allmänna byggnader m. m., föredrogs och bifölls af kammaren. Andra kammaren, . På eftermiddagen fortsatte koromaren behand lingen af hevillningsutsköllels betänkande angå ende tuilbavillningen från och med 20:de punkten. nI bvilken bifölls. Behandlingen af den 2i:ta, rö e-j rande tobak, uppsköts för att behandlas i sam:r manhang med särskildt betänkande angående beskattning af cigarrer. I 22:dra gI skottet hemställt, att artikeln r handtverk och jordbruk, ej spe föras tullfritt. Under oi temligen litlig diskussion uppträdde emot detta utskottets förslag hr Säöf. Indebetou, Svanberg, Wedbe Vitt och O. B. s I Olsson, anförande såsom skäl för sin åsigt, att man it nu icke borde rubba tulltaxan; att den föreslagna v I tullen skulle vara till den mindre industriens gagn, i det den derigenom erhölle ett skydd, så att den med fördel kunde tillverka de ve , hvilka eljest skulle tagas från utlandet; ätt skulle vara e inkonsegvert ati medgitva tullfrihet för verktyg i I allmänhet, då man på förmiddagen bibehållit tull t I för artiklarne hammare och smedjestäd, som också n I vore verktyg, och att nu icke vore rätta tiden att ) r 1 1 göra nedsättning i tullsatserna, då staten allt för väl behöfde alla de inkomster man kunde bereda densamma. Frih. Schu!tzenheim uttalade såsom sin åsigt, att då fribandelsprinciperina nu en gång vunnit erkännande, så borde man under någon lingre tid fasthålla dem, såsom det enda möjliga sätt, hvarpå vår industri kan uthärda den genom dessa principer framkallade täflan med utlandet. Ehuru talaren fruktade det värsta af resultaten ; J utaf denna täflan, borde man dock se till, att vi 1) kunde tillegna oss alla uppfinningar till industriens 3 I utveckling, hvilka i utlandet göras. Den föreslagna , Jåtgärden betecknades at talaren såsom ett steg ;I bakåt, och talaren fruktade dylika steg. Men då konseqvensen för honom vore dyrbarast, och då : man på förmiddagen behållit tullen för ett slag af I verktyg, så nödgades talaren nu underkasta sig I detta beslut och yrka afslag. ) Af kämparne för utskottets förslag, hrr Muren, Grafström, Sv. Nilsson, Östman och Hedlund, anfördes att den föreslagna tullfriheten just åsyftade de mindre industriidkarnes b och skulle sätta dem i paritet med de större, hvarigenom de kunde bli i tillfälle att erhålla sina verktyg, der de kunde fås bäst gjorda och för bästa priset, då det nu en gång wore ett faktum, att den mindre industriidkaren, äfven när han kunde göra sina verktyg, hvilket dock icke alltid vore fallet, likväl nästan alltid köpte desamma; att konseqvensen visserligen kunde vara riktig, men att det vore vida vigtigare, att industriidkaren finge sina verktyg för godt pris; at; det vore besynnerligt, att samma tid, då staten och den enskilde införskrifva verktyg och maskiner från utlandet för att, liksom derstädes skett, med dessas tillhjelp lyfta vår industri, hvilket ock, sedan vi började tillegna oss utlandets förbättrade maskiner, allt mera blifvit händelsen — det vore besynnerligt, att i en sådan tid undertrycka ett förslag, som skulle än ytterligare hjelpa oss framåt på vår uppblomstrande industris så lyckligt inslagna väg, samt att ömhet om statens behof i detta fall icke gerna kunde utöfva något inflytande, då frågan gällde helt obetydliga summor. Hr Muren anförde särskildt, att bibehållandet af ifrågavarande tullsats tvifvelsutan vore rigtigt, ifall man först och främst afsåge att skydda all tillverkning inom landet. Både bevillningsutskottet, riksdagen och regeringen ha dock imånga år varit af en annan tanke och arbetat för industriens underlättande. Men då talaren på förmiddagen hört en af regeringens medlemmar kämpa för protektionisternas intresse, och då dessa deraf antagligen hemtat den nya kraft, som redan visat sig verksam, samt således båda statsmakterna förenat sig, så vore det icke värdt att fortsätta den olika striden, utan ville talaren böja sig för öfvermakten. Förslaget afslogs med 87 röster mot 59. I 26 punkten hemställer utskottet om afslag å motioner af hrr Hxeggström och J. Andersson derom, att ungskog antingen måtte åläggas utförseltull eller ock utförseln deraf alldeles förbjudas. Hrr Heggström, Lundström, J. Andersson, Hörnfeldt, O:. Nisson från Westerbottens län, Lledenberg och Peer Andersson framhöllo nödvändigheten af att vidtaga några åtgärder för att förebygga den skogssköfiing, som genom ungskogens afverkande till sparrar och pitprops, hotade att alldeles förderfva de norrländska skogarne, i det på några år utskeppningen af dessa artiklar stigit från 17,000 till 5 mill. stycken; yrkande dessa talare återremiss, i syfte att erhålla ett exportförbud, sedan statsrådet v. Ehrenheim och frih. Gripenstedt lemnat den upplysningen, att fjerde artikeln i franska handelstraktaten lade hinder i vägen för åsättande af utförseltull men att deremot full frihet förefanns att pålägga exportförbud, endast detsamma på samma gång blir gällande för alla nationer; erinrande dock den sistnämnde tal., att riksdagen icke kunde fatta beslut om ett dyd, likt förbud, emedan detta ärende hörde till den ekonomiska lagstiftningen, med afseende på hvilken riksdagen endast egde att uttala önskningar. Hrr Ockind, Hed und, Åst-and och Lithner anförde, att den ifrågavarande skogssköflingen icke vore mycket att tala om i jemförelse med den mängd skog som afverkades till ved, kolning o.s. v., i det alla exporterade trävaror, sparrar och pitprops inberäknade, reducerade i kubikfot, endast motsvarar vedåtgången för 750,000 invånare; att de omnämnda 5 mill. stycken ungskog,med en ordnad hushållning, utan svårighet skulle kunna afverkas af endast 1000 tunnland skog; att den hastigt ökade utförselsiffran berodde derpå, att s. k. pitprops eller grafstolpar de senare åren tagits med i beräkningen, och dessa pitprops kunde icke af kas i Norrland, emedan de ej kunde bära långa transporten, 0. s. v. — Efter slutad diskussion anställdes omröstning, hvarigenom utskottets förslag segrade med 94 röster mot 56, hvilka önskade återremiss. Emot detta beslut anmälde hrr Lundström, Hoevgst och J. Andersson reservation. iF för prestval. arens tillfälliga utotts ( nkande nr 4, afstyrkande en af br Per n Kristianstads län väckt motion, ang. ändring i sättet för besluts fattande om rening af klockareoch orgelnistsysslor, blifvit bifallet, föredrogs samma utskotts betänkande n:r 0, i hvilket juskottet, på rund at motioner, väckta ataf hrr Hedengren, mn från Malmöhus än och J. Jonasson från Kalmar län, hemstiällt, att riksdagen måtte till K. M:t atlåta sk nnefattande anhållan, att K. M:t täc le ändringar i k. förordningen om pr April 1843, att densamma måtte för framtiden kommo att innehålla följande bestämmelser: a) att samtliga medlemm konsistorielt eller egalt pastorat, hvilka ega rösträtt å kyrkostämma, nå deltaga i prestval; b) att vid sådant val allenast en röst bör tillcomma hvarje röstegande; c) att alla vai till prestsysslor böra med slutna edlar förrättas; samt d) att vid val till prestsysslor inom konsistoriella Sedan vastorat församlingen, om den det önskar, må ega ut begära fjerde profpredikant med iakttagande vt de vilkor, som i detta afseende för regala pas 3 torat stadgade äro. Den temligen långva om öfvår detta vigti fördes, börjad a och rätt lifliga debatt, och genomgripande för