Aftonbladet – 4 mars 1868, sida 2

shau? Och Beniowski, som, deporterad tili amtschatka, trängde sig ut derifrån me apen i hand och öfver hafvet kom fran apan till Paris? Och så mänga andra out-vöttlige patrioter, som ilade genom hela Pomn från Dnieper till Oder och från Östersjön Il Svarta hafvet, som aldrig förtviflade ett nda ögonblick, som dogo på ärans ält eller do martyrskap i fängelserna eller i Sibeien, eller vandrade kring hela Europa, be-. ande rättvisa för Polen? Vi böra äfven åminna om Michael Krasinski, förste markalk i konfederationen, och grefve Pac, son lef fältmarskalk, furst Carl Radzivil eller fverbefälhafvaren i Lithauen Oginski icke ill förglömmandes. Heder åt alla de konedererade! Heder äfven åt dessa tappra rivilliga, som bland oss voro de trofastareyresentanterna för vår syster Frankrike, en Dumouriez, en Kellermann, en Viomesnii ich en Choisy! Heder slutligen åt Jean Jacjues Rousseau, som från filosofernas läger vöjde sin röst för oss, som lät konfederatio-ven i Bar komma till heders, genom att ala derom såsom om en stor epok, hvars wsdag borde firas från slägte till slägte! De utländska historieskrifvarne, engelsmän såväl som fransmän, komma öfverens om atv konfederationen i Bar se början till ett rytt tidskifte. Den glans hon utstrålade. var martyren Polens gloria före hans nedgande i grafven. Polen har dukat under r det ondas makt, det blef mörk natt på orden och förfärliga straff bereddes af försynen. Det var,, sade Napoleon, Folens Telning, som blef första orsaken-till den frana revolutionen., Något brott sädant som r sönderstyckning hade ännu icke funnits. elfuppoffringens anda hade varit uppenbar icke endast hos några män, utan hos ett helt folk, och det var då, som nationalmordet för-öfvades! Ehuru konfederationen i Bar icke ilyckades, är den på grund af sin första bevekelsegrunds renhet och den kraftfullhet, som ut-vecklades, det mönster, man sökt följa vid alla våra insurrektioner, såväl år 1794 och år 1830 som senast ännu år 1863. Derföre är ögonblicket för denna konfederations bildande vår stora dag. Den 29 Febr. 1768 r för oss hvad den 14 Juli 1789 är för fransmännen. . . På årsdagen för detta polska jubileum bör enhvar inom så väl som utom landet gå till sig sjelf och granska sitt nationella samvete, jemföra hvad man var med hvad man blif-vit, betänka de begångna felen och likaledes. de försummade tillfällena. Visserligen kun vi allmänt gifva oss det vittnesbördet inför Europa, att vi älska fäderneslandet med samma kärlek, som våra fäder älskade det, ait fiendens trolösheter och grymheter hvarken förmått att förändra oss eller qväsa OSS, och att de svårigheter, som hopa sig under vära fötter, icke medfört ringaste modfäldhet. I såsom då få vi om vår nations raft, ty hon är nödvändig för verldev. öra tillägga, att trots vår politiska tillintetgörelse, ha vi icke stannat efter det allmänna framåtskridandet. Så gaf vär dik-: tator Kosciuszko, då han stred midtibland bönderna, förspelet till en verklig jemlikhet, genom att uppmana samhällsklasserna att tälla sig i jemnhöjd genom sitt hjeltemod. Så ha vi, utvecklande denna tradition, betecknat, vår sista insurrektion ar 1863 genom ett fullständigt afskaffande af lifegenskapen samt genom den israeliterna beviljade medborgerliga och politiska jemlikheten. . Men bör icke också Europa på en fylik dag kasta en återblick på sig sjelf och göra ett öfverslag öfver de faror, som vårt öfvergifvande medfört? Vi äro ej längre de ende, som ha fatt lida af de asiatiska hordernaz och andra hufvudstäder än Warschau ha re-dan sett de ryska vapnen kampera på sina. offentliga platser. Striden hade vardt i fem år, från början af år 1768 till slutet af år 1772. I den yttersta nöd, hvari fäderneslandet befann sig, hade polackarne många gånger bedt om hjelp. utan att man gjorde någonting för dem. Ett manifest af den konfedererade republiken ut-färdades då till vestern. Tryckt i Paris, se— dermera efter hand förstördt, är det nästan omöjligt att påträffa det. Det är denna vig-tiga nationalurkund, som vi efter hundra års förlopp åter i dess helhet utfärda till Europas: parlamenter. De händelser, som timat på ett århundrade, belysa på ett förunderligt sätt de handlingar, som våra fäder antydde, och de skäl och bevis, med hvilka de beledsagade dem. Då vi ånyo offentliggöra dessa sorgliga sidor, som visa, huru man förgör em nation, bedja vi Gud, att Polens exempel måtte lända andra till gagn. Försynen var-nar folken genom våra olyckor. Det svåra ste lidande är att vara utan fädernesland, och när en nation är delad, huru svårt är det icke då för henne att pånyttfödas till oberoende! Det är efter Polens fall som czarernas välde har tagit den kolossala utveckling, som utgör en skräck för patrioterna i alla länder. Det är endast genom Polens återupprättande: man kan hoppas drifva nordens barbarer till-baka. Att tro, att man någonting kan vinna. på att dagtinga med dem, är att göra sig den farligaste illusion. Det var deras misstag, som i förra århundradet i Polen höllo sig utanför konfederationen i Bar, och de undgingo ej länge att bli offer för den makt, som hade bedragit dem. Må alla statsmän, alla talare och alla tidningsskrifvare på fastlandet vara öfvertygade om, att man icke utan fara kan bevara ens skuggan af en allians med kabinettet i Petersburg, och att det: första steget till sjelfbevarelse är att afbryta all förbindelse med en makt, som icke allenast är antislavisk och antieuropeisk, utan äfven antihuman. I annat fall skall Europa utsätta sig för samma öde som Polen! Efter uppdrag: OC. Gierdroyc; Severin Goszeynski; Leonard Chodzko; Ladislas Mickiewicz; Severin Elzanowski; Anton Skotnicki. REDERI ORTEN DANMARK. Genom en kunglig förordning ha alla ärenden rörande riksdagsmannavalen, som förut hört direkte under konseljdresidenten, blifvit förlagda under inrikesministeriet. Deremot komma andra allmänna angelägenheter som röra riksdagens verksamhet att fortfarande höra under konseljpresidenten. Lagförslaget om kronprinsens apanage har vf folkethinget utan diskussion blifvit hänrisadt till tredje behandlingen.