Aftonbladet – 3 mars 1868, sida 4

samma gång hedern kräfver af mig, att så tillse andras af mina åtgärder härvid beroende rätt, att jag ej må drabbas af beskyllningen att hafva eftergifvit, der det ej längre tillkommer mig att göra eftergifter. . Med dessa förhållanden för ögonen hemställer jag vördsammast till herrar stadsfullmäktige, om icke lämpligt vore, att åt utsedde gode män uppdraga att på heder och samvete bestämma tomternas verkliga värde, och att å ena sidan staden betalar det sålunda bestämda värdet, å andra sidan jag förbinder mig att till detsamma afyttra tomterna. Om herrar stadsfullmäktige utsåge två sådane gode män, och mig medgåfves att likaledes utse två, samt åt någon myndighet uppdroges att utse den femte, hvilken jemte egen rösträtt skulle såsom ordförande sammankalla gode männen och leda deras förhandlingar, borde vi väl å ömse sidor kunna med förtroende öfverlemna saken åt de sålunda utseddes omdöme och utan missnöje och klander underkasta oss deras beslut. Det må tillåtas mig erinra, att detta sätt för dylika frågors afgörande icke är något nytt. Under den tid öfversten friherre Ericson ledde statens jernvägsbyggnader, begagnades ganska ofta detta sätt för att bestämma lösen för den jord, som för anläggningarne erfordrades, och vid flere af de enskilde jernvägarnes anläggning har det äfven blifvit begagnadt. Jag torde äfven böra fästa uppmärksamhet på en ganska väsentlig skilnad mellan hvad jag nu föreslagit och en expropriation. Vid den sistnämnda skall egendomen uppskattas till hvad dylik högst i orten gäller: jag begär endast, att mina irägavarande tomter uppskattas till deras verkliga värde med afseende på läge, vidd och öfriga förhällanden, som här böra komma under öfvervägande. På det mitt förslag må vara fullständigt, torde jag äfven böra yttra mig om sättet för utseende af den femte gode mannen. Vid de föregående fall, der det föreslagna sättet för värdering blifvit användt, har valet af denne öfverlemnats åt domaren i orten. Då i Stockholm icke finnes någon embetsman i den ställning, som domaren på landet, men jag trott mig kunna antaga, att, derest förslaget skulle vara egnadt att vinna bifall, detta val borde öfverlemnas åt någon myndighet inom kommunen, har jag trott bäst att förtrösta på min goda sak och endast tillse, att denna del af framställningen icke må blifva någon stötesten för hrr stadsfullmäktige. Jag föreslår derföre, att gode männens ordförande utses af hr öfverståthållaren. Min framställning blir således i korthet följande: att sedan herrar stadsfullmäktige funnit det med stadens fördel öfverensstämmande, att mina ifrågavarande tomter för stadens räkning inköpas, men olika meningar om tomternas värde yppats icke blott mellan herrar stadsfullmäktige och mig, utan äfven mellan hrr stadsfullmäktige inbördes, bestämmandet af tomternas verkliga värde måtte, bindande både för staden och mig, bestämmas af fem gode män, af hvilka hrr stadsfullmäktige välja två och jag två, samt den femte, hvilken fungerar som ordförande bland gode männen, utses af hr öfverståthållaren, samt att i afseende på formen för gode männens fullgörande af deras uppdrag att på heder och samvete bestämma tomternas verkliga värde äfvensom på sättet för köpeskillingens utgående må i tillämplige delar följas dei expropriationslagen intagna föreskrifter; Och förklarar jag detta mitt anbud vara för mig bindande under trettio dagar efter den, under hvilken denna skrift till drätselnämnden ingifves, hvaremot om anbudet icke inom nämnda tid är af hrr stadsfullmäktige antaget, detsamma är att anse såsom förfallet. Stockholm den 18 Februari 1863. A. W. Sundstedt.