(Införes mot betalning.) Tidningen Fäderneslandet har i sitt senaste n:r, med vanlig opartiskhet, tagit om hand det af mig till hrr stadsfullmäktige inlemnade förmedlingsförslag rörande köp af de numera s. k. Sundstedtska tomterna, dervid proklamerande grundsatsen att priset å en vara som behöfver köpas skall bestämmas emsamt af köparen; och då tidningen tillika begagnar sådana uttryck som: Hvad sjelfva det goda anbudet beträffar så synes det icke riktigt vara ärligt spel etc., vågar jag vördsamt anhålla om införande af förslaget i sin helhet innan Fäderneslandets spådom eller måhända påtryckning, att stadsfullmäktige skall kasta förslaget under bordet, hinner gå i verkställighet. Stockholm den 2 Mars 1868. A. W. Sundstedt. Till Stockholms stadsfullmäktiges drätselnämnd s första afdelning! Sedan jag fått mig delgifvet ett af hrr stadsfullmäktige fattadt beslut att för stadens räkning inköpa de mig tillhöriga tomterna n:r 21, 22 23, 24, 25, 26 och delar af n:r 27 och 28, allt i qvarteret Lagerbärsträdet, innehållande tillsammans 91,530 qvadratfot, såvida de af mig lemnades för en köpeskilling af 75,000 rdr, finner jag mig föranlåten i anledning häraf göra följande vördsamma framställningar. Innan hrr stadsfullmäktige fattade förenämnda beslut, hade beredningsutskottet handlagt berörda ärende och efter inhemtade upplysningar och en, som jag tror mig veta, ganska noggrann pröfning af ärendet kommit till det enhälliga beslut att tillstyrka icke blott tomternas inköp, utan ock att staden derför skulle betala 125,000 rdr. Hrr stadsfullmäktige hafva godkänt utskottets mening, att tomterna borde inköpas, men ogillat utskottets förslag om köpeskillingen. Naturligt nog har jag sökt utforska, hvilken den auktoritet varit, mera upplyst, mera erfaren och begåfvad med större förmåga att mot hvarandra rättvist afväga den enskildes rätt och stadens fördel än hela beredningsutskottet, åt hvilken mening hrr stadsfullmäktige lemnat företrädet för utskottets. Enligt de upplysningar, jag lyckats erhålla, har det varit en af hrr stadsfullmäktige, som under öfverläggningen utan annan grund än sin subjektiva mening tyckt, att 75,000 rdr kunde vara nog, och sålunda lyckats föranleda hrr stadsfullmäktige att med godkännande af utskottets mening i allt anpat underkänna den i fråga om köpeskillingens elopp. Då emellertid hrr stadsfullmäktige funnit stadens fördel fordra, att ifrågavarande tomter för stadens räkning inköpas, och jag är villig att sälja dem, återstår i sakens skick att finna en rund för köpeskillingens bestämmande sådan, att den kan och bör både af hrr stadsfullmäktige och af mig antagas. Bemödandet att framlägga ett antagligt förslag härom är således ett arbete för kommunens bästa. Jag vågar derföre hoppas, att hrr stadsfullmäktige icke skola illa upptaga ett försök i denna riktning, äfven om det göres af mig. Det har icke undgått mig, att sådane medlemmar af kommunen finnas, hvilka med kännedom om min ekonomiska ställning anse tillständigt, att kommunen skulle begagna sig deraf för att söka tilltvinga sig tomterna för ett oskäligt lågt pris. Måhända funnes dock för mig utvägar att, om det behöfdes, gäcka dylika beräkningar. Men om dessa utvägar behöfver jag ej nu orda. Ty hos representationen för landets främsta kommun kunna säkerligen aldrig så vanhederliga tänkesätt finna minsta anklang, som att kommunen för att till lägsta pris åtkomma kommunens enskilde medlemmar tillhörig egendom skull spekulera på desses undergång. I öfrigt, huru önsklig en snar realisation af tomterna till deras verkliga värde än för mig kan vara, lärer det måhända vara icke mindre önskligt för kommunen, som behöfver dem, att snart tillhaudla sig dem, emedan de ännu i oförändradt skigk innehafvas af mig. Om jag ej misstager mig i hvad jag ofvan yttrat, har frågan kommit på den punkt, att för en å ömse sidor i allo lojal behandling af saken det endast gäller att finna ett sätt för utrönande af tomternas verkliga värde, detta värdej under hvilket hedern fö der hrr stadsfullmäktige att söka möt egarens vilja tillvinna kommunen dem, på