Aftonbladet – 2 mars 1868, sida 2

UTRIKES. FRANKRIKE. Opinion nationale meddelar hedersdomstolens utslag i den Kerveguenska affären. Det r undertecknadt af Berryer, Marie, Jules Favre, Martel och markis dAndelarre, hvilka af parterna blifvit utsedda till skiljedomare. En öfversigt öfver förhandlivgarne lemnas, af hvilken man finner, att bäda parterna haft fullkomlig frihet att förebringa bevisnin 13 af dem åberopade vittnen blifvit hi att några andra vittnen insändt skriftliga förklaringar 0. s. v. I afseende på beskyllningarne mot Havin och Gutroult, förklaras att de icke fi na ringaste trovärdighet och dessutom blifvit vederlagda genom formliga förklaringar af aktningsvärda personer. Vidare fästes uppmärksamheten Jå, att Siccles och Opinion nationales hållning är 1866 fullkomligt öfverensstämmer med dessa blads allmänna politik, med deras asigter om nationalitetsprincipens förverkligande samt Italiens och Tysklands derpå grundade ställning; beskyllningen för korruption för falsk och utgöra förtal I a veguen yttras det, att han haft orätt i att ke ha meddelat sina kolleger det bref, som fallit i hans händer, innan han uppläste det från tribunen i lagstiftande kären. Han hade vidare haft orätt i att icke på förhand ha pröfvat källorna för dylika påståenden och att ha ansett sig berättigad att från tribunen frambära blott och bart rykten, hvilka enligt hans egna ord endast voro konversationer, s. k. salongsrykten och fortfarit att vara detta, till dess en tidning gjorde till organ för dem och offentliggjorde dem på sitt ansvar. Emellertid anser hedersdomstolen Kervåguen moraliskt ansvarig för den allvarligare auktoritet, som hans personliga ställning och den större offentligheten genom uppläsandet från tribunen förlänat beskyllningar, hvilka sakna allt stöd af bevis. Avenir nationale för den 25 Februari meddelar ett bref fran Etienne Arago, generalpostdirektören under republiken, i hvilket denne berättar,att han med den provisoriska egeringens samtycke den 25 Februari 1848 skref till alla tidningar, att de fingo utkomma ostämplade. Stämpeln hade först under Fould blitvit åter införd; nu gäller frågan, anmärker han, blott att nedsätta stämpelafgiften, så längt har man på tjugu år — gått framåt. Samma 25 Februari 1848, då detta skedde, uttalade den nuvarande kejsaren sin sympati för republiken och den provisoriska regeringen i följande bref till den sistnämndas medlemmar: Mina hrr! Sedan folket i Paris genom sitt hjeltillintetgjort de sista spåren af den utländvasionen, ilar jag ur min landsflykt för att ställa mig under: den republiks fana, som man proklamerat. Utan annan ärelystnad den att tjena mitt fädernesland. tillkännagifver jag min ankomst för den provisoriska regeringens medlemmar och försäkrar dem om min tillgifvenhet för den sak, de representera, äfvensom om min sympati för deras Personer Detta bret från den oegennyttige republikanen Louis Bonaparte aftryckes i Avenir och Libertå till minne af den 25 Februari. Sedan Emile Ollivier vägrat duellera med Granier de Cassagnac, har en arbetaredeputation besökt honom och erbjudit honom att öfverallt följa honom såsom ett slags hedersvakt för att skydda honom för den Cassagnacska ligans förolämpningar. Arbetarne förklarade vidare, att han nu åter blifvit deras man,