Aftonbladet – 2 mars 1868, sida 2

DANMARK, Azitationen mot frimenighedslagen har geom biskoparnes och de 12 kyrkoherdarnes dresstagit ännustarkareffart. Möten, ideflesta all sammankallade af prester, hallas på den na orten efter den andra. Man bemödar ig synbarligen att framkalla så många opinonsyttringar som möjligt emot den förhatiga lagen, för att kunna inverka på landshinget, hva beslut i saken ännu ej är attadt. Så hölls deu 21 dennes ett möte i Telsingör, som leddes af redaktören för sta—lens tidning pastor Griner. De 12 kyrkowerdarnes adress förordades af kanslirådet Klem och öfverläkaren Misfelman och förrades af prosten Heiberg, pastor Friedenh och handlanden Pontoppidan, hvaremot den bekämpades och frimenighedslagen försvarades af pastor Jlostrup i Hilleröd. På ett möte i Kallundborg, sammankalladt af kyrkoherden Hoskjaer, uttalades deremot den gten att det af kultusministern framiagda slaget svårligen skulle kunna tillfoga stats1 någon skada, och man beslöt en adress med uttalande af en önskan om förs hänskjutande till den bebådade kyrkokommissionen. På ett möte i Nykjöbing på Falster försvarades lagen på ett öfvertygande sätt af prosten Koch, hvilket hade till följd att den framlagda adressen endast fick ett obetydligt antal underskrifter. En korrespondent till Fedrelandet, från Veiletrakten tror sig kunna påstå att icke en enda af de adresser som nu insändas till landsthinget utgatt fran lekmän, som ig oroade af frimenighedslagen, utan att de deremot alla härstamma fran prester som ledas af mycket olika motiver, nägra visserligen af en verklig och innerlig öfvertygelse om lagens förkastlighet, men andra dels af fruktan för en farlig, eller åtminstone oangenäm konkurrens, dels af harm öfver grundtvigianismens utbredning och inflytelse. De ha förmått en: del af-sina försämlingsmedlemmar att skrifva under hvad som ju ej kan ha fallit sig synnerligen svårt, då man derigenom ej förpligtat sig till nagot. Så hade i Veile en sådan adress kommit till stånd utan något möte. Adressförslaget hade blott blifvit kringburet ur hus i hus. — En insändare till Fedrelandet fäster uppmärksamheten på att samma mörka profetior som nu uttalas med anledning af frimenighedsfven framdrogs när förslaget om socknebandets lösning för 29 år sedan väcktes i Roeskildska ständerförsamlingen, ett förslag, hvilket, som bekant, sedan blifvit lag och endast haft välgörande verkningar. Man erinrar sig att för en tid sedan en explosion, som kostade en menniska lifvet, inträffade i Heezaards gjuteri på Nörrebro i Kjöbenhavn i anledning deraf att en granat, deri tändsatsen ännu fanns qvar, blifvit bland annat gammalt jerngods kastad ismiltugnen. Det förnekades då att granaten i detta skick utlemnats fran tyghuset. men nu har man i gjuteriet funnit en annan granat, äfven kommen från tyghuset, der tändsatsen befanns qvarsittande. Lyckligtvis skedde upptäckten denna gäng innan pjesen kom i smältugnen. Tidningarne berätta om ett drag al j kerlig råhet, hvartill några unga officerare gjort sig skyldiga pa folketeatret. De hade på ett oförsynt sätt förolämpat en gr handlare och hans fru och då den förre såg sig nö ad att ge en af hjeltarne cn handgriplig tillrättavisning drog denne sin sabel, men blef i detsamma arresterad af polisen.