Aftonbladet – 29 februari 1868, sida 2

nde århundradet, betrakta civiläktenskapet isom enda grunden för all borgerlig kraft ch verkan. Men i mån som den konsistoella lagstiftningen och lagskipningen vann teg, tog den kyrkliga jurisprudensen inryck häraf, och dess målsmän slöto deraf, tt vigseln mer och mer blef det enda offentiktenskapet, att den ock iltighet. Häremot jde sig n den återuppitvade rättsvetenskapens koryfter på gräns en mellan sjuttonde och adertonde århunwundradena, och den störste kyrkorättsläraren nämnda sekel, J. HH. Böhbmer, förklarar kliga ceremonierna tenskaps ingående äro en alldeles godycklig sak. I nittonde århundradet har en tel at den historiska rättsskolans män förJarat sig för vigselns oumbärlighet, men leras motståndare, de egentligen positi sterna såsom förf. kallar dem, för e ke allenast civiläktenskapet, med borgerlig notorietet, utan ock de full notorietet saknande hemliga äktenskapen. Härmed ha vi i kort sammandrag återgifvit den intressanta historiska öfversigt, som upptager tvätredjedelar af arbetets omfang. ,Onekligen, säger förf., är intet mera egnadt att göra oss klarögda och verkligen nyktra än just den historiska sanningen. Vi törde derföre få hoppas, att redan det, vihittills historiskt framställt, skall mera än något annat vara i stånd att skingra många fördomar, många ogrundade invändningar, öfverhufvud hela den populära förutfattade meningen mot civiläktenskapet, såsom om det vore något exempellöst, oerfhördt, och förslaget derom ett barn af, eller åtminstone en hemlig bundsförvandt till tidens lättsinniga materialistiska riktningo. — Förf. utgaf sitt arbete om det borgerlige Agteskab 1851, medan frågan, bragt inför danska riksdagens forum — der den ock ledde till lagen af den 13 April 1851 — var brännandec i grannriket; han skref efter det att den der framkallat på ömse sidor ett helt läger af meningar, asigter, argumenter.. Striden, som da fördes, gifver honom anledning att utbrista: det är otroligt. till hvilken grad man kan förifra sig, då man är okunnig om sakens historiska förhällande och tillika ser bort från Jesu Krist rikes vilkor på jorden. I sista tredjedelen af arbetet upptage förf. till vidare belysning och veder in; åtskilliga invändningar mot civiläktenskapet i det att han dels skildrar förbered till dess införande; dels påpekar hur b list det andliga embetet nu be handa borgerliga undersi ställer de sannolika följ skapets införande, dervid åberopande de i hö; grad gynnsamma föredömena fran Amerika Holland och Skotland; dels samband statens och kyrkan d ktenskapets inf ytterligar gendritver invändningarne fran k sida dels och slutligen åds y ans stora, positiva I afseend a den tänkvärda och innehålls , ehun kortfattade, utvecklingen at allt detta måst vi till sjelfva boken hänvisa de för denn vistiga fråga intresserade, emedan vår an millan redan växt ut till ett ej afsedt om ang. Öfversättningen fi igheter, men ej af s reter väl några få oegent iware art. Om tid unkten för arbetets utgifvande och de för hällanden, hvaraf det tframkallades, bord ötvers., till de läsares tjenst som derom i okunniga och tilläfventyrs ej känna ti vem förf. var, ha tillagt en not, hvarför utan t. ex. inledningens börj n och adel tonde kapitlet kanske skola förefaller litt oklara.