Aftonbladet – 29 februari 1868, sida 2

Denna gamla qvinnas raseri var ohyggligt att skåda. Hon gick omkring, rytande som en tigrinna och hotade med sin yxa i vanmäktigt raseri. Slutligen då hon såg att hon ingenting föri mådde, kastade hon sig upp på sin I st, galopperade genom skogen och öfver slätten tills hon kom midt för den lilla ön, der hennes son var begrafven. Hästen stannade utmattad på flodstranden, men hon slog honom med flatan af sin yxa och han sprang i vattnet och vadade öfver till ön. Här kastade hon tyglarne öfver hästens hals, steg af och vacklade fram till den nyss uppkastade grafven, lade den blodiga yxan derpå och sjönk till marken af ren kroppslig utmattning. Emellertid upphörde blodbadet på denna sida om floden. Indianerna samlade sig omkring Mary och förde henne med sig och hon följde dem utan fruktan; hvar hon gick fram blef det stilla och iugnt.