Aftonbladet – 28 februari 1868, sida 3

Om fornnordiska språket såsom föreslaget skolämne. Vid omnämnandet i Aftonbladet för i gå (n:r 30) af min vid innevarande riksdag andra kammaren väckta motion om fornnordiska språkets införande i elementarläroverken såsom grundläggande språkämne, förekom en anpmärkning, som redaktionen moi nämnda motion hört framställas, att nemliger det icke låter sig göra, att till antalet af de läroämnen, med hvilka skolan är öfverhopad, lägga ett nytt, helst på hennes tidi gare stadier. Visserligen anmärker motionären, att fordringarne i några andra ämnen måste nedsättas,, men han inskränker sig till något, som, ehuru visserligen i och för sig lämpligt, dock svårligen kan anses tillfyllestgörande, nemligen att kyrkohistorien må meddelas säsom beståndsdel af den allmänna historiens kulturafdelning, och dogmatiken ersättas af troslärans hufvudsanningar, framställda vid och ur nya testamentets läsning. Vid framställandet af denna anmärkning — som, om den varit befogad, genast och med ätta skulle hafva brutit stafven öfver mitt förslag, har dock ett förbiseende egt rum af hvad jag omedelbart före de i Aftonbladet citerade raderna, och just på det att ingalunda något ökande af skolans redan alltför många ämnen och alltför stora kurser måtte kunna komma i fråga, uttryckligen har yrkat, och denna förbisedda del af mitt förslag torde här ordagrannt, endast med kursivering af några vigtigare ord, få meddelas: Latinet framflyttas tvenne år, och derigenom blir de bäda liniernas sammanhållning tvenne år längre, och lärjungens anlag och fallenhet för den ena andra eller bildningslinien lättare att urskilja. Grekiskan framflyttas till åttonde året. I båda sistnämnda komma pensa att blifva mindre, emot hvad de nu äro; men erfarenheten skall visa, om icke den nu några år äldre ynglingens genom fornnordiskan och tyskan utvecklade språksinne och mer sjelfständiga arbetskraft kan antagas komma att, åtminstone till någon del, ersätta hvad som förlorats i tid genom ett senare begynnande. I latinet skall tvifvelsutan den egentliga elementarbildningen ernås, och i grekiskan skall icke blott det egentligen skolmessiga förarbetet med den grammatika-iska delen, utan ock någon bekantskap med Xenophons prosa och med Homårs skaldesång kunna medhinnas — hvarefter detta språk, hlksom latinet, vid högskolan i högre grad och omfång kan studeras. Genom upptagande emellertid af ett nytt språkämne, fornnordiskan, hvilket dock efter sjette året bör efterträdas af modersmålets egentligen grammatikaliska behandling och läsning, utaf spräkprof af svenskan i dess olika utvecklingsstadier, från och med runperioden, samt utaf läsning af valda stycken ur dennorska och danska litteraturen, hvarigenom modersmälet kommer att fordra ett större utrymme än nu, måste, på det att lärjungens tid målte räcka till och all öfveransträngning undvikas, fordringarne i några andra ämnen nedsättas: så t. ex. må egentlig dogmatik kunna ersättas af Troslärans hufvudsanningar,, framällda vid och ur Nya testamentets läsning, h kyrkohistoria öfverflyttas till allmänna historiens kulturafdelning. Sedan alltså yrkandet på nedsättande af fordringarne i latin och grekiska redan i uttryckliga ord särskildt var framstäldt, nämndes slutligen äfven att fordringarne i några andra ämnen måste nedsättasn, d. v. s. andra in de nyssnämnda döda klassiska språken, t. ex. dogmatik och kyrkohistoria. Tacksam redan för den uppmärksamhet redaktionen egnat mitt förslag, skall jag med ökad erkänsla se, att ofvanstaende förklaring blir tidningens läsare benäget meddelad. Den 27 Febr. 1868. C. J. Bergman. ERRIN ORRRATN nere