Aftonbladet – 28 februari 1868, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. Den 20 och 21 dennes förekom i lagstiftande kåren Janzås, Olliviers och Richards amendement, som vill medgifva rättighet för tidningarne att diskutera och bedöma kammarförhandlingarne, då de meddelat den officiella redogörelsen för dessa. Vi införa här ett sammandrag af debatten sistnämnda dag. Den första talaren var Thiers, som till en början visade, att senaten med sitt beslut, att en utförlig officiel redogörelse skall utgifvas, intet ögonblick afsett att inskränka friheten att diskutera kammardebatterna. Senaten hade icke velat förhindra oriktiga referater och rolämpningar mot kammaren, utan endast draga örsorg om en autentisk redogörelse för sessionerna. Då tvetydiga officiella förklaringar afgåfvos häröfver i Februari 1863, ansåg senaten till svar på Darimons bekanta pat on det vara onödigt att att ånyo tolka författningen; rättigheten att diskutera förhandlingarne stode nemligen tidningarne fullkomligt öppen. Då hade plötsligt i slutet af år 1567 sjutton tidningar blifvit åtalade, och af fruktan för nya böter förbigår man nu med tystnad kammardebatterna. Tal. undersökte frågan, hvilken ställning kammaren innehade i en fri författning. Jemförande den parlamentariska regeringen med Pancien regime och hufvudsakligen aberopande Englands förebild, ådagalade han, att kammaren är den rådplägande, d. v. s. diskuterande makten, samt att ej blott från grundsatsens, utan äfven från värdighetens ståndpunkt vore första vilkoret för densamma att vilja bli diskuterad. I, som ären den allmänna meningens tjenare, som med regeringens medverkan låten nationalviljan öfvergå till beslut, I kunnen endast ha en enda domare, den allmänna meningen, och det är nödvändigt, att denna fritt yttrar sig genom pressen.n Af de nyligen fällda domarne finner Thiers, att man är brottslig, om man uppgifver förhandlingarnes datum, om man meddelar den kronologiska ordning, i hvilken talarne följt på hvarandra, om man angifver ämnet för diskussionen, om man säger, att lagförslaget om pressen och icke armå