Aftonbladet – 28 februari 1868, sida 2

——tt -tvsvwwjWÄä—ÄHt!t!UjtjlNNNJZKCOCDYSG(CSSA))OEOOdDJJ rr Jmig — du skall falla af — håll dig bättre fast vid mig. Marys armar slogos hastigt och hårdt om farmodren och en kyss brände på dennas vissnade kind; en hand grep hättigt i Janes klädning, Jane — syster Janel Gör icke så, Mary, sade Jane, du kan draga mig ned. Mary, Mary — för Guds skull, släpp mig ej! ropade fru Derwent. Hvad — hvad är det? sade Jane. Farmor, du förskräcker mig. Mary, skräm henne ej — hon är gammal och tål det icke. Hon är borta — Gud förlåte oss båda — hon är borta — hon har glidit ned — drunknat! Jane uppgaf ett ångestrop, grep om trädstammen med båda händerna och försökte stanna dess fart, men strömmen förde dem obarmhertigt derifrån. Något hvitt flöt på vattnet, när de båda qvinnorna, uppgifvande skärande, hjertslitande rop, ilade bort med den snabba strömmen. Det sjönk, men kom strax upp igen, närmare stranden. En man, förmodligen af ropen lockad till stranden, sågs nu med ilande hast genombryta skogssnåren och kasta sig i vattnet. Ett par kraftiga simtag förde honom till det hvita föremålet, som han grep innan det åter harm sjunka, och återförde till stranden. Några ögonblick derefter syntes han åter, bärande Mary i sina armar uppför denbranta flodstranden. Det var missionären! Han höll henne hårdt tryckt till sitt hjerta, sökte efter lif i hennes bleka drag och utbrust i en brinnande tacksägelse till Gud Uf han fann dets