Aftonbladet – 28 februari 1868, sida 2

I det var tydligt att den ej länge kunde bär tre personer. Här var floden så bred att de var omöjligt att komma till land; de vor också ännu mycket för nära stridsplatsen Med hvarje ögonblick såg Mary huru trädstammen sänkte sig. Först blef hon nästar äckelse, men inom en sekunc hade hon åter fattat sig... Trädstammer kunde säkert bära två personer — alldeles icke tre — den gamla farmodren och der sköna systern skulle blifva räddade, och hor sjelf — — — Hon såg ned i vattnet — det var djupt. djupt; lågorna från de brinnande husen färgade det rödt som blod — nej, hon kunde icke offrå sig der — det var som att bada i ett blodhaf. Men straxt derpa drog sig trömmen närmare stranden, så att mörka skuggor föllo på vattnet. Farmor!... Jane! sade hon. Hvad, Mary, mitt bjerta, är du rädd? sade den gamla. Du talar så underligt, syster — har det kalla vattnet gjort dig alldeles förfrusen? frågade Jane, som sjelt frös så att hon skakade. Farmor — syster — I veten ju hvart vi böra styra kosan? Då I kommen midt för Kingston, så söken på något sätt komma i land och dölja er der, tills det blir möjligt att fly öfver bergen. Hör du mig, Jane?n Ja, jan, sade Jene; men när du är med kan du ju då säga oss hvad vi böra göra. Mary svarade icke straxt; hon var nära att brista i tårar, ifrefi hon återhöll dem beslntsamt. . Det är godt att Gu förstår mizo, sade hon med svag röst. Warmorio nJa, Mary, håll dig blott fast, mitt barna; svarade fru Derwenb Dina armar släppa