Aftonbladet – 27 februari 1868, sida 3

Öfverläggningen om vidtagande af åtgär der ull hämmande af lösdrifveriet. och tiggeriet i landet. Hr von Geijer yttrade att åtgärder välbehöfva att vidtagas för att hämma lösdrifveriet och tiggeriet på landsbygden. Det är blott fråga om hvilka dessa åtgärder skola blifva. I Skåne har man exempel på att fiera socknar hafva ett gemensamt fattighus, der man naturligtvis har husbodevälde öfver hjonen. Talaren förordade hr Landgrens motion i detta ämne och yrkade afslag på utskottets afstyrkande. Motionären hr ULanegren förklarade att det stora felet i lagstiftningen är att ingenting finnes bestämdt hur man bör förfara med de lösdrifvare som icke kunna hänföras till någon bestämd församling. Hr säve sade att här icke vore fråga om någon öfverdrifven stränghet mot den lösa befolkningen, utan; blott att hålla strömmen inom en viss gräns. Talaren sade sin önskan vara att så mycket afseende blifvit fästadt å hr Landgrens motion att en skrifvelse till K. M:t blifvit afgifven med begäran om att man i Sverge liksom i Norge måtte inrätta arbetshus på landet. Initiativet dertill torde man icke få vänta af kommunen utan måste det tagas af riksdagen. Hvad nytta skulle icke dessa arbetsbus hafva med sig derigenom att de upptogs de fångar som utsläppas ur fängelserna och som åter vika in på brottets bana derför att de hafva stor svårighet att erhålla arbete. På arbetshusen skulle fångarne återfå vanan att arbeta och återvinna förtroende. Yrkade på bifall till motionen. Grefve Cronstedt yttrade att befolkningen i landsorten tänker annorlunda än utskottet. Tiggeriet på landsbygden utöfvas ofta af personer med goda krafter, men som föredraga att stryka omkring och pocka sig till herberge, mat och kläder utan att arbeta. I staden kan man begära polisens hjelp mot sådana pockande tiggare, om de skulle förekomma, men hur annorlunda är det icke på landet. Der händer det ofta att man tillfredsställer deras fordringar hellre än man utsätter sig för att se sitt hem gå upp i lågor, hvarmed dessa landstrykare ofta hota, om icke direkt så åtminstone indirekt. Man ser hvarenda dag att nu gällande författningar äro otillräckliga att bota detta samhällsonda som fräter oss. Frågan om åtgärder till hämmande af lösdrifveriet kan icke längre skjutas åt sidan, den tränger sig fram och vi få icke blunda för den. Tal anförde några exempel, som att hos många hemmansegare infinna sig 20 å 30 tiggare om dagen, och att Strömsholms fögderi årligen har besök af omkring 14 å 1500 lösdrifvare. Yrkade bifall till motionen. Hr J. W. Almqvist anförde att man först borde undersöka hvarifrån detta onda härleder sig och sedan bota det. Dåliga skördar och bristande arbetsförtjenst är upphofvet, och botemedlet är således det att man måste bereda arbete åt de olösa. Ingen stryker omkring af håg, utan derför att han saknar stadig sysselsättning. — Arbetsbus voro för dyrbara att tänka på, och trodde tal. att det onda skulle af sig sjelf försvinna, om man använde det botemedel han uppgifvit. Yrkade bifall till utskottets afstyrkande. Grefve L. Sparre yttrade att åtskilligt vore att. önska i den nu väckta frågan, men om något skulle ske, så borde det vara af mer omfattande natur än hvad motionären åsyftat. Tal. begärde återremiss. Hrr Hasselrot och Charles Dickson förordade bifall till utskottets utlåtande, och yttrade den senare att om frågan gällt en revision af fattigvårdsstyrelsen, så skulle han hafva förordat den. Men att skärpa nu gällande författningar vore öfverfiödigt. Om dattigvårdsstyrelserna visste rätt uppfatta sitt kall och gjorde det kristligt och kärIeksfulit med tillhjelp af kommunens medlemmar, så skulle det onda nog kunna afhbjelpas. Yrkade bifall till utskottets utiåtande. Hr Morsström var af samma tanke med utskottet. Tal. yttrade att tvångsarbetshus kunna inrättas för dem som förfalla i liderlighet och lättja, men icke för orkeslösa och andra som utan ande råkat i obestånd. För att kunna bota det öfverklagade onda ansåg tal. vara tillräckligt att med energi sätta gällande stadgar i kraft. Yrkade bifall till utskottets utlåtande. irib. eprevutportes önskade att man till K. M:t ville ingå med en begäran att åtgärder måtte vidtagas för hämmande af lösdrifveriet och tiggeriet. Som yi förut nämnt återremitterades frågan.