Aftonbladet – 27 februari 1868, sida 3

Öfverläggningen om tiden för allmänna vägars grusning och lagningHr Hasselrot ansåg att den tid det tillfälliga utskottet föreslagit, ciler hösten, vore den olämpligaste af alla, ty då är folkets tid upptagen ui mångahanda göromål, såsom upptagning at rotfrukter c. och vägarna äro så djupa och tung att grusets utforsling tarfvar dubbelt arbete. Yrkade afslag på utskottets förslag och bifall till sin reservation, der talaren föreslog att landstingen skulle hvar för sin ort, och för en tidrymd af fem år, bestämma när vägarne skola grusas och lagas. Hr ven Gögerfelt tviflade på att sådana förändringar skett sedan 1813 att man nu skulle behöfva förändra den då utgifna kungliga förordningen som påbjöd att vägars grusning icke längre skulle företagas på hösten utan på våren. Talaren gjorde en anmärkning mot redigeringen af ut skottets utlåtande, som påbjuder att vägarnes grusing skall verkställas etter den 1 Oktober, samt vägsynerna vara verkställda inom den 1 November. Enligt talarens mening skulle man af detta tv tydiga ställe kunna draga den slutsats att vägsyningen bör verkställas innan arbetet blifvit utfördt. Yrkade bifall till utskottets förslag med en föräniring af den ofvannämnda ordalydelsen. Grefve J. O. Hörnper talade emot hr Hasselrots förslag och förordade utskottets. Talarer sade sig ega erfarenHet af att höstetiden är der bästa för vägarnes grusning. Hvad hr Gegerfelts yttrande om tvetydigheten i utskottets utiarund: beträflur, så ansåg talaren att det vore detsammu som att förutsätta att sundt förnuft icke tunner hos k. befallmingshafvande. ooHr J We. Alugqvic yttrade att hösten vore den räta tiden för vögmrs grosning. Vägarne äro då