Aftonbladet – 27 februari 1868, sida 2

icke anledningar förekommit att efter 20 års förlopp återinföra ifrågavarande straff. Vidkommande furstendömet Rumänien, (Moldau-Wallachiet) har jag i mina händer (en fransk öfversättning af en skrifvelse från rumäniska justitieministern i Bukarest af den 2 Dec. 1867, innehållande svar på en af mi; uppställd Promemoria, angående verkningarn af dödsstraffets afskaffande i detta land. Af denna skrifvelse framgår, att dödsstraffet afskaffades i Rumänien genom strafflagen af den 22 Okt. 1864 och bekräftades genom 18 art. af landets grundlag af den 30 Juni 1866; att icke någon afrättning före 1864 egt rum sedan 1828 i Wallachiet och ej sedan 1849 i Moldau; att antalet grofva brott, såsom mord, stöld i förening med mord 0. s. V., icke ökats sedan dödsstraffet afskaffades; att i öfrigt icke några menliga följder visat sig af reformen; samt att alla samhällsklasser i Rumänien äro nöjda med straffets borttagande ur lagen (toutes les classes du peuple Roumain sont satisfaites de son abolition) 1). — Dåi det icke torde nekas vitsord åt den rumäniske justitieministerns uppgifter, måste de anses fullkomligt vederlägga, såvidt de afse Rumänien, den anonyme , förf:s alldeles obestyrkta påstående, att dödsstraffets afskaffände ingenstädes gifvit ett rätt nöjaktigt resultat. I afseende på de tyska småstaterna, hvarom den anonyme förf. erkänt sig sakna kännedom, fär jag, hvad Oldenburg vidkommer, åberopa en af oldenburgske utrikesministern von Rössing den 6 Jan. 1865 aflåten skrifvelse tilll engelska ministern sir Henry Howard, deri det heter, att dödsstraffets afskaffande har icke, enligt hittills vunnen erfarenhet, ledt till någon tillökning i brott, som förut varit ansedda förtjena dödsstraff2). Med hänseende till f. d. hertigdömet Nassau tillåter jag mig hänvisa till de statistiska upplysningar i ämnet, som Mittermaier anfört i sin bok Die Todesstrafen (sid. 97—98), utvisande att icke någon tillväxt i de grofva brottens antal inträdt efter det ifrågavarande straff ur lagen borttogs. Om de amerikanska staterna Michigan, Rhode Island och Wisconsin, hvilka, enligt den anonymeå förf:s mening, icke ega något nöjaktigt resultat att uppvisa rörande verkningarne af dödsstraffets upphäfvande, ehuru förf. om dessa stater, likasom om andra länder, hvarom han ordar, förmäler sig sakna kännedom, torde för mig vara tillräckligt att anmärka, att just motsatsen till förf:s paståenden förekommer i trenne officiella skrifvelser, nemligen af guvernören i Michigan, Austin Blaire, af den 23 Mars 1864, af guvernören i Rhode Island, James Y. Smith, af den 21 Mars 1864 och af guvernören i Wisconsin, James T. Lewis, af den 29 Mars 18643). Alla dessa skrifvelser, hvilka företeddes inför den af engelska regeringen, på framställning af parlamentet tillsatta, kommissionen i London 1866, sammanstämma deri, att i. nämnda stater den personliga säkerheten är fullt lika väl skyddad nu som före dödsstraffets afskaffande, att de grofva brotten icke ökats oaktadt en hastigt tillväxande folkmängd, samt att icke någon önskan blifvit af befolkningen framställd om dödsstraffets återupptagande i strafflagen. — Den anonyme förf. (sid. 60) säger sig dock håfva hört uppgifvas, att i Rhode Island mordgerningarne, sedan dödsstraffet afskaffades, så I tilltagit i antal, att folket redan bestämdt luttalat sig för dess återinförande. Beträffande Toscana säger den anonyme förf., att dödsstraffet afskaffades derstädes 1786 under intrycket af Beccarias 19 år förut lutkomna arbete; att den toscanska regeringen I fann lämpligt att efter blott 9 är återinföra dödsstraffet; samt att nästan ingen italiensk I provins, utom de neapolitanska och sicilianIska, är skådeplats för så många mordscener som Toscana (sid. 56—57).Det sanna förI hållandet är det, att storhertigen Leopold, i lanledning af den erfarenhet, som vunnits lunder 21 års tid (1765—86) hvarunder icke Inågon afrättning egt rum, beslöt, såsom af :I motiverna till den utfärdade lagen synes, I dödsstraffets afskaffande och ingalunda, SåI som förf. låter förstå, för att väcka uppselende och beundran. Revolutionära rörelser i Italien föranleddestraffets återinsättande i Tlag 1790 för -statsbrott och 1795 för ytterligare vissa gröfre brott, ehuru icke någon TItillökning i sådana brott motiverade ett dyTlikt steg. Toscana erbjuder oss följande erI farenhet: d IFrån 1765—1786 (21 år), dödsstraffet icke tillämpadt. 1787-—1790 (4 år), dödsstraffet genom gå afskaffadt. : 1791—1795 (5 år), dödsstraffet stadgadt för statsbrott, men icke tillämadt. 796—1808 (12 år), dödsstraff stadgadt för statsbrott och vissa gröfre brott, men icke tillämpadt. -1809—1814 (5 år) (under franska väldet), dödsstraffet i lag stadgadt och fem gånger tillämpadt 4). 1815-1847 (33 är), dödsstraff i lag stadgadt, men ej tillämpadt mer än en gång 1816 och två gånger 1830. 1) Jag står i stor förbindelse till svensk-norske ministern i: Konstantinopel baron Palmstierna, genom hvilkens bemedling jag från justitieepartementet i Bukarest erhållit de i min promemoria uppställda frågor besvarade. 2) Aftryck i Report of the Capital Punishment Commission. . London 1866, pag. 567.