Aftonbladet – 26 februari 1868, sida 3

. afsigt att framhålla den förkastade boken såsom ett mönster af felfrihet, ty flera af de fel, som hr N. framdragit, hafva vi ju erkännt, och många andra torde ock finnas i denna såvälsom i de flesta andra böcker af populärt naturvetenskapligt innehåll. Men vi hafva önskat fästa opartiska läsares uppmärksamhet på beskaffenheten af de fel, hvilka hr N. andragit till bevis på rättvisan af sin förkastelsedom, samt fa grund af denna vår framställning, jemförd med hr N:s, fråga, om verkligen alla eller ens flertalet läsare kunna anse dessa fel, vare sig verkliga eller förmenta, berättiga en vetenskapsman sådan som hr N. att i sådan ton, som han begagnat, uttala ett domslut, hvars like knappt blifvit uttalad öfver någon, ens i moraliskt hänseende förkastlig bok? Slutligen ett ord till hr N. Om jag icke misstagit mig, då jag på grund af signaturen och vissa inre kriterier i den kritik, hvarmed hr N, hedrat den af mig öfversatta boken, förmodat hr N. vara en af vårt lands utmärktaste vetenskapsmän inom sitt fack, djerfves jag hemställa, huruvida icke hvarje man i hr N:s ställning, genom att rycka några få stunder från sina högre, vetenskapliga forskningar och sjelf nedskrifva ett eller annat populärt arbete inom sitt fack, skulle ännu verksammare, än genom de mest mördande kritiker af öfversättningar från andra språk, hindra hvad hr N. anser för villomeningar att spridas bland en allmänhet, som i våra dagar mer än någonsin känner behof af och gör anspråk på att få litet större del af vetandets skatter, än som kan komma på dess lott genom lexläsning 1 Fkajorma, . Hn,