Aftonbladet – 26 februari 1868, sida 3

-l svängande, som gerna medgifves vara ganska illa Isom möjligt undvika termer af utlä I ledes just hvad hr N. gjort sig besvär Jutan att låtsa sig hafva märkt, att det klandrade hastat sig i detta afseende, ligger den möjlighet författaren. Vi vilja derföre av ODUEIE TELL ERT UL: BIG FEM UL UU FLIGOUE flera af de öfriga namngifna vetenskapsmänner sägas hafva genomsett eller biträdt honom vid vissa delar deraf. Då väl icke Figuier kan hafva vågat pådikta sådane män den medverkan, för hvilken fan of: fentligen betygar hvar och en af dem sin tack samhet, och då hr N. troligen icke vill fö a att åtminstone en eller annan af dem verkliger gjort sig känd såsom man af facket, torde det kunna anses förlåtligt, om öfvers. med sina ytterst Jofullkomliga insigter icke tilltrott sig att gentemot dessa auktoriteter vidtaga några betydligare uteslutningar och förändringar, äfven om han stundom skulle hafva nt sig frestad dertill, eller att i något väsentligt omarbeta ens sådant, som han trodde möjligen skola stöta svenska geologer för hufvudet, utan åtnöjt sig med att så troget som möjligt öfversätta, och detta så mycket hellre, som det sannolikt i främsta rummet varit Figuiers enkla och lättfattliga stil, som gifvit hans arbete så stor spridning både i Frankrike och andra länder, till hvil kas språk det blifvit öfversatt. Först, då fö garen fann sig föranlåten att utgifva öfversättningens första häfte i en ny upplaga, vågade öfversättaren i denna införa några smärre ändringar, hvaribland ett par gällde sådant, som hr N. ännu, oaktadt han vet ändring vara gjord, bittert klandrar såsom fel. Just den omständigheten, att öfversättaren på nyss angifna grunder följt originalet så noggrannt som möjligt, borde bidraga att fritaga honom från den kränkande insinuation, som hr N. uttalat i orden åtminstone den svenska upplagan hvimlar af de gröfsta fel etce.; ty huru br ig än öfversättarens förmåga må vara, har han dock icke infiickat en hop saker ur egen fatabur med undantag af några få obetydliga noter, af hvilka hr N. icke framdragit någon såsom felaktig. Olyclkligtvis hade förläggaren utan öfversättarens vetskap tagit dessa noter till anledning att på titelbladet sätta ordet tillökad, hvilket måhända ligger till grund för hr nyss anförda antydan om att de. otaliga felen skulle hafva inkommit först i den svenska upplagan, d. v. s att öfversättaren skulle i grund förfuskat en på originalspråket möjligen förträfflig bok. Det enda fel, hr N. andragit, som verkligen tillkommit genom öfversättningen är på sid. 26 ordet valdt (i följd af öfversättarens önskan att såvidt ndskt ursprung i ett arbete af denna art) i stället för ordet rote: ande. Detta dåliga val inverkar likväl föga eller intet på meningen, då det omedelbart följande stycket så tydligt som möjligt visar hvad slags rörelse här är fråga om, samt äfven att denna rörelses verkan är uppkomsten af en vid polerna plattad sferoid, såär att upplysa, stället sjelft är tillräckligt upplysande i detta fall. Att nu på detta fel grunda en så svår anklagelse mot öfversättaren, synes lindrigast sagdt hastadt af hr N. Men om hr N. kan nära till hands, att så äfven kunnat s liga andra delar af hr exempell häftiga omdöme, således i hvad som mera ri ch allena taren såsom endast kan anse sig soli eller yttrande af författaren, ki k öfriga bevis, som hr N. ansett tillräckligt bindande för dödsdomens, och en sådan dödsdoms fällande öfver hela arbetet, hvilket hr N. så humant benämner v,ett sammelsurium af de vildaste hugskotw. Vi nödgas likväl dervid, till besparande af utrymme, så tillvida afvika från hr N., hvilken förklarar alla fel utan undantag vara af gröfsta beskaffenhet, att vi sammanställa dem i trenne hufvudgrupper, alltefter den mer eller mindre svåra beskaffenhet, vi kunna tillerkänna dem. Främst ställa vi således de fel, som vi icke kunna försvara, utan till vår stora ledsnad måste erkänna såsom verkliga och klandervärda både i ofiginalet och öfversättningen, Dessa äro: 1:0o att Werner uppräknas bland de geologer, hvilkas arbeten vit anledning till teorien om det inre jordvärmet; 2:0 att Spetsbergens och Grönlands stenkol uppgifvits tillhöra stenkolsperioden. Huru dessa tvenne fel uppkommit i originalet, står det naturligtvis icke i vår förmåga att nöjaktigt förklara. Att desamma blifvit qvarstående i öfversättningen, är och förblifver ohjelpligen ett fel af öfversättaren, som han icke kan förklara på annat sätt än att han, i enlighet med sin uppfattr af en öfversättares pligt, i första rummet vinnlagt sig mer om att återgifva formen, än att kritiskt granska varje ord af innebållet i origi-l. nvalet, och sålunda råkat förbise dessa fel. ; Ungefär detsamma gäller om ett tredje, af hr N. med mycken bitterhet klandradt fel på sid. 24, : rörande ämnens olika volym i fast form och gasform. Här tillkommer dock den väsentliga skilnad, att öfversättaren redan, innan felet af hr N klandrades, hade observerat och vid första möj liga tillfälle (d. ä. i första häftets nya upplaga) sjelf rättat detsamma. Då hr N. är nog ädelmodig att i en not medgifva, att rättelse redan blifvit gjord, förefaller det emellertid underligt, att hr N. icke destomindre ånyo framletar och begagnar det bland sina bevis på bokens usla beskaffenhet. Dernäst sammanfatta vi i en grupp följande af de anmärkta felen: Åsigten om metallådror, om orsaken till skifferarternas bladiga struktur, Fournets befängda och orimliga gneissbildningsteori, samt reflexionerna (sid. 67) om kalkens första ursprung. Rörande dessa fyra punkter tillhör det icke oss att uttala, huruvida vi skulle vilja underskrifva författarens åsigter eller ej; vi bedja endast att i afseende på desamma få erinra dels om vår ofvan I yttrade förmodan om författarens och kanske flera franska geologers plutonistiska ståndpunkt), del; lom vår, som vi hoppas, icke alltför orimliga och af en ofvan citerad auktoritet bestyrkta tanke . beträffande hypoteserna i afseende på jordskorpans ) luräldsta bilduingshistoria, såsom de två grunder, I hvarpå vi hade byggt vår förhoppning, att en kri-1; tiker icke skulle med föraktfull ton stämpla så-1. I som afgjorda fel allt hvad som råkade stå i strid ; med hans egna åsigter, till och med om dessa se-, nare, såsom är ganska möjligt, skulle hafva vida, större skäl för sig än de af honom kriticerade. I, Det torde föröfrigt tillåtas oss att, rörande den) i ( i I L i t 1 j ; j j j Å j sista af de fyra klandrade hypoteserna, nämna att hr B. von Cotta i nyssnämnda arbete uppgifver att samma hypotes blifvit framställd af Sterry Hunt, Leymerie och Cordier (i Comptes rend. 1862) samt af Scheerer (i Neues Jahrbuch för Min logie 156 Då både detta och hvad vi nys: noten anfört synes visa, dels att Figuier icke står ensam om sina åsigter, dels att åtminstone en al dem i senaste åren kunnat framställas 1 vetenskapliga tidskrifter, torde det väl vara nog strängt att, då dessa åsigter visa sig i ett populärt arbete. beteckna dem med uttrycket sammelsurium af de vildaste hugskott, Kan hr N. fordra, att bildade och opartiska läsare skola finna någon bevisningskraft i dylika Mtryck endast derföre att de begagnas af en stor auktoritet? S Cotta gillar lika litet som hr N. den ifrågavarande hypotesen om kalkens ursprung, och uttalar skälet för sitt ogillande på folj könnte eine solche Hypothese nur dann fär nöthig und gerechtfertigt halten, wenmn sicher nachzuweisen wäre, dass marine Kalksteinablagerungen schon vor dem Auftreten der ersten Organismen statt gefunden ten, was nicht der Fallist. Hr N. åter uttalar skälet för sitt ogillande (se Ny Ilustrerad Tidning n:r 6) i följande ordalag: Reflexionerna om kalk kunde gerna, då de innebålla endast nonsens, helt och hållet utelemnats. Hvilketdera sättet att kritisera, som är mera bevisunde och mera värdigt en upplyst vetenskapsman, lemna I; vi åt läsaren att bedöma. Måhända kunde bäraf; ) En af våra yngre framstående vetenskapsmän, I geolog ex professon, här t. ex. i andra hättet arl; Zimmermanns just nu under utgifning arande ; arbete Urveridens under, som han ötversättert ( 1 och bearbetar, yttrat följande om sin egen skildring af jordytans första uppkomst: Hvwvad vi om denna tidryma, veta vi scke; Ae rmodan, en drömr, samt ett par sidor längre fram, om samma sak: endust s ö heter och gissningar kunna vi här detta arbete uta tvifvel är hr N. lik