Aftonbladet – 26 februari 1868, sida 2

ji siffror bestämbar båtnad i flere ri ar — göra modersmålet, uttrycket ationelia kulturen, till hvad det bör vara, len medelpunkt, till hvilken all uppfostran ch undervisning hänföra sig. Vi återvända till hr Linders afhandling. lans förslag till en genomgripande förändring f skolorganisationen gär ut på de två nu elvis förenade liniernas sk iljande i två lags högre skolor, en humanistisk och en eal. I den förre göres latinet, i den senare ornnordiska spri åket till grundläggningsämne; et sistnämnda språket uteslut ej fran den umanistiska skolan, men inträder der — varest latinet fyller dess pedagogiska uppift — först med nionde skolåret och da i ärmaste förbindelsn med modersmålets stuium. Hur förf., genom utvecklande af de värigheter vid undervi ningens ordnande och f de för båda linierna ömsesidiga olägenheer, som deras förening medfört, motiverar itt yrkande om deras åtski ljande i tvenne lags skolor, mäste vi hänvisa läsaren att If inhemta ur den tankerika och inom sig trängt sammanhängande afhandlingen sje f Likaså kunna vi j här redogöra för den karpsinniga framställningen af språkstudiets öreträde såsom grundläggningsämne. Hvar ch en för skolans angelägenheter intresserad kall i denna märkliga alhandling, som torde ntaga ett af de främsta rummen inom Norlens pedagogiska litteratur under de senare lecennierna, finna en ej lätt uttömd källa till get begrundande af undervisningens stora roblem. Vi möta här, hvad i vår nuvarande kolorganisation icke finnes och hvad man lan träffar vare sig hos skolmän ex proesso eller andra för ämnet intresserade, en rån bestämda principer utgående, genomtänkt isigt och ett derpå hvilande organisationssystem. Hr Linder kallar den ena af de båda skoor, i hvilka han vill skilja de tvenne nuvaande linierna, humanistisk och den andra real,. Men hans grundtanke är lika fullt, utt båda skola grundlägga högre, allmän nedborgerlig bildning; eller de äro båda i sjelfva Verket humanistiska skolor, ehuru arbetande med till en del olika medel och för till en del olika special-ändamal; här finnes ej någon förhatlig rangskilnad mellan lärd och real bildning. Det är ett betydelsefullt — och, i förbigående sagdt, äkta humant — medgifvande från en klassiker ex professo som, om någon, har full befogenhet att föra den klassiska bildningens talan. Det är vidare hans mening, att flertalet af dem, som ka högre allmän-) bildning, skall välja realolan. Att så ej redan Skett, att hittills jemnförelsevis få begagnat sig af nu förhanden varande tillfällen till real skolbildnings förvärfvande, dertill finner han hufvudskälet i denna skolundervisnings otillfredsställande anordning, hvilken han åter anser väsentligen bero af båda liniernas förening. Han yrkar ett mindre antal humanistiska skolor, t. ex. en i hvarje svensk stiftstad samt hufvudstaden och Göteborg, men ett betydligt. större antal af reala. För vår del skulle vi gerna omfatta denna tanke under en förutsättning, som dock icke är af förf. uttalad, och i atseende hvarpåa vi taga oss friheten att till honom rikta en interpellation. Hvar söka en mot dessa många realskolor svarande freqvens af jungar ? Förf. yttrar, att realskolan. skulle förbereda till det medborgerliga verksamhets-område, hvars uppgifter äro al företrädesvis ekonomisk, industriel, ekonomiskt administrativ och mili natur,, samt att realskolans arbete fortsättes af tilllämpningsskolan (säledes icke af universitetet). Men ett land med en föga talrik befolkning och ringa välstånd skall svärligen åt realskolan erbjuda ett så stort antal lärjungar, som förf. haft för ögat, då de ju der ha blott dels en rent privat, dels en till omfanget trångt begränsad offentlig verksamhet i sigte. Studiitiden i realskolan och tillämpningsskolan blir för lång, kostnaden för dryg för mängden af ynglingar, som dermed bereda sig en så knappt tillmätt kompetens. Vi .spörja derföre: kan ej ännu ett steg tagas? Åro ej vissa delar af det andra området för medborgerlig verksamhet, det vetenskapliga och politiskt administrativa — det hvilket den humanistiska skolan skulle förbereda, och till hvilket förf. förlägger vetenskapsidkarens, lärarens, prestens, domarens, läkarens, den politiskt-administrative embetsmannens verksamhet -— äro ej, spörja vi, vissa delar af äfven detta område af den beskaffenhet, att realskolan kunde förbereda till inträde der? Vi tänka här, exem elvis sagdt, på den praktiske juristens, på läkarens, pa realskol. lärarens verksamhet. I hvilken mån vill för fattaren medgifva åt realstudenter kompetens till universitetsstudier samt, utöfver hvad han redan i allmänna ordalag antydt, inom embetsmannaverlden — det är i korthet den fråga af hvilkens besvarande, såvidt vi kunna skönja, förslagets framgång väsentligast beror.