Aftonbladet – 25 februari 1868, sida 3

Skogssköflirgarne. N De af oss i gårdagsbladet omförmälda, i Umebladet offentliggjorda handlingarne ha följande lydelse: Till redaktionen af Umebladet ! Då I uti n:r 6 af eder tidning intagit cn af skogsinspektören och ridd. A. M. Österdahl till landshöfdingeembetet i länet ingifven anmälan, angående skogsåverkan inom 7:de revieret och vid densamma finnes fogade 4 särskildte af personer inom lappmarken utfärdade bevis, hvarigenom man söker göra troligt att jag och min tjenstekamrat hr C. Svedmark i Lycksele skulle vara upphofvet till inom samma revier möjligen skedd olofiig skogsafverkning, anhåller jag om intagande uti samma eder tidning af nedanstående, till ledning för den, som oväldigt vill bedöma förhållandena, under förhoppning att hvar och en, som älskar sanningen och ej låtit dåra sig af det på modet na begäret attnedsätta de herrar, i hvars tjenst o, skall finna obehörigheten af de gjorda häntydningarne. När egarne till Baggböleverket upprepade gån ger, såsom af allmänna tidninzsar varit synligt, ängeligen och vid äfventyr af tjenstens förlust, förbjudit mig och alla öfrige af verksbetjeningen att på minsta sätt uppmuntra till olofligt skogshygge eller för verkets räkning inköpa det sålunda afverkade, skulle det väl varit illa betänkt af mig och Svedmark, som båda hafva bestämda löner utan afseende på om tillverkningen för året blifver större eller mindre, att obetingadt och utan ringaste egen fördel riskera våra befattningar genom att inlåta oss uti åtgöranden, som endast kunnat medföra oss obehag och ökade göromål. Uti skogsinspektörens meranämnda anmälan uppgifves att öfver 20,000 timmer under senaste halfär blifvit afverkade och i beslag tagna inom 7:de revieret, utan att någon upplysning lemnas derom att ej mindre Sandviks ångsåg i Ume, än ock ångsågarne vid Skellefte elf taga timmer från samma trakt, hvaraf således vill synas som man med afsigt söker kasta hela skulden på Baggböle, som inom detta revier har en tillåten stockfångst af 5361 träd, ett förhållande som skogsinspektören märkvärdigt nog synes ignorera, då de andra vt ken hafva alls inga privilegier derstädes Det sannt att dessa sågar åtnöja sig med träd af mindre dimensioner, men detta borde ej gälla till något undseende uti skogsinspektörens ögon. Dessutom har Baggböle förvärfvat sig afverkningsrätten till det virke, som årligen utstämplas på en stor mängd nybyggen och skatteskogar inom detta revier och just derigenom uppkomma de förskotter i säd och penningar, som uti rapporten omnänmnes; ty, om man i dessa trakter skall kunna påräkna något arbetsbiträde för den lofliga afverkningen, måste man förse folket med det nödndigaste för lifvets uppehälle, äfven om arbetsförtjensten ej alltid kan betäcka de erhållna förskotten, som under dessa hårda år måste blifva större än vanligt. Vidare säges att beslagstaget virke blifvit intummadt äfven innan K. M:t och nan afhändt sig detsamma.. Att detta kunnat inträffa under den tid då Baggböle på auktion inropade sådant virke ag my gt, men bör ej räknas någon till ast. egaren bör väl ega samma rätt, som hvarje annan spekulant på en vara, som skall försäljas, nemligen att få förvissa sig om dess mängd och beskaffenhet. Slutligen må det tillåtas mig, att med några ord belysa orsakerna i de flesta fall till den ofofliga skogsafverkningen i länets lappmarker och att anledning till misstanken att orsaka densamma så lätt faller på sågverksegarne eller dess ombud. Då sädesskördarne så ofta felslå i dessa trakter och ladugårdsskötsein ej vill fylla alla behof söker inbyggaren naturligtvis i skogen de öfriga medlea till sin utkomst. Han anser att hans område bör tåla en årlig afverkning af t. ex. 100 edan tidigt på hösten instälens ombud med begäran om förskott på detta virke. Vanligen är hans behof handeln sådan att man måste lemna honom ett mot timret svarande förskott. Om då revierets öfverjägare ej utstämplar mer än halfva antalet af det parti, som egaren påräknat, hvad blir då öljden? Jo, i de losta full att jordegaren olofgen afverkar de resterande 50 träden för att fylla det bortlofvade partiet. Jan vet mycket väl att dessa tagas i beslag och as, samt att han derigenom mister en del af den påräknade förtjensten, men han är dock alitid förvissad derom, att hvem helst som köper virket honom sjelf alltid genom dess nedforslande till tendraget as arbetsförtjenst. Så för de flesta lagöfverträdarne, men andra gå mycket längre i brottslighet. Om såsom här två eller tre sågverksegare flotta efter samma vattendrag, så händer att afverkaren till hvar och en af dem utbjuder och tager förskotter på sitt virke. Den ena lemnar han i sådant fall de utstämplade träden och för att betala den andra tillgriper han skogen på närmaste kronopark. I alla dessa fall säges att sågverksegaren lemnat förskotter på den olofiiga atverkningen, men man bör betänka med hvad skäl. Häraf synes att försäljningen af det olofligt afverkade virket för K. M:t och kronans räkning hellre är en sporre till, än ett korrektiv mot det olofiiga skogshygget; ty om sådant timmer ej inköptes af verksegarne och således cj gaf anledning till någon vidare arbetsförtjenst för åverkaren, så skulle dylika tillgrepp snart upphöra. Hrr Dickson, som under sista äret men stor uppoffring genom förlust af utlemnade förskotter tagit initiutivet till detta system, i afsigt att derigenom bereda skydd åt skogarne för framtiden, bafra derför skördat största otack: och vi, deras tjenare, blifvit utsatta för ledsamma förvecklingar med jär geritjenstemönnen, som vf på något annat sktt