Aftonbladet – 24 februari 1868, sida 3

avv UCLA KICUILLY CHUASL al LIL aAvb anvanda INCIr lan riksdagarne, och som riksdagen icke åtskiljes förr än i Maj, så skulle det kunna komma för sent, Bättre vore då att riksdagen sjelf bestämmer ett anslag, och hoppades talaren att representationen måtte tro att regeringen vet att rätt uppskatta hvad som är af behof. Yrkade bifall till den k. propositionen. refve Hans Wacktmeister yttrade att sparsamhet är en god sak, blott man icke väljer ett tillfälle då tusentals menniskors uppehälle beror re Yrkade bifall till den kungliga proposi1onen. Grefve af Ugglas sade sig icke vilja rösta emot den kungliga propositionen om kammaren vore hågad att antaga den. Tal. insåg väl att de af statsutskottet föreslagna 200,000 voro otillräckliga, men yttrade betänkligheter mot stora arbetsföres tag, som måhända skola ytterligare betunga kommande års utgifter. Tal. sade sin åsigt vara att Norrland bör drifvas till att taga sin egen eko.Inomi om hand, och att det är en nödvändighet att Norrland kommer till besinning. Om denna landsdel något aktat på sparsamhet, så skulle nöden icke nu vara så stor. Tal. önskade återremiss för att man må närmare bestämma beloppet af den hjelp som bör utgå. Grefve Henning Hamilton yttrade att det vore -Isvårt att söka fråntaga staten allt ansvar för de . fnödlidandes uppehälle, sedan man med tacksamhet emottagit bidrag från de mest aflägsnä länder. Regeringen kan icke heller motstå folkets påtryckning och måste taga af lilla kreditivet om det icke finns andra tillgångar, och lätt kan det då hända att det blir mer än det nu äskade anAslaget. Yrkade bifall till den k. propositionen, med Å deniförändring att den delaf medlen som beviljades såsom bidrag till afdikningar och vattenaftappnindgar måtte utgå såsom lån, ej såsom anslag. I Frib. A. C. Raab instämde med den föregående talaren. (Forts.) Ile rc-.o 1 RF 2 T Andra kammaren. Vi återkomma i dag till en närmare redogörelse för diskussionerna i lördagens plenum, hvilka hufvudsakligen omfattade statsutskottets utlåtanden i anledning af K. M:ts propositioner, dels om anvisande af ett särskildt anslag för allmänna arbeten till beredande af pt rg åt den nödställda befolkningen inom vissa delar af landet, att under år 1868 utgå med femhundratusen riksdaler till väganläggningar och vägförbättringar, sjösänkningar och vattenaftappningar samt andra allmänna arbeten af den art, att understöd till desammas utförande af statsmedel vanligen lemnas, dels om användande af medel, som i riksgäldskontoret innestå och blifvit anvisade till allmänna arbeten, hvilka icke kommit till stånd, i afseende hvarpå K. M:t föreslagit att riksdagen måtte af nämnde medel, utgörande ett belopp af tillsammans 89,700 rdr, för utförande af vägomläggning emellan Bergsängs lastplats vid sjön Öfre Fryken till Osebols gästgifvaregård nära Klarelfven anvisa ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 55,000 rdr och till sänkning af sjöarne Kalfven och Fegen i Elfsborgs län ett låneunderstöd af 34,700 rdr, med iakttagande, i afseende på detta senare anslag, att om 17:000 rdr af denna summa komme att, emot hvad K. M:t nu antagit, användas som förut varit beräknadt för sänkning af tvenne sjöar i Jönköings län, ett motsvarande fyllnadsbelopp i sådant fall måtte utgå ifrån den allmänna fonden för vattenaftappningar, derest sådan fond för år 1869 varder af riksdagen anvisad. Efter föredragning af det förstnämnda af dessa utlåtanden, enligt hvilket utskottet endast föreslagit ett anslag af 200,060 rdr till beredande af aretsförtjenst åt den nödställda befolkningen inom vissa delar af landet, att användas till anläggning och förbättring af vägar och andra kommunikationsanstalter, begärdes ordet af statsrådet v. Ehrenheim, som uti ett längre anförande framhöll behofvet af det understöd K. M:t i sin Krogen äskat, i en tid då flere delar af landet befunne sig i en mycket betryckt ställning, en följd af de högt uppdrifna spanmålspriserna och den industriella verksamhetens hämmande. Den arbetande befolkningens ställning kunde man, enligt talarens åsigt, ingalunda för den närmaste tiden hoppas få se mera betryggad, helst staten, som under de senaste åren uppträdt som arbetsgifväre med icke mindre än 44.500,000 rdr, som sedan år 1863 blifvit nedlagda på jernvägsbyggnader, för innevarande år ej ög mer än 2 millioner tillgängliga, och då en så betydlig nedsättning äfven under normala förhållanden måste anses kännbar, synes tryckningen i närvarande tid, då äfven andra allmänna arbeten saknas, och arbetet för de enskilda jernvägarne ej heller mera finnas att tillgå samt alla vågar hvimla åf arbetslösa, verkligen blifva utomordentlig. Om någon gång det lilla kreditivet måste röras ansåg talaren att detta endast borde ske för oförutsedda händelser, då deremot under för handen varande förhållanden särskilda anslag alltid måste anses vara att föredraga. Rörande utskottets förslag, att endast 200,000 rdr måtte utgå till beredande af arbetsförtjenst, och denna summa endast användas till förbättringar af vägar och andra kommunikationsanstalter, enär enligt utskottets a fördelarne af lemnadt understöd i sådant fall komme hela ländsorter till godo, och sålunda icke, såsom K. M:t äskat, äfven till sjösänkningar och vattenaftappningar, som, enligt utskottets förmenande, endast bereda fördelar åt deltagarne i desamma, yttrade talaren att K. M:t särskildt ansett att bland allmänna företag sjösänkningar och vattenaftappningar medföra den mest reela vinst för hela landet, derigenom att de bidraga till minskande af frostländigheten och bereda ett jemnare och renare klimat. Tal. sade sig slutligen visserligen icke misskänna den sparsamhet med statens medel, utskottet, genom föreslående af nedsättning i det af K. M:t begärda anslaget, synts ådagalägga, men ansåg att, huru befogad denna hushållning än vore, det begärda anslaget i sin helhet borde beviljas, då saken här gällde att för en fattig och arbetslös befolkning, som är van vid strängt arbete och stora umbäranden, bereda ett af verkligt behof påkalladt understöd. Yrkade bifall till k. propositionen. Hr Bälter Sven Ersson yrkade likaledes bifall till den k. propositionen. e Grefve Posse yttrade att utskottet ej kunnat annat än dela den nyss framställda åsigten att staten bör uppträda såsom arbetsgifvare, men att utskottet ej nade gilla det sätt hvarpå detta, efter hvad nu blifvit föreslaget, skulle komma att ske. Att en del af landet behöfver undsättning och att arbetslösheten der är mycket stör, visste talaren ganska väl, men denna landsdel eger stora resurser, hvilka dock måste tillgodogöras efter ett gifvet system, som likväl ingalunda får utgöra ett locksystem af undsättningsmedel. Något för framti en betryggande måste göras. Nöden och arbetslösheten inskränka sig dock ej allenast till en del af landet, utan hotar öfverallt, fortfor tal., men alla landets tillgångar, huru stora de än skulle vara, bli likväl till dess afhjelpande otillräckliga, och ju större summor som anslås, desto större bli ock anspråken. Om kammaren beviljar fem eller tvåhundratusen rdr blir alltid lika otillräckligt, skilnaden är blott att anspråken ökas med den större summan. Talaren ansåg slutligen att utskottet gifvit ganska goda skäl för sitt förslag att understödsmedlen endast må utgå till väganläggningar och kommunikationsanstalter, ty för sin del hyste talaren stor fruktan för att anslå penningar till afdikningar, hvilka, om de skola medföra verklig nytta, måste ske efter ett på förhand uppgjordt system och a plockvis här och der, då de ej kunna motverka frostländigheten och ej heller bidraga till åstadkommande af ett bättre klimat. Yrkade bifall till utskottets utlåtande. Hr Nils Larsson i Tullus ville ingalunda klandra den sparsamhet med statens medel, utskottet vid behandlingen af denna fråga visat, men tyckte sig ha funnit att frågan ej blifvit af utskottet så bedömd, som den bort. Som arbetslösheten är stor nästan öfverallt i landet, ansåg talaren det vara ganska välbetänkt af K. M:t att för närvarande ej ingå i någon pröfning af den ena eller andra ortens behof af understöd, helst påtagligt synes vara att, från den tid K. M:t afgaf propositionen till dess att medlen komma att utgå, förhållandena i ett eller annat afseende lätteligen