Aftonbladet – 22 februari 1868, sida 3

Rättegångs-: och Pollssaker. Försnillningarne å Långholmen. Till den ransakning, rörande försnillningarne vid straffoch arbetsfängelset å Långholmen, som sistl. gårdag, i närvaro af justitiekanslerens ombud, v. häradshöfding Odelberg, hölls i poliskammaren, hade förre kommendanten Tellander jemte direktören vid Landskrona fängelse kapten Höckert inställt sig, hvarjemte sergeanten Wiberg var från häktet förehemtad. Ordf. tillkännagaf, att förre generalfängelsedidirektören, numera landshöfdingen i Stockholms län, Stråle, inlemnat en promemoria, hvilken upplästes och befanns innehålla en utredning i fråga om varors utlemnande från kronomagasinet samt en sammanfattning af gällande föreskrifter röran de leverering af proviant, hvaraf upplystes att redogöraren icke har rättighet att begagna sig af det öfverskott som ofta uppstår, men att han för detsamma erhåller lösen. Under den tid hr Stråle var chef i fångstyrelsen hade han sig ej bekant att varor någonsin utlemnades från kronomagasinet till andra personer än till fångar. Major Tellander hade, med anledning af hvad vid förra förhöret förekom, uppsatt en skrift, hvilken upplästes och innehöll bufvudsakligen: ett antagande af major T. att som fångvårdsstyrelsen sjelf eger domsrätt, vore öfverståthållareembetet icke behörigt att ranSaka i detta mål, men majoren ville dock ej bestrida detta, för att icke synas hysa någon fruktan, då han visste med sig sjelf att samvetet var rent; att då Edman var skyldig att tillhandahålla fångarne matvaror, måste han komma i handel med andra personer, ty i annat fall skulle Edman mången gång kunna få ett stort öfverskott af varor, helst vid tillfällen då premievaror fråntogos fångarne, hvilka varor ej alltid kunde förvaras utan att försämras, och hade Tellander lika litet som någag annan dragit i betänkande att köpa varor af Edman; att major Tellander såg ett fångvårdsstyrelsens medgifvande till Edmans handel deruti, att de artementschefen i styrelsen V. Ljungstedt till Edman under år 1861 försålt 88 lisp. hvetmjöl, hvarå hr Tellander nu bifogade en bestyrkt afskrift af räkningen: (härvid anmärktes likväl, att Edman, som hade bakningen af högtidsbröd om hand, till detta ändamål inköpt ifrågavarande hvetemjöl); att Edman förvarat sina varor i kronans magasiner tycktes, enligt majorens åsigt, äfven Varit med styrelsens begifvande, emedan pågående revisiorer naturligtvis sett detta förhållande och i annat fall borde bestridt Edman en dylik rättighet; att, rörande den vid förra förhöret omnärinda klädleveransen, major Tellander med vederbörande hade upprättat s. k. vinstoch förlustkontrakt, enligt hvilket leverantören alltid med samma rätt eger att taga öfverskott som uppstår, som han är skyldig att ersätta uppkommande brist ; 1 samt slutligen, i afsigt att visa med hvilken fopennytta major Tellander handhaft direktörsbefattningen, anfördes i nämnda skrifvelse att be hållningen å verkställda arbeten, som vid majorens tillträde till direktörsbefattningen år 1853 endast uppgick till 280 rdr 93 öre hade år 1860 stigit till 58,395 rår, : Härjemte lemnade major Tellander ytterligare 116 qvitterade räkningar å varor, som Edman i och för sin handel skulle köp Grosshandlaren Ahlgren hördes upplysningsvis. rörande de uppköp af varor Edman hos honom: gjort och ansåg häradshöfding Odelberg af vigt att få upplyst huruvida Edman samtidigt reqvirerat samma slag af varor för fängelset och för egen räkning. Som Ahlgren ej kunde bestämdt uppgifva om detta egt rum, med undantag af artikeln rågmjöl, hvilken hr Ahlgren sade sig minnas ha på en gång för både enskilt och fängelsets räkning af Edman reqvirerats, lofvade hr A. fatt till nästa förhör, efter genomseende af räkenskaperna, härom lemma närmare upplysning. Notarien Brisman, bokhållare i fångvårdsstyrelsen, hvilken sedan år 1861 å tjenstens vägnar öfvervarit besigtningarne å fångarnes nya och kassabla persedlar, fick härefter fullständigt redogöra för huru vid dessa besigtningar tillgått och berättade att besigtningsnämnder utgjorts af en tjensteman vid fängelset (i stället för kommendanten, som sällan varit närvarande, utan dertill förordnat en annan som sitt ombud), en skomakare, hr Westrell, en skräddare, hr Svensson, samt fångvårdsstyrelsens ombud. På den s. k. Smedjegården hade besigtningen försiggått på så sätt, att. hvartenda plagg synats och antingen kasserats eller ock ansetts ännu em tid kunna begagnas. FE förra fallet hade plaggen, (tröjor, byxor, skodom och linnen) genast Sslopats, d.-v. s. blifvit sönderrifna och kastats i en hög, hvarefter det, som dertill kunnat användas, begagnats.till lagning af brukbara persedlar, men det öfriga blifvit betraktadt som lump och som sådan för fängelsets räkning såldt. De efter Edmans försvinnande gjorda upptärckterna hade gifvit någon avledning till den förmodan, att besigtningen ej gått så ordentligt till, utan att underslef kunnat bedrifvas på så sätt, att bland de persedlar, som kasserats, varit, utan att dn männörna detta eftersett, insmugglade såana, som ännu dugde att begagna, och hvilka efter besigtningen åter intagits i förråderna och användts, men de nya ge som kronan i stället fått släppa till, aldrig blifvit vid fängel-set använda. Af hr Brisman, med hvilken W:ostrell och Svensson instämde, styrktes emellertid, att något sådant ej kunnat inträffa efter 1864 eller 1862, de kunde nu ej så bestämdt up.pgifva hvilketdera året. Förut bade dock besigtningarne ej vat så noggranna, utan skett mera på slump — fångvårdsstyrelsen hade då, besynnerligt nog, ej något ombud närvarande, utan var besigtnivgen öfverlemnad åt kommendanten, som hade alla persedlarne på uppbördsansvar, med biträde af en skomakare och en skräddare — och hade då ingen slopning skett genast, utan, enligt hvad kapten Höckert på tilfrågan upplyste, först efteråt, då dermed tillgått på så sätt, att några fångar blifvit instängda. I ett magasin för att der sprätta sönder de kasse-rade persedlarne. Westrell och Svensson hade ä4ven då, eller från 1858, varit de, som verkstalit begsigtningen i förening med på direktörsexpeditionen anställde fanjunkaren Schultz, såsom körs mendantons ombud, hrilken hade fört prosokollst frige hunda på va fräsa ej, säga, Of Uet varit byxkbar tackar bla UP kasserad: trode duck art Så Bl varit falltb orter