Aftonbladet – 22 februari 1868, sida 3

a, hvilka ej kunna hållas förrän i början af Nov. de flesta fall ej kunna under hösten afhjelpa,? när snö och köld i mellersta Sverge vanligen in räffa i medlet af Nov. Deremot anser jag våren före den 1 Maj tjenliast till väglagning, enär gruset då kan till vägen ramköras under vintren, då; dagarne äro långa ch väglaget godt samt sjöar och kärr, öfver hvila vägfyllet ofta måste hemtas, då bära, jordbruaren då har bästa tid till detta arbete, gruset an på ganska kort tid å vägen utspridas i kälyssningen, hvilken inträffar innan vårarbetet börar samt emedan vägen vinner den största fastet och hårdhet om grusningen sker i källoss ingen. Fmellortid och då häraf framgår att åsigterna m rätta tiden för väglagningen inom särkilda orter äro mycket olika, hvilket är en naurlig följd af de olikheter, som af klimatiska förållanden a rum inom skilda delar af riket, och vilkas olikhet är så stor att Norrland har vinter, lå Skåne har vår, utom det att stor skiljaktighot mellan närbelägna orter jemväl eger rum till följd f ett högre läge öfver hafvet, synes mig den enlaste och klokaste utvägen vara den, att, utan tt för väglagningen bestämma någon viss tid för ela riket, enär en sådan tid, tjenlig för alla orer, icke kan bestämmas, öfverlemna till de särkilda orterna att på landstingen sjelfva öfvernskomma om den tid, som för hvarje ort finnes ämpligast. På sådant sätt får jag vördsamt föreslå: att riksdagen ville i underd. skrifvelse anhålla, att K. M:t med upphäfvande af k. brefvet den 30 Juni 1818, kungjordt genom k. kammarkollegii kungörelse den 4 Augusti samma år, täcktes uppdraga åt sina befallningshafvande, att, hvar inom sitt län, efter landstingets hörande, för allmänna vägarnes lagning och grusning samt vägsyners hållande, för en tid af fem år i sender, bestämma den tid, som för länet eller särskilda orter derinom finnes lämpligast, med föreskrift derjemte, att tillfälliga brister, när helst de uppkomma, skola genast afhjelpas, men att allmän väglagning ingenstädes får verkställas å de tider, under sommar eller vinter, då vägarne deraf göras tunga; äfvensom att K. M:t täcktes förordna, att uti de om vägsynerna utgående kungörelser skall bestämmas ej mindre dagen och timman, då de på hvarje ställe taga sin början, än äfven huru stor del af vägen varje dag kommer att besigtigas, samt att de väghållningsskyldige om .vid synen be funna brister underrättas genom kungörelser, som ovilkorligen böra uppläsas å andra söndagen efter syneförrättningens slut, med antydan derjemte ått de, hvilkas vägar befunnits ogilda, skola inom viss förelagd tid hafva dem lagade, vid äfventyr, om sådant underlåtes, att med den försumlige kommer att förfaras efter 25 kap. 11 byggningabalken.