Aftonbladet – 22 februari 1868, sida 2

unnits på tomten, och dock var det temlisen betydliga byggningar, bland annat ett ähus med 20 stycken kor. Kl. var omkring 3 på morgonen då olyckan skedde. Tyvärr singo menniskolif förlorade vid denna fruk.ansvärda olycka Familjens enda barn, en licka på 9å 10 år, två tjensteflickor, af hvilka den ena var syster till hustrun på vården, samt drängen, som alla voro sysselsatta i uthusen, en skräddargosse, som kommit till gården för att arbeta och som gått ut i fähuset för att tala med sin bror, funnos alla liggande bland ruinerna af de omstörtade husen under snömassan. De två bröderna blefvo först framgräfda toch funnos vid lif, medan barnet och de båda tjenstflickorna vid påträffandet voro lik. Oaktadt en mängd menniskor straxt kommo till stället, lyckades det först på eftermiddagen få fram de saknade. Lyckligtvis kunde den ene af de båda karlarne ge besked om hvar de förolyckade måste ha befunnitgsig då katastrofen inträffade, hvarigenom sökandet lättades och kunde slutas innan aftonen. De båda räddade voro vid full sans då de återfunnos, men den ene hade fått det ena låret afbrutet, den andra ett obetydligare benbrott. Tretton kor, ett större aniel får och några svin äro dödade, hvaremot gårdens fyra hästar, sju kor, tio får och två svin framdrogos lefvande ur ruinerna af: de sammanstörtade byggningarne. Gårdens egare, Ole Christensen, som stod i stågbyggningens dörr i begrepp att gå ned i källaren, blef af det starka lufttrycket kullkastad och förlorade medvetandet; en fullvuxen dränggosse, som stod på logen och tröskade, tog till flykten, men upphanns af snöskredgt; dock kom han utan andras hjelp fram emellan de nedrasade bjelkarne, och var alldeles oskadd. En gammal gubbe, som kom gående från granngarden Bringe på väg till Bringeböen, blef kullslagen, men slapp med en obetydligare skräma. TLufttrycket var så våldsamt, att det spordes långt bort. Husmodren, som var inne i den ena af de båda bakom uthusen stående stugbyggningarne, och af hvilka den som var obebodd fick rutorna utslagna, skorstenen afslagen, berättade; att rummet, hvari hon befann sig, plötsligt blef alldeles mörkt. Det hela var förbi i ett ögonblick. Det berättas att mycken skog är förstörd, och det är troligt att flera olyckor genom snöskred skola spörjas. Gammalt folk kan ej erinra sig att något skred förut gått den vägen, men ej heller en så stor myckenhet snö som i denna vinter. —