Aftonbladet – 21 februari 1868, sida 2

r mansröster, af C. Arnold. — Ariosd ur Elias Mendelssohn-Bartholdy. — Gif mig, Gud, en lig tunga af A. P. Berggreen. TEE — Marstrands Tidning upphörde att komma med numret för sistl. onsdag. Red. säer, att företaget rönt så ringa uppmuntran af Imänheten, att den ej ser sig i stånd att fort tta det. — Fisket i Marstrandstrakten har varit irdeles lönande under de senaste 14 dagarne, synerligast hvad torskfisket beträffar, och har priset T torsk varit 2: 50 å 1: 75 pr tjog. — I Kalfsund ar fiskats en myckenhet skarpsill och i Säcken . id Svinesund har under den senaste tiden fångats : mkring 50 större båtlaster utmärkt vacker såväl. sarpsom loddsill. (mM, T.) rn putt ts — Vargar hafva äfven i år visat sig i kåne. En gratialist vid namn Ek i N. Hultseröd f Billinge socken mötte för någon tid sedan, då an varit efter en risknippai skogen, en varg, som rök honom nära förbi och grinade illa åt honom, tan att vara rädd men utan försök till anfall. lan spårade vargen äfven omkring gårdarne i byn, er han nattetid sökt efter rof. (r. T.) — Bedrägeri. En bonde från Dal, som Wenersborg förliden vecka sålt hafre uppblanad med sand, har i måndags för detta bedrägeri ömts att böta 50 rdr. — Dylika bondförsök äro j så sällsynta i spanmålshandeln, men lära nog omma att blifva det om de oredliga, i likhet med fvannämnde spekulant befordras till välförtjent traff vid alla förekommande fall. — Hamburgska emigrantfartyget seibnitz. Vi omnämnde för en tid stdan, tt ett emigrantfartyg med detta namn hade nkommit från Hamburg med tyska utvandare ombord till Newyork uti det mest belröfliga tillstånd, emedan koleran hade anlt förfärliga härjningar ombord. Unders ökningar om förhållandet härvid ha sedanless egt rum och tidningarne innehålla utörliga berättelser derom. Sålunda läseg i Pimes för den 10 d:s: ita D Ha a isth Nov. KEnade ömlgrantskeppet Leiba es sor ott till Newyork öfverföra 544 ya passagerare. Den resa, gom dessa personer inträdde, skulle blifva lika uppfylld af fasor, som hvilken annan af dem, hafvets annaler hafva att omförmäla. Sådana berättelser voro förut mera iga än nu; — det fanns en tid, då de kunde iljas om våra egna skepp. Numera är det endast på tyska emigrantskepp, som passagerare fortfarande i massa bringas on lifvet. Under några år har det varit ett stort tillop från alla delar af Tyskland till Amerika och hvarje tillfälle till fortskaffning har med ifver omfattats. Så har det varit under de senaste månaderna. Menniskor hafva blifvit tätt sammanpackade på skepp, som i vårt land ej skulle tillåtits att lemna någon hamn. Murkna och för sjön alldeles odugliga fartyg afgå nästan dagligen till Newyork, lastade ända till vattengåbgeh. Den tyske utvandraren tycker om att göra öfverfarten i sällskap med så många landsmän, som han kan påträffa, och han förskaffar sig sällan några underrättelser om skeppets duglighet. Följden blifver, att hundra tals af dem, som årligen gå ombord på emigrantfartyg, der endast finna en ömklig död och en graf i vårorba. Då fartyget når Newyork, måste det undergå karantän, och dess yttre erbjuder utseendet af ett tansportskepp, som gjort resan kring jorden. Återstoden åf passagerarne går i lan och drager hvar åt sitt håll, och det flytande lasarettet återvänder, för att hemta en ny last af män öch qvinnor, af hvilka en stor del under vägen kommer att nedsänkas i Atlantiska hafvet. Dylika händelser tilldrogo sig på Leibnitzi den mest förfärande form. Under hä resan öppnades icke ett fönster, icke en glugg, och i den del af skeppet, som kallas the lower steerage fanns icke någon ventilation. Här Var det nästan omöjligt att vistas äfven för den friskaste menniska. För att göra detta ställe tjenligt att hysa passagerare, lades en rad plankor öfver de understa bjelkarne i skeppet omedelbart öfver kölen, hvarest läckvattnet samlas. 1 denna dystra håla fajins upplagd en mytkenhet ull och hudar, så att den förskämda luften måste hafva varit outhärdlig. Plankörna, af hvilka för tillfället bildats ett golf, svigtade, då passagerarne gingo deröfver. Ingen dager kunde intränga, med undantag af det svaga ljus, som kom från en af luckorna på öfra däcket. Då skeppet vid sin ankomst till Newyork undergick besigtning, låg det uti öppna sjön, fritt på alla sidör, och ändock kunde ingen urskilja ett föremål på ett afstånd af två eller tre fot. Kaptenen försäkrade, att lyktor hängt i denna håla under resan, men han medgaf, att ljusen icke velat brinna, till följd af luftens förskämming. Det var som i en källare, uppfylld af förruttnelse och pestluft. På detta vämjeliga ställe voro ej mindre än 150 personer hopade under 70 dagar; ty gå utomordentligt lång tid åtgick för resan från Hamburg till Newyork. De andades den mest osunda luft under hela denna tid; dock var detta ej det värsta. På detta afskyvärda fartyg, med 544 passagerare ombord, funnos endast fyra afträden, och i den håla, som vi ofvan beskrifvit, fanns allsicke något. Många passagerare, angripna af feber och andra sjukdomar, kunde icke släpa sig till öfverdäck, och gräsligheterna på mellandäcket voro icke mindre. Kaptenen tyckes ej hafva gjort någonting för att förbättra passagerarnes belägenhet. Då skeppet anlände till hamnen, var det så vedervärdigt osnyggt, att den af the Commissioners of Emigration, som gick ombord, förklarade, att han på stegarne och på tågen icke kunde upptäcka en ren fläck, der han kunde sätta sin hand eller sin fot. För att råga passagerarnes lidanden, fingo de knappa rationer och dessa voro af en så dålig beskaffenhet, att de mer än ofta voro onjutbara. Det är bevisligt, att födan stundom var alldeles rutten. Man föreställe sig denna massa menniskor, försedd med ringa vattenförråd, och man kan ana de qval, de måste hafva uthärdat. In half mugg drickbart vatten om dagen utdelades till hvarje passagerare, och detta medan hettan på fartyget var olidlig och under det att sill gafs 2 gånger i veckan i stället för kött. Smöret ombord var härsket, och man berättar 088, att bönorna och surkålen ofta voro illa kokade, och att de måste kastas öfverbord, trots hungern. Med förfärligt barbari höll man äfven de sjuka med denna usla mat och dryck. Ingen skilnad gjordes mel lan dem och de friska. Ingen läkare fanns på fartyget och på de första 14 dagarne blef medikamentslådan tömd. Döden började snart en förfärlig ödeläggelse bland passagerarne. Då de anqrepos af febern, funnos inga läkemedel att gifva em och de dogo likt en smittad fårskock. Det låter otroligt, men det är ett faktum, bestyrkt af de öfverlefvande, att de döda kropparne qvarlågo i akterrummet, som vi ofvan sökt att beskrifva, i NEED DSONNA NEEDED OSAR ETTAN SÅS a LL seA rm, 2 LG