Aftonbladet – 21 februari 1868, sida 2

vit mycket förändrad; att hans röst och hans böner den aftonen då han förrättade vigseln i indianernas läger, hos henne väckte minnen som aldrig mer vilja slumra — väckte tro och bön i ett sinne, som nästan glömt båda delarne. Han skall lyssna till dig, min dotu ter, och när jag är borta, skall i honom finna en klok och säker beskyddare, som kan lära dig att styrå dina häftiga, varma känslor. Lofva mig att du uppsöker honom när jag är borta — lofvar du mig det, Thamerou? Jag lofvar allt hvad du önskar, moder, allt;, svarade Thamerou. Men tala.ej så sorgset; din stämma ljuder klagande som nattvindens sus ibland granarne.s Thamerou sade ingenting mera, ty hennes hjerta var fullt. Men hon lade sin Tina mot modrens och slöt sig närmare till hennes famn, tyst och sorgefull. TjugufJerde kapitlet. Den morgon hvars tilldragelse vi nyss beskrifvit, grydde lugnt som vanligt öfver mrs Dervents hydda. Men hastigt hördes ljudet af trummor och gälla trumpeter på afstånd och från Fort Wintermoot höjde sig förvirrade rop och mycket buller. Jane Derwent, darrande och blott halfklädd, störtade förskräckt ut ur sitt rum. Mary mötte henne, blek, men fullkomligt lugn. Blif icke rädd, sade hon; det är troligen blott en skärmytsling. O, tänk om Edward är med! utbrast Jane. Om han det är, sade Mary högtidligt, Sså beskyddar Gud dem som göra sin pligt — lita på Honom, min syster. Om olyckan skulle träffa honom!, sade Jane gråtande; och jag som behandlat honom så — retat och plågat honom så! Tyst! sade fru Derwent. Hvilket fasligt skrik! Jag skulle önska vi visste huru det är, sade Mary; om jag rodde öfver till stranden — Gå icke, Mary, bad Jane; jag dör om du lemnar mig. Dessutom — jag är ju icke