Aftonbladet – 18 februari 1868, sida 3

ter kom Koschell åter fram till Orsa kyrkoby och lät inkalla pigan till sig, för att vidtala henne angående tjensten. Han tvekade emellertid att antaga henne, alldenstund hon såg mycket blek ut, men då hon förklarade, att detta endast kom sig af öfveransträngning, tog han henne för att göra henne en tjenst och emedan han visste, att dö ringa sysslor som förekommo i hans hushåll, ej fordrade synnerliga kroppskrafter. De öfverenskommo -derföre om vilkoren och åtföljdes från Orsa, samt anlände till Uddnäs den 1 November. Såsom redan är antydt stod Lovisa Engström icke i något godt förhållande till sin fader. Under 8 års tid hade hon helt och hållet undvikit allt umgänge med föräldrarne. Hon hade icke ens underrättat fadren om sin afflyttning från Orsa. Den enda af slägtingarne, hvilken vårdade sig om henne, var en broder. I December ankom till Lovisa Engström ett bref från en bodbetjent i Orsa innehållande den underrättelsen, att denne hennes bror nyligen aflidit. Lövisa, som häraf blef mycket upprörd, anmodade Koschell att för henne uppläsa återstoden af brefvets innehåll, hvilken begäran han ock efterkom, Under det Koschell läste brefvet, hvars innehåll föröfrigt tyde ligt ådagalade tillvaron af en öm förbindelse mellan brefskrifvaren och Lovisa Fengström, visade hon tecken till en ytterst upprörd sinnesförfattning. Koschell hade i anledning häraf frågat Lovisa, om hon ämnade gifta sig med den person, som -skrifvit-brefyet, hvarpå hon svarat: Åhnej, det kan väl inte bli af, men då vi tjenat på samma ställe, håller jag af honom som en vän.o Undet den närmast följande tiden hemföll hon under en djup sorgsenhet samt sysselsatte sig ofta med läsning i pealmboken. Med anledning häraf hade Koschell upprepade gånger varnat henne för att hängifva sig åt grubblerier. Till den omnämnde bodbetjenten i Orsa skref hon emellertid hädanefter ungefär en gång i månaden. Attbörja med umgicks hon med värdfolket på Uddnäs, men detta umgänge afstannade, sedan: Koschell, som såväl af Bark som en Lovisas morbror blifvit ombedd att vara öm öm samt hafva tillsyn öfver flickan, en gång tillfrågat henne, om hon gerna ville vara tillsamwans med Per Janssons, samt i sammanhang dermed låtit henne förstå, att han i annat fall gerna skulle se att hon upphörde med den ifrågavarande bekantskapen, emedan hon deraf kunde lära sig oseder. Onsdagen den 22 Januari hade Koschell, som den dagen i anseende dertill att hans arbete ej var brådskande och erfordrade dagsljus stigit sent upp, kl. mellan 9 och 10 begifvit sig ut i köket (hvarest, enligt Koschells uppgift, Lovisa hade sin bostad) för att fråga pigan, om hon hade kaffet färdigt. Vid hans inträde sökte Lovisa undangömma psalmboken, hvari hon läste. Han bad henne att icke vara ledsen, samt frågade henne derefter om kaffet vår i ordning, hvartill hon svarads ja. Efter att hafvå druckit-kaffe gick han in i sitt arbetsrum, .en näst intill köket belägen sal. Då han emellertid tyckt att Lovisa såg konstig ut och af sådan anledning ville hafva Henne under ögonen, tillsade han henne att elda i salen. Då hon kom in såg hon ännu besynnerligare ut, och han fick nu liksom en ingifvelse att Hon tänkte söra sig något ondt, Han hade sedermera ingen ro att arbeta utan gick af och am i salen till omkring kl. .2, då han tog sina kartor med sig ut köket för att der arbeta. (Förts.) a nat terna RN AR TIN