Aftonbladet – 18 februari 1868, sida 3

Ett mystiskt sj elfmord. Från Falun skrifves i Häningön Dalpilen: Om denna i sig sjelf ruskiga händelse ha sedan ett par veckor tillbaka hvarjehanda rykten af mycket graverande art varit i omlopp, och då härtill kommer att de upplysningar, hvilka genom de hittills hållna undersökningarne vunnits, i mer än ett afseende framställa saken helt annorlunda än hvad ryktena gjort, anse vi oss häråt böra egna någon större uppmärksamhet. Sannolikt skall det icke dröja länge innan allmänheten får än vidare höra talas om saken, enär det är stäldt utom allt tvifvel att den kommer att blifva föremål för ransakning vid domstol. Hvad vi varit i tillfälle att härom inhemta gå vi nu att meddela. Till konungens befallningshafvande i länet har t. f. länsmannen i Sundborn och Hosjö Em. Berg under den 23 sistlidne Januari inrapporterat, att hemmansegaren Per Jansson på Uddnäs i Hosjö den föregående dagen på eftermiddagen anmält, att hos honom boende ingeniören Koschells er Lovisa Kristina Engström från Fredshammars bruk i Orsa socken, någon timme förut, i afsigt att förkorta sitt lif, med en täljkuif skurit sig i halsen med den påföljd att ringa tecken till lif fanns qvar. Sedan länsmannen å grund häraf efterskickat provincialläkaren, begaf han sig till Uddnäs, der pigan befanns redan vara död. Rörande de närmare omsiändigheterna vid sjelfmordets föröfvande upplyste nu ingeniören Koschell, att han straxt på eftermiddagen förmärkt ett starkt buller i det rum, hvari Lovisa Engström ensam befann sig; han hade dervid genast gått in i nämnda rum och funnit henne liggande på golfvet under stark förblödning. Med en täljknif, som af Koschell nu för länsmannen förevisades, hade Lovisa tillfogat sig ett två tum långt sår på främre delen af halsen. Per Janssons hustru, som af Koschell genast blifvit påkallad till hjelp, hade, på en af henne till Lovisa ställd förfrågan, om hon skurit sig i halsen, till svar erhållit ett tydligt ja; Lovisa hade derefter, såsom det tycktes, velat yttra sig vidare, men detta hade blifvit obegripligt. I länsmannens rapport uppgifves vidare, att förbindning blifvit anlagd samt kallt vatten anskaffadt för att stilla blodförlusten,men att dessa åtgöranden visat sig fruktlösa. Beträffande anledningen till den hemska gerningen förmäles slutligen, att derom icke något vidare är kändt, än att Lovisa på senare tiden varit nedslagen till lynnet samt klagat öfver förlusten af en nyligen afliden broder, varjemte hon till hustru Jansson yttrat, att hon ej hade någon trefnad och fann sig mindre väl i sin tjenst. Den rättsmedicinska liköppningen förrättades den 29 i samma månad. Af det dervid förda protokoll inhemtas, bland andra, följande omständigheter. Lovisa Engström, som förut innehafttjenst hos handlanden Bark i Örsa, hade flyttat till Uddnäs i slutet af Oktober -månad förlidet år samt dit anländt i sällskap med Koschell, hvilken då återkom från sina landtmäterigöromål i. Orsa. På senaste tiden hade Lovisa, som någon gång för grannarne klagat öfver husbondens stränghet, mer sällan varit synlig. Såväl denna senare omständighet som den förmenta strängheten förklarar Koschell så, att pigan af honom misstänktes hafva någon ömmare förbindelse med en ung karl i grannskapet, hvarför K. ansett sig dels böra varna henne och dels -hafva henne mer under ögonen. Till en i Uddnäs boende hustru -hade Lovisa en dag före jul yttrat, att om ingeniören gjorde henne olycklig skulle hon taga lifvet af sig,. Det har ock blifvit upplyst, att Lovisa under tjenstetiden, jemte Kosehells post, emellanåt hade emottagit och afsändt bref, men att hon dessutom 3 å 4 veckor efter sin ankomst till Uddnäs honom ovetande afskickat bref genom ofvannämndahustru, för hvilken hon omtalat, att hon nedskrifvit brefven lite då och då på morgnarne under det ingeniören ännu sof, emedan, såsom hon skulle hafva uttryckt sig, om han visste derom skulle han taga lifvet af henne. De ifrågavarande brefven hade varit adresserade till en bodbetjent i Orsa. I sin berättelse rörande förloppet af den dag då Lovisa dog omnämner Per Janssons hustru, att hon, som är Boende i samma byggnad som den nu aflidna, omkring kl. half 2 hört. ett ovanligt dån såsom af en fallande kropp eller hårdt slag i en dörr. Detta dån förklaras af Koschell hafva uppkommit deraf att åtskilliga möbler i köket omflyttades. Koschell uppgifver tillika, dels att Lovisa såväl i rummet, der olyckan skedde, som i köket, dit hon sedan blef utburen, slagit omkring sig med armar och ben och dymedelst stött sig; och dels att man dagen derpå vid golfvets rengöring under en cigarrlåda, som, innehållande hvarjehanda skräp, hade sin plats under sängen, påträffat en hopfälld rakknif, blodig och rostig. Å liket efter Lovisa Engström, hvilken vid dödstillfället var omkring 25 årsvär, högra öfre och nedre ögonlocket och hela-högra kindbenet starkt rödblått; på det senare synes derjemte ett tumslångt smalt skrubbsår; venstra nedre ögonlocket är rödblått; från pannan förbi venstra ögats yttre kant nedåt käken finnas fem stycken i halfeirkel gående mörka fläckar, till storleken motsvarande ingerändar och hafvande sådan utsträckning, att när högra handens fingrar läggas. på dem, tummen: skiljer sig något från handen, men de öfriga fyra fingrarne sluta tillsammans; bäkom dessa synas två dylika mörka punkter och en något svagare blånad. På kindbenen, likasom ock bakom venstra örat, synas små skrubbsår. På halsen deremot finnas inga sådana fläckar, men på dess öfre tredjedel ett tvärgående skuret sår med temligen skarpa kanter af två tums längd alldeles vinkelätt emot strupen, fortsättande sig på ömse sidor i en liten hudrista; venstra sårvinkeln är liksom dubbel:och Visar således två snitt; den högra sårvinkeln är enkel. Efter högra öfverarmen, på högra armbågen och midten af tramarmen, synas dera blånader på yttre sidan; på venstra öfverarmen, utåt; också några blånader samt vid venstra handlofven, allt utåt, tvenne större sådana och en mindre; på skuldrorna och nedre extremiteterna finnas här och der små likblånader. Ansigtsutrycket är lugnt. Vid könsdelarne är intet att mmärka. Af attesten inhemtas, att Lovisa Engström dött if blodförlust, hvilken uppkommit af det skurna såret i halsen. Alldenstund de stora blodkärlen halsen äro oskadade är det antagligt, att förlödningen icke skett plötsligt. Sårkanternas bekaffenhet och isynnerhet den fina hudristan på ;mse sidor om det genomträngande såret bevisa, ut detsamma icke kan vara skuret med den förerisade mindre täljknifven, emedan den dertillär itför slö och förstörd i eggen, utan att dertill ,egagnats, ett vida hvassare instrument, sannolikt len ofvan omnämnda rakknifven. Skadan i lufttrupen är i sig sjelf så litet, betydande, att dör len icke kunnat följa af densamma, åtminstone cke omedelbart och inom så kort tid, så mycket wellre. som af densamma icke vållats någon afserärd blödning inåt. Blånaderna å ansigtet och rmarne hafva tillkommit af stötar eller annat ittre våld. . Hon var icke i hafvande tillstånd och ade icke någonsin födt barn. Måndagen den 10 Februari hölls af landshöfling de Marå polisundersökning i denna sak å sgendomen Uddnäs i Hosjö, och voro efter kalelse tillstädes t. f. länsmannen E. Berg, ingeniöen Koschell, värdfolket på. stället Per Jansson ;ch hans hustru Anna Jansdotter, deras son Jan Persson, enkan Hemlin (rätteligen hetande Östing) dennas sonhustru Thilda Tflemlin och pigan inna Wallberg äfvensom fjerdingsmannen P. D. inglund.