Aftonbladet – 15 februari 1868, sida 3

afkastning, derpå anför hr Arrhenius flera intressanta bevis. Vi torde icke behöfva fästa uppmärksamheten derpå, att emedan denna folkskrift utgifvits af hr Arrhenius, äro de anvisningar som deri lemnas jrörande sättet för humlens odling och behandling fullkomligt tillförlitliga — och sluta vår anmälan med den önskan, att hushållningssällskapen måtte sprida begge dessa skrifter bland den del af landtbefolkningen som icke har tillfälle att på annat sätt förskaffa sig dem. Smärre uppsatser uti skogshushållning, jagt och naturkunnighet. Till läsning för folket, Utgifna af lärare vid k. skogsinstitutet. (Stockholm, P. B. Eklund 80. Pris 50 öre.) I vårt, det allmera vaknande folkmedvetandets tidehvarf är det med synnerligt intresse man helsar hvarje nytt företag i folkupplysningens tjenst. Bredvid den med så lefvande håg omfattade stora frågan om ordnande af folkundervisningen går utvecklingen af en populärt-vetenskaplig litteratur, en nyttig läsning för folket. På detta sätt ha vi nu att helsa välkommen förstlingen af ett ganska förtjenstfullt företag, första häftet af ofvannämnda smärre uppsatser,, utgifna af hrr Th. Hahr, A. E. Holmgren och V. M. Thelaus. Detta häfte innehåller: cOm skogarnes betydelse för klimatet och jordbruket m. m. af V. M. Thelaus. Det lilla arbetet, om 40 sidor, börjar med en öfverblick af skogarnes historia och allmänna betydelse, tecknade enkelt och klart, så att de tolkade sanninarne äfven bli lättfattliga för allmogen, för vilken skfiften ock förnämligast torde vara afsedd. Författaren påpekar huru till och med redan vissa trakter i Sverge lida brist på bränsle, såsom Skåne, der grästorf får anlitas samt kusterna af Halland och Bohus län, der tång och fiskben bilda surrogater för ved, medan i de angränsande landskapen Småland och Dalsland stora förråder af till bränsle dugligt virke årligen nedruttna. Ved är nemligen i ock för sig en blott svårt transportabel vara. — Författaren är dock på intet sätt en ifrare för skogens absoluta bevarande, han yrkar blott på dess rationella begagnande. Der jorden är god nog att kunna upptagas till åker, der ma skogen gerna vika för en högre kultur, men den bör ej sköflas blott för stundens vinningsbegär och sedan lemna efter sig en ödemark, omöjlig att vinna för någon slags kultur. Lärorika äro ock författarens meddelanden om huru sådana hedar bilda sig i följd af skogsbrist. Han fortgår efter denna inledande anmälan till 1) Den verkan, som skogarne utöfva på luftens värme; 2) Skogarnes inflytande på nederbörden; 3) Om det skydd, som skogarne gifva mot kalla och uttorkande vindar och säger slutligen: Sålunda förse skogarne källor och bäckar med en jemn tillgang af vatten och derigenom bidraga de till att hålla vattenståndet vid en lagom höjd uti vattendragen; de förekomma de ödeläggande öfversvämningar om . våren, som i mänga trakter förhärja fälten nedanför skogslösa bergssträckor, och de förhindra flygsan dens utbredning, jordskred och dylikt mera. Dessa sina satser leder förf. i bevis på ett isynnerhet derföre förtjenstfullt sätt att hans lärdomar, hållna i någorlunda underhållande stil, kunna fattas af äfven den minst bildade, blott han har öppen blick för naturens företeelser. Herrar skogssköflare få sig en tillbörlig snärt och derpå följa ännu några exempel ur verkligheten på skogarnes betydelsen. Häftet slutar med en uppmaning till Sverges allmoge, som ju eger större delen af landets jord, att tillvarataga den nationalskatt, som detta eger i sina skogar. Det är sagdt om Sverges allmoge, att den uti tider af betryck och fara för landet varit dess beskärm och försvar. Måtte det icke en gång blifva sagdt om denna samma allmoge, att den för snöd vinning förstörde den vackraste perla i sitt fäderneslands krona, grunden för dess bestånd — skogen! De tvenne nästföljande häftena komma att innehålla: II. Om de tillförlitligaste medlen att utrota våra farligaste rofdjur och roffloglar Af Th. Hahr. III. Småfåglarne. Den nytta de göra och det skydd de behöfva. Af A. E. Holmgren. Vi tillönska det praktiskt anlagda och förtjenstfulla företaget all framgång, ty ju större dessa smärre uppsatsers, spridning inom sjelfva folket blir, desto omfångsrikare kan sjelfva företaget också blifva och flera ämnen inom detsamma indragas och befordras till folkets kännedom. — Af Perneteins vnnerlica arhotoe Natnre