Aftonbladet – 14 februari 1868, sida 3

a a SK AA vedqvantiteter han undanstal, ändå alltid Klagade på, att han ej fick tillräckligt ved öfver. Nergeanten Wiberg omnämnde, att den fånge, som före Widmark haft hand om vedgården, då han lemnade Långholmen egt en sparpenning af omkring 300 rdr. Med anledning häraf tillfrågades Widmark om han erhållit någon dusör af Edman, hvartill Widmark nekade, förmälande att han endast bekommit några ort snus. Dessa omständigheter förklarade huru det hängde tillsammans med ett erkännande, hvilket Edman gjort för generaldirektören Almqvist, nemligen att icke mer än omkring 700 famnar skulle till vedgården för en viss tidrymd inkommit, men att derifrån utlemnats 824. Något vidare af vigt förekom icke. Undersökningen fortsättes i dag i poliskammaren. Vid dagens förhör i poliskammaren, hvarvid juI stitiekanslerens ombud v. häradshöfdingen OdelTberg var närvarande, voro, utom f. kommendanten I Tellander, hvilken, enligt föreläggande, tillstädesten Wiberg från häktet förehemtades. Masor Tellander inlemnade en skrifvelse, för att I dermed visa att redogöraren vid fängelset för Itighet att tillhandahålla såväl fångarne för de meel, två tredjedelar af deras arbetsförtjenst, hvaröfver de hade rätt att fritt förfoga, som ock andra personer. Major T. förmälde isamma skrifvelse sig ha egt full rättighet att, såsom han ock gjort, af Jenligt af vederbörande uppbördskommissarie utfärdadt bevis, under flera år varit taxerad för inom fängelset idkad handelsrörelse till ett belopp motsvarande 600 rdrs årlig inkomst. Härjemte inlemnade major T. intyg af två personer, att Edman af dem för egen räkning inköpt större partier viktualier, och vidfogade dertill qvitterade räkningar å dessa varor till belopp af omkring 6700 rdr. Vidare anhöll majoren att få uppläst jaf honom i afskrift lemnadt afskedsbetyg, af fångvårdsstyrelsen utfärdadt den 9 Aug. 1866, dermed Jafseende att visa att han till styrelsens stora beTlåtenhet skött sin befattning, och begärde att detIsamma måtte i protokollet intagas. De åberopade fyra vittnen, hvilka tillförne varit i hr Tellanders tjenst, hade endast att upplysa, Idet de på majorens skriftliga reqvisition vid åtskilliga tillfällen å kamrerarekontoret afhemtat stearinoch talgljus, ett par lispund i sendoar, två gånger under hvardera vintern 1861 och 1862, äfTvensom en och annan gång fångbröd, ett eller par Istycken hvarje gång, hvilket bröd alltid i kontoret betalades. I Major T., härom tillspord, förmälde att ifråga-Å varande ljus tillhörde hans stat samt att, hvad brödet beträffade, han var lika skyldig som berättigad att undersöka detsammas beskaffenhet. 1 På framställd fråga upplyste ett af vittnena, att från förrådet blifvit till majoren skickadt såväl hans gossar jackor och byxor, hvarjemte af väfven I gjorts lakan oah handdukar. Härpå svarade maJoren, att dervid så tillgått, att som han haft en leverans för båtsmansbeklädnad till Stockholms liga rätt till allt det klä öfverblifva. I förhör, begärde häradshöfding Odelberg uppskof I med målet på.8 dagar, för att till dess jemföra Ide af major T. lemnade qvittenser med fängelsets upphandlingsjournal, emedan han ansåg påtagligt, att qvittenserna afsågo fängelset och ej Edman enskildt. Nämnde uppskof bifölls och skulle majer T. vid förut stadgad påföljd då åter tillstädesomma. — Förfalskningsbrott. , Kristianstad den 12 Febr. I början af förra veckan kom itill polisens kännehkandling skulle inlemnats till riksbankens härvarande filialkontor. Polisen satte sig genast i rörelse för att utforska sanningsenligheten af detta rykte, och befanns det att en sådan ansökan om ett lån af 800 rdr till bankkontoret verkligen inkommit. Samtlige de under handlingen tecknade namn: Nils Fayersson i Tomarp, låntagare, Bonde Fayersson och Måns Persson, borgenärer, samt hofkamrer J, Möllerberg i Tomarp, som skulle intyga borgesmännens vederhäftighet, voro dels fingerade, dels förfalskade. Sedan dessa underskrifter blifvit å låneansökningen tecknade, hade det lyckats bedragarne att erhålla en här istaden boende aktningsvärd borgares intyg om lånehandlingarnes riktighet. Misstankar att hafva föröfvat detta bedrägeri föllo på en i tjenst ännu varande artillerist Palmqvist samt å trenne f. d. artillerister Strömberg, Thulin och Wiberg, af hvilka de tre förra häktats, men den fjerde öl ännu kunnat anträffas. Vid med de häktade i lördags hållet polisförhör, hvartill äfven Palmqvists hustru var uppkallad, vunnos följande upplysningar: eträffande ifrågavarande lånehandling, erkände slutligen, efter långvarigt nekande och hvarjehanda osanna uppgifter, Palmqvist och dennes hustru, att ofvannämnde Strömberg skrifvit lånereversalet och att detsamma blifvit af Palmqvist till banken för belåning inlemnådt. Åt den ännu icke anträffade Wiberg samt åt en arbetskarl Larsson hade Palmqvist uppdragit att å banken lyfta lånesumman, för hvilket besvär samt för löftet att hålla tyst med saken, han lofvat den ene hälften, den andre tredjedelen af beloppet. Strömberg, härom tillspord, medgaf slutligen att han å lånehandlingen tecknat såväl borgensmeningen som vederhäftighetsbetyget, men inga namn, hvilken beskyllping makarne Palmqvist deremot fortfarande vidöllo. Under förhöret framgick äfven, att makarne Palmqvist skulle ega kännedom om ett dylikt brott. begånget härstädes en af dagarne före jul me den för bedragarne lyckliga påföljd, att Kristianstads enskilda bank å de falska lånebandlingarne utlemnat en summa af 500 rdr. Såsom skäl för antagandet, att Palmqvist äfven i denna transaktion haft sitt finger med, anfördes, att å det ifrågavarande lånereversalet funnos tecknade namn å en artillerist Ljungström, lånesökande, samt å Palmqvists divisionsoch batteri-chefer, hvilkas särdeles väl efterapade namnteckning bestyrkts af en handlande i staden. Palmqvist förnekade sig ega någon kännedom om detta bedrägeri, men hans hustru upplyste, att en hos dem några dagar kort före jul logerande grosshandlaresom, Carl Wallin från Stockholm ifyllt och undertecknat en iPalmqvists ego befintlig reversal-blankett. Palmqvist sökte göra troligt, att sagde Wallin sannolikt fått tag i Palmqvists rekapitulationsbetyg och derefter afritat de derunder tecknade namnen. Likaledes erkände de, att de samma dag penningarne lyftats å banken, af Wallin fått emottaga en dusör af 30 rdr, såsom ersättning för hyra samt för det han fått låna Palmqvists uniformskappa vid det tillfälle, då han förskaffade sig ofvannämnda verifikationsbevis. — De tilltalade hade dessutom den oturen, att vid ofvannämnde förhör voro närvarande bland andra åtskilliga af Kristianstadsbankens tjenstemän, hvilka i hustrun Palmqvist igenkände en person, som för vid pass tre veckor sedan infunnit sig å bankens kontor för att belåna en vexel å 500 rdr, försedd med åtskilliga namn, om hvilkas äkthet tjenstemännen dock yttrade åtskilliga tvifvelsmål, vid hvilket förhållande hustru Palmqvist skyndsamt aflägsnat sig, medtagande den falska handlingen. Efter något nekande erkände hon sig slutligen vara skyldig äfven till detta förI kom, fyra vittnen inkallade, hvarjemte f. sergeanegen del hade varor om hand och deraf egde rät1 Edman tillhandla sig varor, helst denne senare,j I kläde som ett par stufvar väf samt att deraf åt -I majoren sjelf förfärdigats en kappa och åt tvål: station och densamma föllgjort jord hans grilkori e och väf som kunde Då ingenting mera af vigt förekom vid dettal dom ett rykte om att en förfalskad låneansökningsLA I sök till bedrägeri, men uppgaf sig hafva till belåning erhållit den falska vexeln af sin man, hvilken dock förnekade denna uppgift. Dessa äro de upp-. lysningar, som hittills vunnits i detta mål, hvilket : nu kommer att dragas under krigseller rådhus-: rätt för vidare behandling. (SK, P.) — Arsenik-förgiftning. Borås den 12 Februari. För någon tid sedan afled torparedottern Mathilda Christ. Gustafsdotter från Sexdrega, så hastigt och under så misstänkta förhållanden, att kyrkoherden i församlingen nekade hennes begrafning och inberättade saken för vederbörande. Nu följde An fr ä Ynatin nalläl ann Cvoninma mä fömnn ad