Aftonbladet – 14 februari 1868, sida 3

i magasinet vanns den upplysning, att Edman ej haft något särskildt förvaringsrum derstädes för ofvan uppräknade obehörigen utlemnade lifsförnödenheter, utan hade dessa tagits af fängelsets proviant, hvilket ock af häktade Wiberg, som för öfrigt under förhöret visade sig särdeles försigtig i sina yttranden och undvek, så mycket möjligt var, att kompromettera sig sjelf, medgafs. Vid den härefter hållna undersökningen blefvo följande personer inkallade och hörda: anjunkaren Bergqvist hade varit anställd vid fängelset i 6 år. För honom förevisades en lång förteckning på varor, som han utfått ur förrådet, enligt här ofvan omförmälda journal eller anteckningsbok, och medgaf Bergqvist detta förhållande, liksom att han under de 6 år, som han varit anställd vid Långholmen, på samma sätt haft löpande räkning med kamrerarekontoret, utan att an härvid kunnat hysa någon misstanke mot Edman. Alla som ville hade lika med honom i mån af behof fått uttaga lifsförnödenheter från förrådet. Vid hvarje månads slut hade liqvid egtrum på så sätt, att skulden afdragits å månadsaflöningen. Tillfrågad om beloppet af ifrågavarande månatliga afdrag kunde Bergqvist ej bestämma detta, enär han ibland uttagit mer, ibland mindre. Utlemnandet af bröd hade upphört med 1864 års slut eller i början af 1865, och upplystes af hr generaldirektören, att anledningen dertill varit, att kammarrätten vid nämnda tid gjort anmärkningar i afseende på bageriet vid Långholmen, hvilket visat ytterst dåliga resultater, under det alla andra kronobagerier i riket gått bra. Denna anmärkning hade föranledt Edman att ursäkta sig med att en större missräkning egt rum, och skulle ersättning af honom utgifvits för en icke obetydlig qvantitet bröd. Af Bergqvist lemnades vidare den upplysning, att han ända tills mot slutet af hr Stråles generaldirektörskap tillåtits för egen räkning inom straffinrättningen idka urmakeri-yrket, till hvilket han användt en fånge. För dennes, äfvensom för andra fångars räkning, hvilka åt Bergqvist gjort arbete, hade han för fångarnes premiepenningar uttagit tobak och snus, som han lemnat dem, ehuru det är strängeligen förbjudet att, vare sig såsom ersättning för gjorda tjenster eller eljest lemna fångarne tobak eller snus. Samma mot gällande föreskrifter stridande tilltag hade äfven andra af underbefälet: tillåtit sig, hvilket oskick den nye kommendanten och befälhafvaren för inre bevakningen numera borttagit. Angående här ofvan omnämnda omständigheter hördes ytterligare sergeanterna Hörnstein, Sjöberg, Österberg, Kallenberg, Jean Louis Philip Conde, Palmqvist, Bauer, Björkman, Forssbäck och Lundqvist, befälhafvaren för kronohäktet Bluhme samt trenne af vaktknektarne, och vitsordade alla dessa, som varit anstälda vid inre bevakningen å Långholmen dels längre dels kortare tid, att de i Jikhet med Bergqvist under hela tiden haft löpande räkning med kamrerarkontoret, så att de i mån af behof och efter reqvisition för sina hushåll utfått matvaror, hvilka tagits af kronans förråder och månatligen betalts genom afdrag å aflöningen. Endast i afseende å artikeln bröd hade allt obehörigt utlemnande deraf från kronomagasinet upphört med år 1864. Utom förenämnde personer, tillhörande den inre bevakningen, påropades 3 å 4 andra, hvilka äfven varit dervid anställde; men vid upprop af deras namn svarades dels att nämnde personer blifvit afskedade, dels att de icke längre funnos på stället, utan att dessa svar föranledde till närmare efterforskande hvarest ifrågavarande personer nu vistas. Vidare hördes hustru A. C. Andersson, hvilkens man är postbud vid Långholmen, och berättade, att hon äfven då och då utfått lifsförnödenheter ur kronomagasinet, och enkan A. S. Lindblom, söm gått till hjelp i Edmans. hus, förmälde, att hon emellanåt blifvit nedskickad till-förrådet, der hon hemtat såpa, dricka m. m., hvilket användts för Edmans hushåll. Hvad denne sålunda för egen räkning uttagit hade, enligt Wibergs uppgift, aldrig blifvit i räkenskaperna annoteradt. Angående den bedritna handeln med lump kunde ingen af de här ofvan uppräknade personer nu lemna någon upplysning om huru dervid tillgått. Befälhafvaren för kronohäktet Bluhme hade sig blott bekant, att lurhp från nämnde häkte under år 1864 blifvit såld för omkring 60 rdr rmt. Angående kasseringen af klädespersedlar hördes sergeanten Forssbick, som sade sig ej hafvå varit med vid någon kassering under kommendanten Tellanders tid, men deremot varit tillstädes vid den inventering af persedelförrådet som egde rum den 17 Januari efter. Edmans försvinnande. På den vind, der lumpen uteslutande förvarades, hade då anträffats omkring 200 par brukbara och till det mesta så godt som nya linnebyxor jemte ett större antal linnebussaroner, äfvensom litet af hvarjehanda andra slägs persedlar, hvilket föreföll Forssbäck anmärkningsvärdt, helst på nämnda vind, såvidt han kände. ej annat än lump förvarades. Han kunde ej förklara detta förhållande på annat sätt, än att detta öfverskott af persedlar uppstått derigenom, att det på kassationsinstromentet upptagna antal persedlar ej allesammans blifvit slopade, utan kommit att ligga qvar efter de verkställda kassationerna. Generaldirektören Almqvist lemnade, med anledning häraf, åtskilliga upplysningar huru vid dessa kassationer plägade tillgå. Sedan de för kassering bestämda persedlar blifvit lagda i hög, tillstädeskom för besigtnings hållande kommendanten. eller någon i hans ställe, och två handtverksmästare. I deras närvaro framtogs och. synades hvarje persedel samt sönderrefs derefter, eller, såsom det kallades, slopades. äAngåenie det ofog, som skulle vid dessa kassationer bedrifvits under hr Tellanders tid, förmälde generaldirektören, att angifvelse blifvit gjord hos honom derom, att sådana på kasseringsinstrumentet upptagna persedlar åter ingått i förrådet. Dervid skulle så för-) farits, att då instrumentet upptog t. ex. 300 klädesplagg, slopades 200. Återstoden lagades på fängelsets bekostnad och användes såsom nytt. Emellertid uttogs tyg, buldan och vadmal till 300 klädesplagg, då vederbörande naturligtvis gjorde sig en god vinst. En person skulle för hr generaldirektören angifvit, att han köpt buldan och vadmal vid Långholmen för flera tusen rdr. Intendenten Sundström anmärkte med anledning häraf, att en person, som i bref tecknat sig sanningsvän,, gjort en likadan angifvelse för honom. idare omnämnde generaldirektören Almqvist) att han i slutet af December på en söndag hållit mönstring med straff-fångarne, och hade han. vid detta tillfälle tillkännagifvit, att han skulle återkomma påföljande onsdag, för att inventera persedelförrådet, hvilken inventering af mellankomne hinder ei kunde ega rum på den utsatta dagen: Kort derpå blef för honom anmäldt, att en mängd klädesper.edlar, buldan, vadmal m. m. skulle blifvit undanstucken i vrår och på gömställen, för att dölja de s. k. öfverskotten. Denna angifvelse synes hafva varit fullkomligt sanningsenlig, ty vid en inventering, som hölls af den nye kommendanten efter Edmans försvinnande anträffades en stor mängd persedlar och materialier, till ganska betydligt penningvärde, sålunda undandoldt. Angående de verkställda kassationerna hördes äfven sergeanten Bergqvist, och uppgaf han, att de till kassering upplagda persedlarne skulle blifvit ordentligen uppräknade och slopade vid de tillfällen då han, under de sista 3 å 4 åren närvarit. Under den föregående tiden hade han deremot observerat, att vid de hållna kåssationerna det brukbara laggts undan, hvarjemte återstoden vid kasseringstillfällena ej undergått den föreskrifna slopningen, vid hvilken uppgift generaldirektören-anmärkte, att Bergqvist naturligtvis ej kunde veta huruvida det kasserade efteråt verkligen blitvit slopadt eller icke. Bergqvist upplyste äfven på derom framställd fråga att, såvidt han kände, hade någon inventering af persedelförrådet ej egt rum. I Enligt lemnade föreskrifter skall sådan inventering